lomeyende

1

2

Bleubird -om en texasfamilj

 

 

 

 

 

 

jag dansar. jag pratar inte ofta om det, men jag dansar nästan varje dag. för en väldans massa år sen så hittade jag gabrielle roths "sweat your prayers" som helt enkelt handlar om dans som terapi. den boken blev en språngbräda för mig, som aldrig trivts med någon sport överhuvudtaget. dans som jag kände den hade inte heller fungerat. pardans, bestämda steg, en rytm att följa. det var ointressant. 

 

i sweat your prayers handlar det om att dansa inifrån sig själv. fötterna är viktigast. det är där allt börjar. vi glömmer oftast det, och trots att jag dansat länge så har jag forfarande problem att känna mina fötter. det är bara i dansen som jag låter de bestämma fullt ut. det är fötterna som styr.

 

nu har jag börjat dansa i grupp igen. det är en speciell känsla. alla dansar sin egen dans, men man är ändå tillsammans. det ger verkligen något speciellt till mig. en sorts bekräftelse som jag inte visste att jag sökte. men också känsla av samhörighet. man blottar något av sig själv och samtidigt så är rörelse något av det mest grundläggande i våra liv. säg en kultur där man inte använt dansen som medel för glädje och gemenskap. jag önskar att jag ska finna något i den som jag eller vi en gång tappat.

 

dans alltså, det är livet.

 

 

 

Nu är det ju snart jul igen. hur nu fasiken det gick till? förra året sammansatte jag en julklappstips-lista med Shyssta julklappar i två delar. Ni vet, mitt nobla försök att rädda världen bara lite lite grann.

de hittar ni här och här.

 

 

min grundidé med hela den här stuggrejen är att saker och ting ska flyta in i varandra. sommarstugor brukar ofta ha funktionen som ett ställe man kommer till, relaxar och hobbysnickrar så länge renovering inte är nödvändigt. för så fort man ska göra om så blir det plötsligt "riktiga" renoveringskostnader. 

jag är ganska trött på hela idén att riva ut och byta ut sådant som redan är funktionellt. däremot kan man laborera och skapa ganska stora förändringar med små medel. 

 

mitt kök t.ex var riktigt ihopklämt litet, så jag bestämde mig för att ta bort alla överskåp och sätta upp öppna hyllplan. det var även ett högt golv-till-tak-skåp mellan köket och kylen som gjorde att allt kändes ännu mindre. 

genom att byta plats på kylen och skåpet samt såga av skåpet till bänkhöjd blev arbetsytan utökad med nästan en meter. sen räckte det med att måla om väggen för att köket skulle bli precis som jag vill ha det. rymligt och snyggt.

jag har ännu inget stänkskydd bakom spis och diskho men hittade en gammal rostig plåt bakom den gamla skräphögen på gården. den skulle man kunna klippa till med plåtsax och passa in. 

antagligen målar jag såsmåningom om skåpluckorna i någon gladare färg men  har även funderat på att leta spillplank att snickra nya luckor av och få en rå träyta. och jag håller utkik på andrahandsmarknaden efter en bänkskiva till arbetsytan. just nu har jag lagt på dörren som blev kvar efter det avsågade skåpet men det är en ganska osnygg lösning. 

 

vid inflytt var hela stugan smutsvit invändigt. det gjorde sig inget vidare mot det mörka furutaket men jag ville inte heller måla tak, bjälkar och trapp, ifall jag skulle ångra mig senare. väggfärgen har jag rollat på i medvetet ojämna partier. melerat ger en mycket skönare känsla än täckt tycker jag. hade även det i mitt gamla sovrum i lägenheten om ni minns. där var det egentligen inte meningen men jag älskade det eftersom det påminde om en skog om natten.

den här färgen, som är en betong-grå-lila-brun sak blev så himla snygg så jag lät den fortsätta ut på kortväggen. den väldigt fyrkantiga kaminen fick så en kupol för att kännas lite mjukare (dock inte färdigt på bilden).

 

utan tvekan är min största form och färg- inspiration alla vackra cob-houses och earthships som byggts där ute i världen. bara bildsök på orden så förstår ni vad jag menar!

 

 

jag har ju nästan inget tålamod nuförtiden. jag blir rastlös så fort skoldagen tar slut och får för det mesta knappt ändan ur att sätta mig på bussen och åka hem. istället vandrar jag planlöst omkring i skogen. genom leriga åkrar och frostnupna lövdungar. jag klättrar på berg i hala gummistövlar och river mig fördärvat på snår. jag står länge och tittar på vattnet och himlen som speglas däri. lyssnar efter tranor och de allt färre insekterna i vassen. i skogen hittar jag kojor byggda för länge sen och funderar ett ögonblick om jag ska försöka rusta upp dem. men det gör jag inte. jag försöker klättra i träd med grenar alltför högt upp. när jag ger upp sätter jag mig istället under dem och lyssnar till vinden som sjunger i kronorna.

 

det har hänt någonting här. när jag är ute. det är nästan bara då jag riktigt känner frid.

 

 

 

 

 

 

 

Ja och faktiskt en helt annan del. Nu har jag börjat skolan. Jag bor lite här och lite där hemma i stugan.

 

Det blir ett redigt flängande fram och tillbaka, hit och dit men det är det verkligen värt!!

 

Tiden flyger fram. Fem dagar känns som två. Jag kryssar mellan rabatter och vildvuxna ekar. En del barfota eftersom vädret tillåter (och helst sen en gjutjärnspanna slank ur handen och gjorde sig bekant med min tå). De nya klasskompisarna känns märkligt bekanta på något sätt. Kanske har vi redan börja smälta samman. Vi är ju ändå här av samma anledning.

Engagemang. 

 

Det har varit en jättefin vecka och jag börjar förstå litegrann hur antroposofiska skolor skiljer sig från vanliga. Detta är en yrkeshögskola men tillika gemytlig och omhändertagande. Elevantalet gör naturligtvis sitt. Vi är bara två klasser på skolan. Min klass på sitt första år, samt andraklassarna. Ett antal av lärarna bor i anslutning till gården i egna hus och det finns även gårdsbutik, badplats och biodling. I veckan kom dessutom en skock får och en del höns som dagversamheterna ska ha ansvar för.

 Tanken är nog att skapa en liten oas i symbios. Åtminstone är det det som blivit. Det är lätt att förstå att före detta elever har svårt att slita sig och att de som arbetar på Skillebyholm väljer att flytta hit permanent. 

 

Trots det regniga vädret har en ny känsla infunnit sig. jag kan närmast beskriva den som att hitta rätt. Jag är numera Järna-bo. Det kommer bli fint.

 

Har jag glömt att nämna det så är det förstås en Trädgårdsmästarutbildning jag går, med inriktning på biodynamisk odling och entreprenörskap. (På Skillebyholm i Järna)

 

 

Jag har sovit här i en vecka nu. Jag hetsar mig igenom dagarna. Med arbete. Med resor fram och tillbaka. Från det gamla hemmet till det nya. Det är slutspurten innan skolan börjar.

 

När jag kommer hem till stugan på kvällen är himlen svart. Det går knappt att se den egna handen en halvmeter framför ögonen. Himlen är svart men stjärnorna tycks lysa starkare än på något ställe jag bott förut. Här finns inga gatlyktor. Ytterst få av husen jag passerar är upplysta när jag passerar. Jag promenerar från bussen i bleckmörker. Jag njuter av varje steg och av tystnaden när bussens bullrande och baklyktor försvinner bort. Fortsätter in i skogen. Är glad att jag för länge sen gjort mig vän med natten. För mörkret skrämmer mig inte längre.

 

Planerna för stugan är blygsamma men tar ändå all överflödig tid i anspråk. Jag ska måla invändigt, och utvändigt behöver fönstren kittas om, takläkten bytas och trädgården anläggas. Samt getingboet i taket elimineras (jag hör de tugga om natten).

 

Jag värmer vatten för att kunna diska, tvätta och duscha. Livet saktar ner i dessa sysslor. När allt runtomkring känns stressigt inger det en känsla av trygghet.

 

Jag har bott här en vecka men en sak är redan säker, här kommer jag trivas.

 

 

 

 

...det här med köpstoppet så har det nu gått över fem månader sen jag började och jag gräver mig längre och längre in i den egna kläddjungeln. det är inte längre svårt att låta bli att handla. en känsla som närmast kan liknas vid avsmak för butikernas lockande reklam gör att behovet av nya inköp är mig totalt ointressant. jag har, känns det som, lyckats överkomma önskan om något nytt och fräscht. sanningen är ju att jag skulle kunna klä mig olika i säkert flera år bara med hjälp av de kläder jag redan äger. häromdan hade jag detta på mig. jenskjol och blus som funnits med i säkert 6-7 år men aldrig burits tillsammans förr. bara en sån sak. ju längre tiden går desto roligare tycker jag att detta är. och för nån som gillar att uttrycka sig via kläder så är en shoppingdetox helt enkelt en av de bästa sätten att få använda sig av kretaiviteten. det kan jag konstatera nu.

 

jag har börjat lära känna norrbotten en smula. och det är bara att konstatera, naturen är vackrast oredigerad.

 

 

Jag kokar morotssoppa, 4 liter. Och hackar grönsaker i massor. Idag åker jag norrut på kurs. En sorts fortsättning på den där som gav mig så mycket. I nästan en vecka blir jag borta. Fantastiskt:) och så blir det första gången jag upplever norrland, det har aldrig blivit av förut. och när kan egentligen vara bättre än just nu? mitt i det nerviga stugletandet och innan det nya äventyret som heltidsstudent drar igång. solen som inte går ner. iväg på lite andligt. jag berättade ju aldrig vad det var för kurs förra gången. kändes inte bra att göra det innan jag smält upplevelsen. men såhär efter nästan tre månader så kan jag bara säga att det har verkligen öppnat nya dörrar.

 

någon sa: våga prova det du drömmer om! och det gjorde jag.

 

 

.

vad ska du göra i sommar? frågade jag min vän Edi som driver eget café på södermalm. "när vi stänger för semester ska jag jobba på strand" säger han. Jaha, säger jag, har du redan fixat det, och tänker att det var tidigt ute och dessutom ett jäkligt trevligt val av ställe att jobba extra på. "Nej, men det är det jag vill. och därför tänker jag att jag ska göra det. jag skapar det innan det blir verklighet"

.

Jag blir så inspirerad när jag hör människor säga sånt här. Jag tycker annars att vardagen mer än ofta präglas av andras och mitt eget negativa tankesätt. "jag kan inte, jag orkar inte, det kan man väl inte göra, var realistisk, du kan inte drömma för alltid" osv. Varför matar vi oss själva med den här smörjan dagarna i ända? Varför trycker vi ner varandra och oss själva när vi skulle kunna så mycket bättre! Jag tror att de här fraserna är så itutade oss att vi inte ens märker att det vi yttrar är ren negativitet och att faktiskt ingenting konstruktivt kommer ur det

.

Min fd "svärmor" brukada säga att saker var antingen möjliga eller omöjliga. var det omöjligt så får man hitta en annan väg. och är det möjligt så är det bara att köra på! en attityd att ta efter definitivt!

.

.

Jag har någon sorts stressad relation till naturen. Inom mig finns en ronja, som vet att hon klarar sig själv och helst av allt skulle bo i en koja i skogen. Jag skulle leva på allt som sjöar och mark gav och jag skulle hålla mig varm med de kläder som jag ägde och vårdade. Jag intalar mig att jag skulle vara fri.

Den andra sidan är den person som jag blivit fostrad till att vara. En modern människa i utkanten av en storstad, som drömmer om hus med flera sovrum (jordskepp visserligen, men ändå), äger mer kläder och prylar än vad jag har tid att använda och finner tillfällig lycka i ytliga ting.

.

Jag försöker tämja naturen, precis som många andra som drömmer om ett liv i samklang med den. Kan det vara för att jag aldrig lärt mig hur man gör annars? Att jag aldrig vistas i skogen mer än några timmar åt gången innan jag traskar hem till de trygga väggarna som omsluter mig?

När jag var yngre var jag hemskt mörkrädd men brukade öva bort det genom att gå in i skogen när jag blev rädd, istället för att skynda mig hem genom upplysta stigar. Det var först då jag förstod att naturen är en vän, den omslöt mig på samma sätt som hemmet. Under årens lopp har vi haft den där på-av relationen till varandra. Den finns alltid där förstås, så fort jag bestämmer mig för att gå ut. Men ändå så blir det inte mer än just några timmar.

.

I april ska jag åka på en 5-dagars kurs utanför Uppsala, med fokus på kopplingen mellan människa, natur och andlighet. Helt i stil med mitt övriga indianintresse det vill säga. Jag ser mycket fram emot det!

Och kanske får jag träna bort komplexet att jag aldrig blir en riktig ronja, däremot är oddsen för att bli en lovis ganska så goda och det är inte heller fy skam.

.

Jag har en ny favorittvål tillika stapelvara

den luktar himla gott! dessutom är den lite extra bra

Den är nämligen rättvist producerad tvål från Indien

'

Och som att det inte vore nog med det ska jag och mina kursare besöka bl.a. fabriken i Tamil Nadu där företaget Palam har sitt säte och tvålen tillverkas! Vi åker nämligen till södra Indien i januari för att besöka Fair Trade-producenter och se hur Fairtrade fungerar i praktiken för odlare och hantverkare. Hur livet skiljer sig åt för människor som arbetar i konventionell handel vs Fairtrade (där det gör det, naturligtvis)

'

En annan bra grej är att tvålen, förutom i världsbutiker runtom i landet, finns att köpa på Indiska! Varför ska man behöva leta efter speciella butiker för att handla schyssta grejer?! Självklart ska man om man kan, stötta de små butiker som bryr sig om var och hur deras varor produceras och faktiskt tar riktigt ansvar! men visst vore världen ännu lite bättre om man kunde lita på att allt vi handlar är rättvist. när stora företag börjar ta det ansvaret är det lättare för marknaden att växa.

'

just den här tvålen innehåller palmolja, och det är jag personligen lite skeptisk till då den industrin inte brukar omnämnas i finare sammanhang precis. jag ska komma ihåg att fråga om detta när jag besöker fabriken. dock vill jag gärna tro att detta frågetecken väger upp för min gamla olivtvål, som knappt gick att spåra överhuvudtaget, och vars ursprung var höljt i mystiskt dunkel!

'

'

En fin present att ge bort till någon som tycker det är svårt att få tag i ekologisk frukt och grönsaker kan vara Ekolådan! Jag har köpt den vid några tillfällen till mig själv och har aldrig blivit besviken. Man kan välja att prenumerera på lådan och få den veckovis eller mer sällan. Man kan även köpa den vid enstaka tillfällen utan att förbinda sig att köpa fler. hemkörning ingår i priset och på hemsidan kan man se om de kör till ditt område (eller mottagarens) genom att mata in postnumret innan man beställer.

'

Om du tagit ett foto på en vän som du tycker är lite extra fint kan man låta framkalla (eller måla av) det och ge bort inramat till den fina vännen. Lite ovanligt men antagligen uppskattat! Hos Smartphoto kan man beställa svanenmärkt framkallning.

'

Saker man har liggandes hemma och som kan komma till bättre användning tycker jag inte man ska dra sig för att ge bort, vare sig det gäller spontant eller vid högtider som jul eller födelsedagar. Vissa tycker att det är lite etikettsbrott men sånt tycker jag är dumheter. De söta rosa kaffefaten och kannan fick jag av min moster i present, efter att hon haft de på landet några år. De passar utmärkt till resten av min udda servissamling! Något som du tröttnat på kanske någon annan blir jätteglad av att få!

'

Egenhändigt gjorda klappar är kul, då man både tänkt ut något personligt och faktiskt lagt ner tid och energi på att genomföra pysslet. Ett pimpat basplagg (här begagnad body med egen virkning) kan vara en idé. Har man däremot tidsbrist så är en sista minuten-present hemmagjord skrubb på socker och olivolja i en vacker burk, tillsammans med exempelvis en flaska bubbel (el liknande) och en pocketbok, för "lata kvällar i badet" ingen dum idé.

'

'

'

Till sist ska julklappen slås in och då passar fina sidor från lästa tidningar, liggande notblad och begagnat silkespapper. Industrin för att ta fram glättigt present och julpapper tål säkert att granskas men jag lägger hellre tid på annat just nu och kör med säkra kort -använt. jag har en skokartong där jag sparar presentplotter som begagnade krusidullsnören, rosetter och finare papper som klarat sig från föregående paketöppningsmassakers. även insidan på vanliga pappkassar från mataffären är fin som utsida till julklapparna. knyt ett sidenband runt och uppmana mottagaren att spara bandet till nästa gång du fyller år;)

'

För den som befinner sig i Stockholm i helgen vill jag även tipsa om Schysst Jul- den rättvisa julmarknaden som pågår på Sveavägen 41!

'

God jakt(klapp)lycka!

'