plysch, böcker och rost
just nu pågår strategisk förändring hemma hos mig. sängar flyttas, plancher sätts upp, byter plats och tas ner igen. skålar, klänningar och stolar vandrar omkring i lägenheten i jakt på att hitta sin bästa plats. redan nu känns det en aning övermöblerat, men vissa dagar gapande tomt.
det är bara att konstatera, att skapa ett hem med själ tar tid. det är lite frustrerande tycker jag. jag vill gärna få den där ombonade känslan på en gång. favorithörnan med traven böcker som byts ut efter humör. tavlornas precisa plats, där de sitter utan att man tänker på dem, men likväl kan beskriva varje liten detalj.
minibiblioteket är på god att utvecklas till ett större och fåtöljen är det som saknas. en medaljongmönstrad emmafåtölj i vinröd plysch är drömmen. mmm...
bilder från olika källor
here comes the sun
skåp med vingar
jag har bott i hus sen jag var fem år så när jag flyttade in i lägenheten i november var det en ny värld som öppnades för mig. det var ovant med bullrande grannar, fönster som höll tätt och gjorde luften snustorr, posten på dörrmattan (jag får fortfarande hjärtat i halsgropen och tycker att det låter som att nån bryter sig in) men jag har börjat inse de största fördelarna med att bo i lägenhet. som att man slipper pälsa på sig så fasligt inomhus på vintern t.ex. eller att man måste skotta sig ut innan man ska till jobbet. men det absolut bästa måste ändå vara att vi har gemensamt grovsoprum!
huset vi bor i byggdes 1961 och i vår lägenhet är originalköket kvar med rymligt kallskafferi och lönnfack hipp som happ. tyvärr har de föregående ägarna bytt ut knopparna på skåpen men de fina gångjärnen finns kvar.
så igår tog jag en liten spontantitt i grovsoprummet och Vad hittar jag där om om inte ett identiskt utrivet kök med originalknopparna kvar på köksluckorna.
klockan var 2 på natten och jag med skruvmejsel i ena hand och skiftnyckel i andra stod och skruvade loss en påse med fina 60tals-beslag att använda på bästa sätt. tyvärr så lyckade jag inte fiska upp alla knoppar ur bråten så de hamnar nog inte på köksluckorna trots allt. några lådor fick följa med upp och kommer nog hamna på balkongen med kryddor i när det blir vår.
det är sånt jag roar mig med när jag inte kan sova,
att rota i andras sopor. och det kan löna sig alla tider!
frukosten är iaf rätt färgskala
när snön och vintern kom tillbaka efter den tidiga begynnande våren kändes det som att låsa in sig i ett skåp igen och gå i ide. nu orkar jag banne mig snart inte mer vinter!
växthuset står redo på balkongen, frön är inhandlade men i klädkammaren ser allt grått ut och ute är det kallt, pulsande modd och isvindar.
då får man trösta sig med att snart snart Måste det ta slut! (det är väl ändå naturens lag?!) och att frukosten är iaf i rätt färgskala.
arsenik och gamla spetsar
på tal om gamla romantiska klassiker så hittade jag denna bakelse i höstas på beyond retro. perfekt brudklänning egentligen, om man nu hade såna tankar. det har inte jag. den hänger på min sovrumsdörr och sprider lite magi istället.
Out on the wiley, windy moors...
Eftersom jag inte har någon Tv hemma så har jag de senaste veckorna kört maraton på engelska klassiker. jag har plöjt Austens Mansfield Park, Emma, Stolthet och fördom samt Brontës Jane Eyre, The Tenant of Wildfell hall och såklart Wuthering Heights. Just Wuthering heights är favoriten. Kate Bush slog igenom med en sång på temat och som fd dyrkare av denna kvinna började min kärlek för den hjärtslitande sagan. Den har filmatiserats flera gånger men denna är min favorit. Även de andra versionerna hittar man på Youtube.
tro hopp och pyssel
hemma hos mig är det utomhusdynor av gamla klädrester på gång (eftersom jag av vettiga eller ovettiga skäl aldrig slänger sånt som Skulle Kunna användas igen. vilket förstås nu visade sig vara ganska så vettigt ändå)
stolar till dynorna saknas dock fortfarande...
sånt där man gör
de senaste månaderna har innehållit alldeles för mycket depp. inte riktig, medveten depp utan mer en sån där väntar-på-bättre-tider-depp. är det en sån där slags vinter-deppighet kanske. jag ville inte inse innan vintern kom att allt faktiskt blir mörkare. det var ett personligt statement att vädret inte påverkar mig. lätt att säga när man levt med ständig sommar i fyra år. jag inser nu att jag hade fel och att det var naivt att tro att jag skulle stå emot bara för att jag har en tacksam inställning till livet. mörkret suger. jag vågar uttrycka detta endast för att de senaste dagarna gett såna vårkänslor att jag införskaffat både växthus till balkongen, krokusar och fått tummen ur att ringa mina vänner.
viva la primavera.
pinnar och volanger
det här med att skaffa eget (igen) och faktiskt rikta in sig på att utveckla sin egen stil. ujujuj så kul! (men farligt nu i reatider också) överallt finner jag inspiration och jag kan stanna uppe till 4 bara för att jag fått en ny idé som måste förverkligas Nu!
Jag älskar det gamla badkaret med volangdraperiet särskilt mycket. men int ens det står sig mot drömmen att vakna upp varje (sommar)morgon i en tipi.
Ack..
bilder lånade av from moon to moon
