tulpaner å cashew

1.
2.
3.4.
5.
 
Jag har svårt att förstå att det redan gått tre år sedan jag var i Indien med min Fairtrade-klass! Den 29 januari 2012 var vi i Kerala hos Fair Trade Alliance Kerala och reste runt på skumpiga vägar med Tomy Mathew som guide och han gjorde sånt intryck på mig och synen på handel!
 
Den där Indienvistelsen tog på mig hårt, det medger jag, men jag känner nu hur mycket den gav mig och min nya förståelse för våra val som lite medvetnare konsumenter. Också att välja utifrån medmänsklighet. Inte att förväxla med tycka-synd-om-attityden!!
 
Bland annat tänker jag på, och minns alltid det när jag ser rosor och tulpaner i affären. (Åh vad jag längtar efter knarriga tulpaner just nu att ställa brevid mig på arbetsbordet!! :) 
 
Vi besökte framförallt odlare av frukt, grönsaker och kryddor (alla anslutna till Fairtrade) för att höra hur Fairtrade påverkar deras liv, men vi hade intressanta diskussioner med Tomy om marknaden generellt. Bland annat började vi prata om snittblommor och fairtrade-rosor från Kenya som vi har möjligheten att köpa här i Sverige. Vi kom överrens om att det är väldigt bra att vi har valet att köpa snittblommor som kommer från spårbar, säker industri, och att odlarna får pengarna som arbetet är värt! men också pratade vi om, och det var Tomy (och ordförande för ett väldigt stort Fairtrade-distrikt i Indien) som själv sade att i en perfekt värld skulle rosodlarna bättre odla mat (eller blommor/ tillverka möbler/kläder etc. för all del) till sig själva och sitt folk, och vi importörerna, skulle odla eller plocka våra egna blommor. Och visst är det ett mycket mer uppfriskande och självklart perspektiv än att "u-länder" ska utvecklas genom export (även om jag inte anser att den ska tas bort. exportstopp är också farligt på kort sikt.)
 
 Det är en tanke jag inte kan konkurrera med, även om det var så att jag skulle vilja. För övrigt en orsak till varför jag själv efter resan utbildat mig inom odling, för att kunna bli mer självförsörjande.
 
Men ska jag vänta till april-maj då mina egna tulpaner slår ut... hm det är länge att vänta trots allt:) jag njuter av aloe veran, kastanjerna och kaktusarna i fönstret och på skrivbordet än så länge iaf! för jag minns hans ord varje gång jag plockar åt mig en bukett knarriga tulpaner. och för det mesta får minnet mig att avstå. fast ganska ofta odlas de i sverige nuförtiden, vilket är ett plus:)
 
 ps.det finns en hel del intervjuer med Tomy Mathew på Youtube, väl värt att kolla upp för den intresserade! Bl.a. i den här videon, där jag känner igen både Susamma och Thomas, vilka var två av de många vi besökte och intervjuade. Videon är dock gjord av en engelsk kvinna.
 
6.7.
8.
9.
 
1. nyplockade cashew-frukter! vi äter ju bara själva nöten men frukten är också överraskande god tycker jag. har för mig att de gör alkohol på frukterna.
2. matthew öppnar en kokosnöt för oss att smaka på:)
3. Tomy pratar om Fairtrade och Anna antecknar.
4. Vaniljstång som ännu inte skördats!
5. Anna och jag tittar på utsikten, fotar och spexar:)
6. Susheela och jag tar i hand. (vet inte varför jag ser sådär rädd ut haha. hon var jättegullig)
7. festmålad
8. här badade vi i tropisk klistrig värme, det var faktiskt fantastiskt!
9. gruppbild från jolarpet och med bl.a. bomullsodlare. de flesta odlare har många kulturer på sin mark, lite jämförbart med permakultur-principerna. 
 
 
jag har skrivit om resan och delat bilder förut. här är 3 av dem;
 
Palam -på besök i fabriken som tillverkar tvål som säljs på Indiska 
 
Att knyta ihop påsen -en översikt och mina funderingar kring resan/handel/rättvis och självförsörjning
 
Bomull - Om mötet med odlare i jolarpet. vårt första fairtradebesök på resan
 
 
 

smoothie-inspo

 
nygammal favorit är smoothien. jag har gjort då och då nu när kroppen är extra ljusbrist-trött.
 
 
jag gör min egen havremjölk åtminstone varannan vecka. tycker jag får i mig tillräckligt med mjölk, fil å yoghurt ändå, så bara vegetabilisk näring får vara med när jag gör smoothies. känns gott ut i tårna, havregryn innehåller ju dessutom många nyttigheter. jag gör havremjölken såhär-->
 
 
sen tar man sina favoriter. bananer är stapelvara i mitt skafferi så det finns alltid. blir de bruna brukar jag skiva dem och lägga i matlåda i frysen. perfekt smoothie-ingrediens redo att använda som de är. men den här gången tog jag fryst spenat och bär + en skiva ananas. agave-sirapen behövdes inte till just den här smoothien för det blev sött ändå. men när jag använder fler grönsaker och mindre frukt brukar jag ta en sked eller så.
 
 
jag brukar lägga det frysta i havremjölken en liten stund så de mjukas upp, men inte tinar helt. det frysta gör att det blir krämigare, och kallare förstås.
sen i med resten å mixa slät!
 
 
blir det mer smoothie än jag tänker dricka häller jag upp det på syltburkkar å förvarar i kylen. men den är ju godast nygjord förstås:D
 
 
hembakat bröd (återupptäckt recept) med hummus och munggroddar till det och det blir nästan en riktig måltid!
 
återigen boken Galna Sexiga Dieten som gett lite mat-inspo! + denna sida
 
 

ljus

 
nu under vintern slår det mig igen hur mörkt det är i stugan. jag valde att måla om från vitt till melerat grålila (älskar den färgen) vilket går i bättre harmoni med det mörka taket. eftersom jag bor i lägenhet nu under vintern så påverkar det mig inte så mycket, men även under sommarhalvåret så vet jag att det murriga dröjer sig kvar i skrymslen och vår inne i huset. särskilt de dagar då det regnar eller himlen är molntäckt. fönstrena är ganska små, som på ett vanligt enkelt sommarhus.den här bilden är från hösten 2012 och jag höll fortfarande på att måla om. man kan se ovanför kaminen att jag inte var färdig med den vita kupolen.
sen dess har jag målat färdigt köket, där luckorna blev samma ljusgrå som den högra väggen och fick gamla beslag i krom som jag hittade i soprummet en gång.
 
 
en bild från the work in progress
 
 
så i slutändan har köket blivit såhär, både större och ljusare. skrev om köksförändringen förut en gång och ideerna kring det.
 
 
jag har tänkt på flera gånger om jag inte borde måla taket vitt, men är rädd för att den där shabby chic-stilen blir för mycket för mig. men jag älskar ju färgglada grejer så det kanske ändå inte skulle bli ett problem.. ?
 
 
 
kanske blir det en halvlösning, eftersom halva stugan har full takhöjd och andra halvan har loft med matplats under. kanske räcker med att måla bara taket under loftet vitt..? kan inte tänka mig nåt värre projekt än att slipa bort all färg från taket 4 meter upp om jag skulle ångra mig efter att jag målat!!
 
 
 
jag hade svårt att hitta bilder av den här sidan (tycker mest om att ta detaljbilder) så den här är från samma dag jag flyttade in, eller dagen efter. sängen är inte på plats ens!! :) jag sov på soffan första veckan minns jag (som ju iofs är en enkelsäng m massa kuddar).
men det här undre taket skulle kanske bli vitt. jag tänker att effekten kanske blir lite mer som på bilden nedan, även om det inte är just taket som är målat där--->
 
 
fast med mer färg!
 
 
ungefär såhär;) lite mer städade bilder. det är trots allt de jag gillar bäst, när man kan vara selektiv och inte visa all röra runtomkring:) för den finns nästan alltid där!
 
har ni fler tips på att få ljusare (utom måla taket) så bomba på!!
 
 
 
 

pinpin

 
 
ibland kommer frågor om hur jag bor och kanske framförallt önskemål på fler bilder. och jag gillar ju både mitt hem och att fotografera så jag har samlat några favoriter på pinterest eftersom det inte går att pinna bilderna direkt från bloggen. så här finns de--> Lomeyende Home.
 
 

vårkänslor

 
 
nä nu har jag börjat få vårkänslor! kanske för att detta var den bästa helgen på länge, eller så är känslan här för att stanna! 
Ibland behöver man en påminnelse av det man redan vet; som att 
 
"det du älskar är ett tecken från ditt högre jag om vad du bör göra"
 
för att ta ett enkelt exempel. för tre dagar sen låg jag återigen i fosterställning och började gråta av maktlöshetskänslan som kom över mig. jag vet att det är okej. det var tecknet på att jag inte gjorde det jag ville, eller vågade tro på att det jag vill är min väg. kan det bli tydligare än så!? och än viktigare; jag vet en massa saker jag älskar att göra, så därför började jag.
som att dansa t.ex! har dansat mig genom helgen. när jag lagade mat, sittandes i sängen när kompisens 3åring kom in i mitt rum med en stor påse leksaker och faktiskt närsomhelst jag känt för det! musiken har nästan gått nonstop här hemma!
 
åh jag är så sugen på vår nu! men det gör faktiskt inte så mycket att det är ett tag kvar. ligger å drömmer om pettsson-farstun vi ska pyssla till i vår, om växthuset jag vill bygga och vad jag ska jobba med!! jag vet att jag ska jobba med händerna. det kommer i meddelanden från håll och kanter. och som spa-terapeut ser jag att det är något jag borde göra mer. jag vet att det redan finns i mig att ge lindring med beröring. men så är jag sugen på allt det kreativa pysslet för min egen skull. jag håller just nu på att göra mig av med saker och samtidigt fokusera mer på att lägga krutet på min hälsa. kläder mot färskpressad juice, typ:) och samtidigt göra space för min käresta, som halvt flyttar in hos mig i vår!! och så syr jag igen, både nytt och gammalt. ska visa snart!
 
citat från boken Leva med glädje av Sanaya Roman. pepp pepp!
 
 
 
 
 

tack<3

 
jag vill passa på och säga att jag är väldigt glad för era fina kommentarer! även när jag inte ger tid att svara på dem! det värmer väldigt mycket med gensvar eller när ni vill peppa mig, och jag hoppas ni känner att det kommer något tillbaka även om jag inte skriver direkt svar till varje kommentar.
ibland vet jag inte om jag skriver för min egen skull eller för er. kanske både och! den här bloggen startade just som nån sorts kombinerad jag-känner-mig-inspirerad-och-vill-inspirera-vidare men jag märker att många ämnen kommer upp av sig själva när jag väl börjar skriva. så om det är något speciellt som fastnat och ni vill veta mer om så säg till för all del:) jag tror att inspirationen börjar sippra tillbaka i mina stela fingrar <3
 
(såhär ser det ut där jag sitter och skriver. när jag inte är i stugan vid skogen eller på något äventyr iaf:)
 
 
 

kreativiteten

 
 
ljuset är släckt för länge sen å vi säger godnatt igen. men jag hör att han ligger å tänker fortfarande. och det gör jag med. han säger att han såg energin rinna ur mig och min kreativitet förtvina när jag jobbade som mest. och att det gör honom glad att se den återvända. jag vet att det är sant. inte fel på arbetet, men fel för mig. jag hittade aldrig utrymmet på den platsen att göra till min.
vi är där nu, båda två. sugna på det nya som kommer. och jag har insett, att jag behöver kreativiteten i mitt arbete, det är där jag hör hemma bäst. det är mycket den som jag identifierar mig med. 
så det har börjat se ut lite såhär hemma igen, vilket alltid är ett bra tecken på mitt välmående.
 
bilden från tuva minna linnodd lovin.
 
 

det var då. nu är nu

 
 
i all ärlighet. jag har inte velat gå tillbaka över året, det har varit turbulent. idag har jag redigerat lite smyckesbilder och har då rensat min fotomapp för att hitta gömda bilder. där finns en hel del fina minnen ändå. jag har helt enkelt inte velat se det. men så tänkte jag ändå göra en Positiv summering över 2014, som jag hört mig själv klaga över alltför länge nu. så här kommer den!!
 
januari
 
bodde forfarande på skolan med många härliga kompisar! min vän malthe och hans dotter firade födelsedag ihop och ställde till med stort kalas som avslutades med vinterpromenad och trädklättring! (fast jag klättrande inte faktiskt). sen åkte jag till dalarna med dem och mamman tekla, till kursgården Lindsberg å hälsade på, för att ta reda på hur det fungerar egentligen att bo i herrgårds-kollektiv och driva företag tillsammans. Blev mega-inspirerad av det!! och hittade fina musikduon holy farmers där också!
 
 
åkte till bergianska trädgården med maele och vandrade omkring i inomhusdjungeln i kanske 3 timmar. vi flydde det kalla och grå, fikadfe, pratade massor och kramades. hjärtats stelhet smälte litegrann som det alltid gör med maele:) och så fick jag två fina böcker i sen julklapp. helt på känn hade hon hittat två som jag redan ville ha!

jag bodde forfarande med fina Kajsa och Christina på skolan och hade en sån där fin januari, eftersom det var sista månaden vi skulle bo ihop. bara myste, typ! (och jag lekte framför spegeln på mitt rum)
 
februari
 
familjen sol åkte på lite semster och jag var hundvakt i tre veckor. vi var en del i stugan å eldade.
 
 
men ganska mycket hos mamma å pappa också! där blir man alltid omhändertagen och gödd:)
 
 
och så kom bror min på besök till skolan, det var mysigt, för det kändes också lite konstigt att flytta från ett hus till ett annat. kanske mest för att alla mina klasskompisar utom en flyttat redan. men så fanns ju J där. vi kände inte varann ännu och han var nog lika rädd för mig som jag för honom haha!
 
mars
 
 jag skrev på mitt examensarbete och malthe på sitt. vi byggde kontor i vardagsrummet och kände oss viktiga!

 
jag var i gasen, kände mig oövervinnerlig på sätt och vis. minns att jag raderade nästan allt och började om 1 vecka före inlämning. samma tema men ny vinkling. jag sov knappt men kände mig väldigt levande och glad.
 
 
gick på trädgårdsmässan med min granne och fick lite inspiration. men mest pratade vi relationer och så. kände mig galet peppad av henne sen! så jäkla fin kvinna!
 
 
det var en känslosam tid i kollektivet, men fin. vi som bodde där var både lika och olika och vi behandlade massor av ämnen. lärde mig mycket om mig själv också. lärde mig att bli ännu bättre på att uttrycka mig i ord. gå förbi kallpratet och tala från hjärtat. 
 
april
 
det började bli vår! och jag hängde med maele i hennes stuga<3
 
 
jag fyllde 30 och hade kalas på skolan fast jag precis flyttat ut! så skönt att flytta till stugan men sanningen att säga saknade jag kollektivet och sov där också. det blev iaf grillning, tårta och massa kramar på min födelsedag! med mamma, pappa, bror och hela kollektivet!! 
 
 
vårrensade i stugan och var helt besatt av min näskanna! jag sköljde säkert 2 gånger om dan. hade börjat praktiken på ekologisk odling och var dammig i näsan jämt. (men den är faktiskt fantastisk)
 
 
det var kallt i växthusen men tillräckligt varmt för att börja drömma om sommar och riktig värme! Sen tog jag examen men det hasr jag inte en endaste bild ifrån!
 
maj
 
vår på riktigt och jag var ute mest hela tiden. grävde om komposten. helt ärligt, det är min favoritgrej av grejer att göra i trädgården! längtar till i vår när jag tänker på det<3
 
 
tvättade bort vinterlukten ur stugan!
 
 
och pysslade med ännu mer trädgård på jobbet.
 
 
Och på skolan, fast mest J förstås eftersom han bodde kvar och vi hängde mest hela tiden. 
 
juni
 
 
vädret tillät mycket inomhus-snickrande och jag kände mig både upprymd och skrämd över den nya relationen. så mycket enklare att bara ha sig själv liksom. men hjärtat ville ju inte det:)
 
 
min kusin tog studenten och det var fint att träffa familj som jag inte sett på åratal! och det kändes så somrigt på nåt när-jag-var-liten-sätt.
 
juli
 
 
 
följde maeles stormage<3 coolt och surrealistiskt! 
 
 
 
läste galna sexiga dieten och ville förändra mitt liv precis som författaren. men jag nöjde mig med att börja med massor av gröna juicer. inte så svårt heller att få i sig massor av frukt å grönt. kände mig upplyft och inspirerad av det minst sagt.
 
 
 tittade på big lebowski och blev sugen på att måla de vita skorna i nån sån sorts stil.
 
augusti
 
 
åt massor av grönt. föll in i en skön rytm när det kom till mat. liksom väldigt somrigt och närvarande
 
 
och skapade ännu mer.
 
september
 
jag var på skolans marknad och sålde lite saker. bland annat den här kappan av slaktade ylletröjor som jag sydde förra vintern. en intensiv dag men kanske väl behövlig också då jag knappt mött folk på hela sommaren!
 
 
började klä upp mig igen efter en hel sommar i arbetsbyxor, keps och heltäckande skjorta mot solen! äntligen semester, typ:)
 
 
gjorde ett litet fairy-bo att ha nånstans gömt i trädgården! vet inte om nån flyttade in men det står kvar över vintern iaf.
 
oktober
 
skördade årets sista tomater, rödbetor, lök å diverse. men stackars odlingen fick inte mycket kärlek iår. note to self -arbeta med odling och odla hemma-inte så bra kombo för mig. när jag kom hem ville jag bara läsa tidningar, äta melon och träffa kompisar.
 
 
jag flyttade in hos tekla och ebbasol å började få kärleksbrev på morgonen hoho
 
november
 
Vi höstfixade massor i trädgården. Vi kompletterar varandra ganska bra där, jag å J. han pysslar om rosorna å jag lagar grejer:) våren kommer bli spännande då det tillkommit så Sjukt mycket vårlökar, buskar å andra plantor den här sommaren och hösten! J har praktiserat på handelsträdgård med galen byggrea! Före sommaren hade jag en ros i trädgården. Nu finns det 19 st!!!
 
december
 
Yogan. yogan. ja den tog mig igenom december. och en massa varma bad och så kursen. men jag känner hopp till den. att det blir en bra grund. för allt det nya. jag har hårigt långbesök också. vilket gör mig både galen och glad. året avslutades i stugan m hund å karl. enkel mat, bubbel å resan till melonia
 
 
 
Wow det tog lång tid att skriva det här inlägget! att gå igenom bilderna får mig också att inse något. det finns inga bilder på mig och j tillsammans. inte en enda. känslan som kom över mig. så rädd är jag alltså fortfarande att bli sårad.
 
men känner mig ändå glad just nu! då var då. nu är nu. inser det. Jag är redo. för nåt nytt!
 
 
 
 
 
 
 
 

sit with it

 
 
min nya påminnelse; att sitta med känslan, vad den än må vara. glad, orolig, arg, ledsen, upprymd, lyrisk, stilla, kaotisk, stressad, rädd. jag bombar mig själv med bilder på enkelhet. gör yogan, och längtar efter den när jag känner mig stel på eftermiddan. idag, sista dagen på året och jag känner att det är första gången jag förberett mig på att låta det nya året för med sig förändring. vintersolståndet 21 dec har hjälpt till, ljuset sipprar sakta tillbaka, och jag frågar mig vad jag ska manifestera inför denna nya tid. ta vara på den möjligheten. 
jag leker med solljuset mellan fingrarna. och samlar på mig ännu fler bilder. det blir mycket yoga, stränder och citat. den ovan satte jag ihop och använder nu som skrivbordsunderlägg i datorn."sit with it" säger så mycket tycker jag. som kontrast till att bara rusa på. som hela mitt väsen längtar efter att släppa.
 
 
bildkälla här och här
 
 

årets julklapp

 
 
jag har inte fotografterat mycket i år, och det mesta jag sparat vill jag inte riktigt titta på. men här är några bilder från sommaren som fyller mig med längtan och värme. mitt i värmeböljan vadade jag och J bland alger, jag gjorde hälsodrinkar hemma och semestrade en helg hos min vän sofie på landet:)
 
nu är min kurs som pågått de senaste tre veckorna slut, även om det inre arbetet fortgår. under hösten då jag vare sig jobbat eller studerat utan levt på sparade pengar, har jag gått från "semesterlättnad" till förvirring, till depression, till självömklan, förvirring, likgiltighet, till vrede, till insikt, till rädsla, till ännu mer rädsla och slutligen känslan av att vilja Hitta det där. gnistan. låta hjärtat tala, tysta tankarna. när jag insåg att kämpandet med "tänka positivt" inte var svaret, utan överlämnandet var ett faktum. dyka ner i mörkret som förföljt mig genom mer än halva livet. där avgrunden blir djupare för varje år som det ignoreras.
 
 
som från ovan dök womb awakening upp precis när jag behövde det som bäst. för mig har det bl.a. betytt att möta demonerna till min egen kropp. se hur jag efter trauman stängt av delar i mig som jag sedan gjort helt tabu. lite som att tiga någon till döds. detta självförakt har hindrat mig att leva mina sanna drömmar, det jag känner i hjärtat är rätt. det är en smärta jag inte velat ta i med tång, kanske för att jag trott att det är nåt som vi alla bär på med rätta. life´s a bitch, then you die liksom.
jag har kanske aldrig förstått hur mycket skuld och skam min kropp bär/burit på. men att tankarna påverkar den fysiska kroppen fick jag klara bevis på redan som tonåring, då jag utvecklade vestibulit. när man ignorerar alla signaler som säger "det här är fel" så säger kroppen tillslut ifrån. jag blev sjuk. och trots att jag "borde veta bättre" har jag varit nära att gå in i väggen två gånger efter det, men brutit innan det oundvikliga hänt.
 
egentligen vill jag inte prata om lärdomar, det låter så hårt. men man kan väl säga som såhär, jag ångrar inte något -det har fört mig hit. det har gjort mig snällare fast senaste året känts som ett slag i magen på mig själv. och även om livet är en fantastisk möjlighet är det en utmaning att finna ro eller lycka i virrvarret av värderingar som attackerar från alla håll. vi pratar mycket om det, J och jag. acceptans. självacceptansen är kanske den största utmaningen. hade jag den skulle jag inte behöva söka den på annat håll. då skulle jag gått ifrån torftiga distraktioner och funnit mitt syfte för länge sen. men även det är att gå hårt fram. jag försöker acceptera att jag är högst mänsklig.
 
men som en motpol till den slagpåse jag agerat senaste året ser jag nu fram emot att börja ta hand om min kropp, inifrån och ut. med självkärlek. börja bry mig om näringsrik mat igen, yoga och närhet. läka och börja lysa igen. det är faktiskt det jag ser fram mest emot. att få börja ta hand om mig själv igen! det får det att pirra i magen och tårna och får mig att le. 
 
självkärlek blir årets julklapp<3 
(och med kärlek ännu mer till världen förstås, det är helig lag)
 
 

<3

 
 
 
 
jag är verkligen i en djup process just nu, och väljer bort mycket för att komma närmre kärnan i dramat. det är en sån där punkt i livet då det händer något och man inte kan vända tillbaka, hur man än försöker. jag har slutat vilja det också. vända tillbaka. skiftet erbjuder något mycket mer intressant och nära.
 
men idag lyser solen och jag ska passa på att få lite varma strålar på mitt ansikte innan ljuset tar slut. och med risk för att jag inte skriver igen innan julen så passar jag på att önska er God Jul<3
 
 

lust

 
 
 
börjar komma in i den kreativa processen igen. inte minst för att jag jobbar på min insida:)
inspireras av naturen och frossar även i pinterset förstås. det har varit lite av en tillflyktsort i sago-internet. mina pinterest-favoriter hittar ni här.
 
personligen både syr jag och gör smycken och eftersom jag älskar fotografiet så har det ofta varit startskottet till att skapa egna saker att fotografera. eller de går hand i hand. just nu är jag i lite bättre flöde än på länge och då gäller det att passa på. jag försöker agera på lusten i stället för alla andra känslor som kommer. särskilt i stället för de där känslorna av att varför? och vad är meningen med allt? men jag märker att när jag tar med kameran ut i naturen så är den nästan extra vacker. jag känner mig förälskad i alla dova färger, det halvdöda och motståndet hos det gröna gräset som frusit fast i isen.
 
så länge jag tillåter Lusten bestämma så går saker bättre. tanken med just smyckena är väl att börja sälja på riktigt så småningom men jag söker efter ett forum där det känns rätt. än så länge har jag inte tagit steget från att låta det vara mycket mer än en kraetiv impuls.
 
 

lugnet efter stormen

 
 
såhär i efterhand, som en resumé över året, måste jag säga att det varit det jobbigaste på Länge! trots nyfunnen kärlek så har jag verkligen fått prov på hur livet testar en psykiskt. och även om det finns händelser att peka på så har jag svårt att riktigt Se vad det var som utlöste denna känslokarusell, detta virrvarr av självförakt, förtvivlan och beslutet att Aldrig mer ljuga för mig själv. Jag känner fortfarande en ilande smärta i magen, av både förväntan och bävan inför detta nya kapitel i livet.
 
en vän påpekade att i den kinesiska kalendern är 2014 Hästens år, dvs har året/perioden dominerats av en rusande energi, något omvälvande och oåterkalleligt. utan att egentligen analysera för mycket så kan jag konstatera att för många i min närhet har detta visat sig starkt, tex genom utbrändhet, hjärtslitande uppbrott och nya konstellationer. livsomvändningar "helt enkelt". kanske är det det som händer mig också. oavsett hur man väljer att tolka så känner de flesta till ordspråket "lugnet efter stormen" och det är på något sätt det jag väntar på. eller jobbar på att frammana. dvs jag måste rida genom denna storm först. det är kanske först nu jag fattar att hela våren och sommaren/hösten var stormen i antågande. den där tryckta lufen innan en stor storm som ger huvudvärk och lätt andningssvårighet. och nu pågår stormen inuti. min uppgift är att försöka följa med i strömmarna. dansa med dem och sluta låtsas att det enda att göra är att låta sig kastas omkring och trasas som en vante. sluta motståndet och bli ett med kraften. 
 
men samtidigt tänker jag på hur mycket val det är i det hela.är det jag som väljer allt det här? antagligen. och då kan man ju fråga sig varför förstås. men kaos skrivs ju också möjlighet på kinesiska (igen kina ja) och kanske är det det. att jag är trött på den jävla tristessen men behöver skapa kaos för att Verkligen ta mig vidare här i livet.
 
 
sommarbilderna verkar kanske inte klara i sammanhanget. jag sörjer lite att jag inte upplevde naturen så mycket, och dessa bilder är några av få som jag tog. fast det är i farstun förstås och inte ute. men ändå.
 
 

våg

 
 
jag känner tryggheten komma närmre. nästan kan ta på den, eller åtminstone se där borta i horisonten. det är det varma ljuset igen och på nåt sätt parallellt. som att det varma där borta smittar av sig på det varma ljuset i maggropen. jag läser om kvantfysik och einstains relativitetsteori och tänker att det förklarar så mycket om omgivningen (eller låter saker vara oförklarade!), perceptionsförmågan jag alltid övertygats att trycka undan. varför får vi inte lära oss detta som relativ sanning från början? den newtonska läran om fast materia, äpplet och trädet är inte en komplett bild av verkligheten. men det är det jag minns från skolan, och det är det min omgivning betraktar som den förnuftiga sanningen. den blir grunden för materiell trygghet.
 
kanske för att det andra är mer komplicerat att förstå, och vi vill behålla kontrollen. kunna förklara allt för varandra och oss själva. 
även om jag varit sökare sen tonåren så har jag nog bara rört vid saker på ytan. mina sår har jag betraktat utifrån men aldrig vågat hela. kanske för att jag på sätt och vis identifierar mig med dem, och är rädd för vem jag kan bli om jag vågar släppa taget. rädd för min egen potential och följderna av att leva med öppna ögon. om jag följer min innersta önskan, passar det ihop med iden om materiellt välstånd och trygghet?
 
det är något jag funderar på mycket just nu. och känslan av att det är flera i min omgivning som är i färd med att bryta sig ur självdestruktiva mönster gör att jag känner vågen komma mot mig. det är som att jag sveps med i energin och inte vare sig kan eller vill kämpa emot kontrollen längre. jag vill inte klamra mig fast med fortsatt stängda ögon. jag vill tala, gråta ut, skrika, dansa, skratta ut smärtan. 
 
för första gången Vill jag plocka fram allt, hela känsloregistret. det kommer antagligen bli det värsta. och ta ganska lång tid. men det är ett steg jag aldrig förut velat ta. och fortfarande bävar inför.
 
relativitetsteorin känns betryggande i det avseendet att den fortfarande är till viss grad ett mysterium. om vi inte kan förklara eller med vår hjärna förstå allt, så finns det hopp. det gör det lättare för mig att acceptera alltets förändring. och min medverkan i denna förändring. förstå det eller ej, men det gör mig nästan lite lyckligare som människa.och så kommer boken "the secret" igen. den är ett möte mellan dessa två världar, vilket förstås känns vara succen i detta avseende. materiellt välstånd kombinerat med tillit till "högre makter", vad man nu än väljer att kall dem/den..  inte konstigt att människor börjar lyssna. jag förnekar inte att just "the secret" är en sådan milstolpe för mig, även om det bara är en pusselbit till och jag har många många kvar att lägga.
 
 

här

 
 
jag antar att stora delar av mig speglas här i bloggen. det är väl det som är meningen. jag har blivit bättre på att vara ärlig mot mig själv. bättre på att vare sig låtsas eller agera efter vad jag tror förväntas av mig. och även om det senaste halvåret varit en spegling av mycket mörkt i mig så är jag självklart mycket mer än så. jag tror på mycket gott här i världen, och känner stort hopp och tillit till att saker sker av en mening, eller ett syfte som kanske inte går att se här och nu. och är det inte så, att det sker per slump, så är det också ok, även när det gör ont. 
jag vill inte låtsas att allt är bra, men det betyder inte heller automatiskt att det istället är dåligt. jag finner hellre skönhet i att bara vara, här och nu, än lägga all min energi och oro på hur det kunde blivit, vad som skulle kunna bli om bara..
 
jag märker hur detta väcker frustration hos en del jag möter. själva inställningen har en provocerande verkan. och den senaste tiden har jag inte heller varit övertygat om att det finns mening med saker som händer. när jag hjälpt till att gräva min egen grop så skulle det vara skönt att hitta nån annan att stå till svars för skiten som händer mig. att slippa ansvaret för en stund. och det gör jag också då och då. hittar andra syndabockar som jag i hemlighet (försöker) låta axla min smärta. men innerst inne vet jag att det inte hjälper mig. gropen blir allt djupare på det sättet.
 
 
och det som gör nästan ännu ondare är hur jag ser hur människor jag älskar lever på precis samma sätt.
hur den jag lever allra närmast lever med samma tomhet inom sig. samma längtan efter värme och trygghet men svårighet att definiera. samma svårighet att släppa tankarna, kontrollen. känna tillit. och visst är det en del som gör oss till människor också. sökandet och rädslan. 
och hur visar man någon det lilla magiska man hittat utan att för den delen skrämma bort, skuldbelägga och pracka på i denna kultur av andlig svält, skepsis och statuskänsla av att "klara sig själv"? jag antar att vi vet att vi innerst inne har svaret på det. 
 
 
jag börjar alltid med att lägga in en bild när jag ska skriva en ny post, och vet aldrig vad som ska komma fram medan jag skriver. 
jag har alltid varit grubblare, sökare, driven av rädsla och nyfikenhet. men det största jag upptäckt och sällan uttrycker är hur förälskad jag är i allt omkring mig. det enkla, som när jag känner min egen kropp och allt den möter. när sinnena är öppna och upplever allt omkring, vare sig det är i skogen, med människor jag känner eller främlingar jag betraktar i en fullpackad galleria. det är förstås inte ett konstant tillstånd och jag känner ibland samma meningslöshet som de flesta upplever till och från. men att lyckas koppla upp mig till den där förälskelsen, det är det bästa hittills. för det är något som alltid finns där när jag vill. något konstant varmt och tryggt som bara väntar på vår uppmärksamhet. 
 
 
 
 

RSS 2.0