plommonläder -favorit i repris

 
andra året jag gör plommonläder nu! mamma och pappa har ett sttort träd med viktoriaplommon som ett år klövs mitt itu pga den tunga fruktproduktionen. hela min uppväxt har vi käkat tills vi storknat just den här perioden men det blir svårt efter ett tag att veta vad man ska göra med plommonen, för de är liksom inte lika goda att frysa in, baka på etc, som annan frukt. 
men så hittade jag fruktläder. jag gjorde på samma sätt denna gång som förra året, men med kanske 3 gånger så mycket plommon. 3-4kg plommon blir så lite efter torkning att det får plats i en vanlig syltburk modell medelstor.
 
såhär gjorde jag
 
 

teaser

 
 
om två veckor är jag med på skillebyholms höstmarknad i järna och fabriken ångar i stugan. ingen poäng att städa undan mellan arbetspassen så jag äter mest sittandes i soffan eller på trappen när vädret tillåter. eller mitt i verkstagsröran!
den som har tid och lust kan läsa mer om marknaden här. detta blir mitt tredje år på marknaden, men första som utställare. så kom kom, det är finfint hela spektaklet, jag lovar:)
 
 
 

ro

 
 
 
 
 
jag myser. för att hösten knackar på. sommaren var aldrig min bästa årstid, de senaste åren allt mindre, då jag alltid jobbar som mest på sommaren och inte har energi åt mycket annat. jag förbereder mig för den nya fasen, köper en bättre klyvyxa till vedhögen i boden, går ner i tid och har anmält mig till två hantverksmarknader. jag går in i den kreativa impulsen och det pirrar behagligt av förväntan. att jag ska ge tid åt mitt skapande igen. jag skapar igen!
 
men jag ska minnas sommaren för de ljumma och varma minnena att bära på i vinter. saltvattenvind i håret och vi doppar fötterna i solvarmt hav där lena alger dansar mot våra ben. att det var sommaren vi vågade börja se varandra, och på varandra. sommaren då jag vågade börja tycka om någon igen. på riktigt.
 
 
 

juli

 
 
 
en känslosam månad har det varit. från eufori till mörker och smärta, mycket mullvadsgrått och guldigt solsken som lyser in i sprickorna.
jag följer min vän maeles växande mage. jag har fått frågan och det hedersamma förtroendet att vara med under hennes förlossning, som är beräknad om bara veckor nu. hon gör mig påmind om hur fint det är att våga lite på människor. både att förstå sin egen betydelse i andras liv, och känna hur levande det gör mig att ha nära relationer, vid sidan av min trivsamma ensamhet. men jag är inte alls mycket ensam längre och det känns också lite konstigt. han är med mig även när jag är ensam.
 
kanske är det den där inte ensamheten som plågar mig, den som alltid kommer finnas där. den som ingen annan människa kan fylla upp. jag mår bra och inte på samma gång, för att tillåta euforo är ett svårt och farligt steg. kanske är det en försvarsmekanism, jui högre höjd desto svårare fall. om man faller. det är ju faktiskt inte säkert.
 
jag vet att det är jag och ingen annan som kan ge mig det jag vill, och när jag påminner mig om det fylls jag av det där guldiga ljuset. och ser mer av hans.
 
 
 
 

piff

 
 
jag hade tråkigt en eftermiddag (när sommaren ännu inte kommit) och blev sugen på att göra nåt med de vita conversen jag haft 4 år i en låda. köpte dem på nån secondhand men trivdes inte i färgen kanske. de blev iaf inte mkt använda. men nu har jag målat dem med textilfärg i retrofärger! väldigt big lebowski på nåt sätt. det förra paret färgfixerade jag i torkskåp men den här gången fick skorna bara ligga på ett element. vet inte hur väl färgen sitter men det lär visa sig. enligt instruktionen på textilfärgen ska man stryka med strykjärn på tygets baksida efter målning. ja, det blev hursomhelst dagens piff.
 
 

gudagnistan

 
jag tror det är tre år jag haft juicepressen utan att ens prova den! men jag har ramlat över den galna sexiga dieten igen, på biblioteket denna gång. bläddrade i den i vintras när min vän tekla läste den och testade på lite recept. så nu har jag invigt juicepressen!
 
jag är alltså inget människa som går igång på ordet diet. det låter för mig =gå ned i vikt, och det behöver jag inte alls. kris carrs bok är snarare en holistisk livsstilsbok med en löjligt fångstgröda till titel. jag tror det var när hon nämnde min shamandans-husguru gabrielle roth som jag verkligen började läsa. 
boken handlar om hur kris carr, 31 år fick en ovanlig cancer (mer eller mindre sin dödsdom) och förändrade sin livsstil genom kost och mental uppbyggnad. här kan man se en video om hennes historia. jag ska inte tjata på om vad boken handlar om, utan det kan man ta reda på, t.ex genom att läsa den!
 
hursomhelst blev jag väldigt sugen på ren, frisk mat och självkärlek., så jag har börjat göra färskpressad juice hemma, vilket fyller cellerna med direktverkande näring. i synnerhet om grönsakerna och frukten man använder är ekologiska (och jag jobbar ju med ekologisk odling!!!:)
 
den första juicen jag gjorde var på gurka, tomat, mynta, lime och apelsin. sen har jag provat gurka, groddar, lime, jordgubbar och apelsin. hur låter det? lite dyrt kanske en del tänker. men ändå värt det, jag lovar. jag byter gärna semestershopping mot hälsokosten och grönsaksdisken. och så tänker jag börja grodda mycket mer! det gjorde jag en del i vintas på skolan. men inte att förglömma är allt ätbart ogräs som går att juicepressa. för någon vecka sen var det en juicebar i stockholm som beställde några kilo svinmålla från mitt jobb. svinmålla. vi odlar inte det. vi tar bort det. det är ogräs. och fullt av näring och klorofyll. perfekt för juice och ångkokning. mer om ogräsmat här och såklart på skogsskafferiet! så blir det både nyttigt och billigt!
 
 
 

nu

 

 
 
nu är det äntligen sommar! har börjat styra upp saker som skenade åt olika håll. sagt högt till mig själv vad det är jag vill, som att bara jobba tre dagar på mitt "ordinarie" jobb i stället för att bli inkallad huxflux. och sen har jag verkställt och fått precis som jag vill! resten av dagarna ska jag Umgås med folk, göra kreativa projekt och utöka min kollektion av smycken och yllekläder för försäljning.
 
min nya kärleksrelation är både en stor utmaning för mig och den kanske enklaste jag haft hittills.och jag vet att det sitter helt i huvudet. jag ser skavankerna, svävar inte planlöst med rosa glasögon på. men det känns fint. häromdagen sa han till mig att han fortfarande var chockad över att jag ännu inte försökt förändra något hos honom. det fick mig att fundera, även om vi fortfarande är nya. jag ska inte samla på mig vrede som jag gjort och fortfarande gör i många situationer, för att tillslut explodera och inte se någon återvändo. men jag gör inte det, accepterar bara olikheterna. är medveten om dem och vill hellre inspirera än fördömma om det är något som stör mig. vilket intressant nog har lett till att jag tar itu med egna problem och ger mig själv både tid och mer kärlek<3<3<3
 
 

mellanläget

 
 
 
känner mig lugn och trygg. mer än vanligt, eller på ett nytt sätt tror jag. kanske är det tvåsamheten och att jag vågat tillåta den utan att för den delen bli den jag en gång var. den jag trodde jag behövde vara för någon annan. varje grå regnmorgon övar jag mig i att omfamna, varje oro i mellangärdet andas genom tills det mjuknar och mina rädslor omringar jag med närvaro så att de bleknar och förtvinar. för att perfektion inte finns, eller för att den är här och nu, alltid.
det är en känsla jag vill leva med, och minnas när det är mörkt. det där mellanläget är inget fult. jag tycker om mellanläget, mjukt och varmt och mullvadsgrått. det är min favoritfärg. det har det alltid varit. 
 
 
 
 
(bilderna är från min inspirationsmapp, dvs inte mina)
 

omgrävning i komposten

 
 
 
jag har haft lite ångest över komposten hela våren. trots att jag går ut till den var och varannan dag så har beslutet att gräva om hela tiden skjutits upp. tills för några dagar sen då jag inte alls tänkt på att göra det. plötsligt fick jag lust att bara göra det! den var dessutom fullt invaderad av kirskål så det var på tiden om det skulle gå att rädda. jag började med att gräva bort gräset(ogräset) intill så att där blev bar jord.
 
 
 
det översta lagret som ännu inte var helt multnat lade jag över i den "nya" bingen. jag använder vanliga pallkragar som kompostbehållare eftersom jag inte kastar matrester i min kompost (annars kan man få problem med råttor osv).

 
men bottenlagret var helt perfekt, saftig mylla! lite pillrigt och tidskrävande att plocka bort alla kirskålrötter ur den färdiga komposten, men så kan det bli när man försummar trädgårdens hjärta!
'
 
 
den halvmultnade komposten täckte jag med en träskiva och rabarberblad som skydd mot sol och uttorkning. man kan ta löv eller halm eller vad man än har. det fungerar också som ett täcke mot nya ogräsfrön från luften.

 
den färdiga komposten har jag spridit i rabatterna i trädgården, tillsammans med fjolårslöv jag sparat och sönderklippt torrs växtmaterial. det här med täckodling känns mer och mer vettigt ju längre jag håller på. och så slipper jag slänga kvistar, grenar och löv.
 
ni vet på våren när villaträdgårdarna dignar av rishögar som ska till tippen, samtidigt som rabatterna ska fyllas på med gödsel, jord osv pga att växterna äter upp näringen i marken och ytan därför sjunker. totalt onödigt. skulle jag vilja ha en kompostkvarn så att jag kunde mangla lite större grenar utan handkraft. men så är det frågan med plats, pengar etc. och om det verkligen ska vara nödvändigt med kompostkvarn i en så liten trädgård. el och bensin för å ta hand om nåt som naturen kan själv...hittills har jag sparat syrens jättegrenar från förra vårens beskärning. förra sommaren fick åkervindan klättra på dem, lutade mot staketet. i år blir det störbönor och tomater i stället. det gör ju inget att saker tar sin tid. jag har börjat förlika mig med det nu. delvis för att det är himla bekvämt för mig att skita i det, men också för att ju längre tid jag låter saker som dessa vara, desto kreativare lösningar hittar jag tillslut. och de är ofta dessutom helt gratis. och det passar liksom in i min filosofi om minsta möjliga motstånd för största effekt. förutom att jag gör skräpgörat med egna muskler. men det faller också i god ordning eftersom jag annars hatar att sporta:)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

juni

 
så mycket att stå i. och så många projekt på gång! en del kommer efter planering, andra helt ur det blå. jag trivs i det. överlämna mig åt ödet, eller väven, som är mitt nya uttryck.
 
idag plockar jag bland de sista fjolårspotatisarna och morötterna till middagen och sår samtidigt nya morötter i landet. symbios på nåt sätt. och kan inte låta bli att snegla åt rabarnern som är uppemot en meter i höjd nu. jag hittar övergivna plantor här och var som jag planterar i min trädgård. jag vill göra vin i år!
 
 

sommartvätt

 
här i stugan tvättar jag för hand!med tvättnötter, galltvål och, i bästa fall regnvatten. just nu är det fullt av pollen i vattentunnorna så kranvatten får duga. älskar doften av soltorkad tvätt! passar även på att tvätta kläder som gjort sitt hos mig, och kommer finnas till försäljning snart, här!
 
 
 

i en annan del av sverige

 
hej från mitt jobb! här har tomatplantorna växt om mig och fikonen dignar på det 15 år gamla fikonträdet. om lite så skördar vi årets första ekotomater! livet i växthus är gött:) iallafall för plantorna. men det har varit lite konstigt att få så lång startsträcka till sommaren när det ännu är kallt ute! jag vill mest bara sitta i trädgårn med kaffe och klänning nu!
 
 

utvärdering?

 
jag fick precis en förfrågan på ett gammalt inlägg, om kombucha. jag har tänkt starta upp en ny kombuchaodling framåt sommaren, för att dela med mig av. men nu undrar jag ju förstås, hur har det gått för er som jag skickade till i höstas? klarade era kombuchor transporten? lyckades ni att få till en bra kombucha? vad tyckte ni? och har ni hittat fler recept som passar och blir en god dryck? jag är nyfiken förstås och det vore roligt att veta hur det har gått!
 
jag fick min kombucha för ca 1,5 år sedan av en fd studentsambo. sammanlagt har jag sedan dess delat den ca 15 gånger och gett bort till nya frälsta(och en del ofrälsta), som i sin tur (iallafall en del av dem) delat den vidare med vänner och bekanta. det tycker jag är jättekul!
 
 
 

obalans

.
 
vildkaniner härjar i min trädgård! under hösten/vintern och våren har de käkat upp tre krusbärsbuskar, pepparmyntaplantor, lavendel, salvia och nu alla tulpaner och krokusar förstås. de har också grävt hål och/eller tunnlar i gräsmattan och runt hallonen,. samt diverse andra ställen. under mitt examensarbete undersökte jag hur man kan implementera permakultur här på området, men främst när det gäller vattenförsörjning och bevarande av regnvatten. innan jag hittade den nichen hade jag dock fokus på problemsökande och lösningar enligt permakultur-modellen. det här med kaninerna är en sån grej. trots att jag trivs ganska bra med att ha viltstängsel mot skogen (vildsvinen bökade upp hela hallonsnåret utanför staketet i höstas) så betyder det att här innanför så finns det inga naturliga fiender för vildkaninen. ett klassikt problem. vi stänger ute en del djur men släpper in andra. de har visserligen naturliga fiender i luften men rovfåglarna verkar inte ha hittat hit in under trädtopparna. eller så är kaninerna för många till antalet för dem att gallra ut. 
 
hursomhelst så lyckades jag hitta tre små rotstumpar där krusbärsbuskarna stått, och de hade varsin liten spirande bladknopp! så nu har de flyttat ihop i en kruka och bor uppepå ett bord, utom räckhåll för mördarkaninerna. jag hoppas de bildar åtminstone en liten buske tillsammans,
 
rabarber är desto frodigare. kaninerna gillar väl inte dess syra. och bra är det. jag hade tänkt göra vin i år!
 

här inne

 
jag försöker fånga ljuset på morgonen och på eftermiddan när det silar in. som en öppen blomma vänder jag mig efter det. jag lever med växterna här nu. daltar och duschar dem. flyttar dem efter ljuset. fikonträdet trivs fortfarande och nyligen fick jag en kaktuskompis att ta hand om. jag bakar kakor och knackar mässingssmycken.det är en ny energi som infunnit sig. en ny inspiration.
 
men jag har även hakat upp mig i ett spår som är svårt att spela förbi. jag tror inte jag vill det heller. det är konstigt hur det forfarande kan vara svårt att skilja på kärlek och något annat. jag är så van att reda mig själv att behovet efter en annan människa blir mindre och mindre. men så bubblar det något under ytan och jag inser att det finns så många sätt att leva med kärlek på. jag trodde nog att jag sökte en trygghet. att det var det som saknades. men så inser jag när den tryggheten erbjuds att jag inte vill ha den. då är det plötsligt jag som inte vill binda mig,  jag som vill ha äventyr och gör planer för världsomseglingar. hur ska man egentligen hinna med allt undrar jag. jag samlar ihop min nya familj. det vet jag. det är det jag gör. hittar nya medlemmar i stammen. 
 
jag blir väldigt lugn av att vara här. det är bästa tiden på året, innan sommarfolket hittar ut till landet. himlen är stjärnklar och rådjuren stryker längs staketet. molniga dagar är bäst. då är det tyst sånär som på fåglarna. och om kvällarna myser jag helst med vänner eller familj i stugvärmen. men vedeldningen börjar bli överflödig. bara när jag är ensam blir det kallt. fast bara utanpå.
 
 

RSS 2.0