pin it

 
 
i väntan så samlar jag. energi, tid, inspiration. för nån vecka sen skaffade jag pinterest och har samlat på mig en del. jag har tänkt skapa en egen anslagstavla snart, där jag lägger upp egna foton och bilder. men så länge kan man se på det som jag hittat hos andra, här. så mycket fint där ute!
 
 

väntan

 
 
 
jag väntar på energin. inspirationen. ja, längtar efter den.
 
men jag börjar sakta acceptera att det kommer ta ett tag. det går bra när någon annan börjar och jag tillåts att kravlöst haka på, men jag orkar inte med egna projekt. min fix-it-persona  har gått i dvala.
det räcker med flytten och att han lägger energi på min trädgård. putsar på rosorna och höstförbereder. han är ändå bättre än mig på sånt. känner entusiasm som jag inte gör. det smittar av sig ett tag, men sen vill jag gärna gå och lägga mig en stund. 
 
det jag är allra mest sugen på är att göra mig av med saker. det börjar liksom bli tungt inombords. men jag tror att jag är ärlig mot mig själv nu, bygger inte upp falsk trygghet. så det är prylar som får gå. rensa inuti eller utanpå, inget av det skadar ju! ska ta en dag till att fotografera och sälja av saker, ge bort och sortera. jag brukar alltid känna mig lite lättare sen.
 
men jag är lite moloken. hösten var alltid min favorit. är det kanske fortfarande. men det känns annorlunda den här gången.
 
 

office space

 
 
nya bra saker som ger lite pirr i magen är snart i antågande. om en dryg vecka deltidsflyttar jag in hos en vän och hennes dotter. vi är båda kreativa och lite inneslutna personer så det kommer nog bli en lyckad kombo. det känns alltid tråkigt att lämna stugan när hösten kommer, men det är så bestämmelserna ser ut här i området. inget vatten vintertid gör det dessutom svårt att stanna här mer än ett par dagar i taget. var det fritt att välja skulle jag kunna leva på regnvatten åtminstone tills det fryser.
 
något jag ser fram emot och redan planerar är hur min verkstad i nya boet ska se ut, och jag samlar bild-inspiration från håll och kanter. här i stugan har jag ingen given plats förutom köksbordet, där allt får samsas. verktyg, vajrar, sytrådsullar, gamla frukosttalrikar, kaffekoppar, böcker, krukväxter, att-göra-listor, cerat, trassel, ljuslyktor, färdiga smycken i lådor och pärlor i en enda röra.
 
 
såhät tidy skulle jag gärna jobba, ha en plats där man kan lämna allt där det ligger!
 
(bild från another feathers studio)
 
 

moln

 
 
 
 
jag har inte varit på topp senaste tiden. drastiska ändringar och beslut att ta har gjort att jag känt mig apatisk och helt struntat i måsten. låtit disk stå i veckor, nyinköpta plantor stå och stampa i sina krukor, ogräset breda ut sig och meddelanden förbli obesvarade. det har varit behövligt. jag har blundat för det, men jag lider som många andra av duktig-syndromet. då allt ska fixas, tas ansvar för och sedan invänta beröm som inte kommer. för att jag inte uppskattar mig själv. tror ni på det? att man skapar sin egen verklighet? jag har inte sett att uppskatta mitt eget slit på länge. vilket lett till att inte heller andra gjort det, eller så har jag inte sett de gjort det. 
 
inget slit är värt sålänge man inte själv kan uppskatta och njuta av det. som så många andra gånger ser jag det nu. jag kan skriva långa listor på allt jag Ska göra, istället för det jag Vill göra. och vad är det för mening med det egentligen. sålänge man inte när själen så kan man inte förvänta sig att den ska orka pumpa ut inspiration, bubbel och skratt. i flera dagar har jag legat på soffan, bara i standby-läge. att sova i hans varma famn har långsamt laddat min kalla kropp. att sitta i tystnad på ett kafé i timmar och bara studera människor tills téet kallnar och handen då och då skriver några ord på en bit papper har varit märkligt lugnande. jag klarar annars inte av att vara i stan. jag både avundas och äcklas av de shoppande kvinnorna som svänger med hår och kassar uppför götgatsbacken. avundas för att det verkar så lätt för dem att skratta. finna tillfredställelse i det där livet (fast det kanske inte alls är så bara för att de är glada just när jag ser dem). och äcklad för att jag inser att jag avundas. försöker se likadan ut, när jag egentligen mest av allt just då längtar efter att sätta mig brevid gatumusikanten på trottoaren och sjunga med. där har vi en fri människa, tänker jag. (vilket förstås inte alls behöver vara sant, men det känns så, och istället kryper jag tillbaka till mitt bo, gömmer mig under en sten)
 
men jag tänker på hur lätt det var att leva det fria livet i ett annat land. fyra år på en ö i atlanten var ett helt annat liv. ett äventyr då jag lärde mig att bryta mot reglerna för hur jag trodde livet skulle vara. mycket av det jag lärt mig och sett av livet var en droppe i havet av erfarenhet. jag upplever allt oftare att jag längtar tillbaka till det livet. och även ställer jag mig frågandes till varför jag inte lever det livet här och nu. det gör jag förstås till viss del. jag lär mig varje dag att bli lite sannare mot mig själv. lite snällare. även om vissa dagar bara känns som steg tillbaka. jag är tacksam för vackra vänner och för honom. jag är tacksam för mig själv. att jag kan se vad jag gör för fel. vad jag gör rätt. eller vad som känns rätt och inte. det är de människor som finns runt mig som påminner om allt detta. när vi står bakom, bara som stöd och inte ledsagare. utan krav.
 
 (men jag tänker inte gräva upp potatisen, reparera staketet eller laga riktig middag idag heller)
 
 

nytt bo

 
 
vissa saker går från a till b mycket snabbare än andra. som t.ex det här lilla pysslet! har gottat runt på pinterest bland fairy-gardens några timmar och kände ett plötsligt sug efter egen inhysning till traktens småfolk:)
 
då jag är i lite eufori av flera anledningar så följde jag bara ingivelsen på en gång! och såhär blev det, ett hopplock av sånt som fanns hemma och i trädgården utanför. en torkad prydnadspumpa till hus (med lite mossa i för bekvämlighetens skull), sand och sten som bas och lite taklök, kärleksört och vintergröna varsamt uppriven från rabatten. 
 
 
 
 
boet har jag placerat på ett ställe jag tror älvorna gillar
 
 
 
inne i rabarbern förstås! en egen regnskog som trädgård;)
 
 
 
ska bli spännande och se om någon flyttar in. jag skulle nog vilja bo där om jag var älva iaf:)

 

plommonläder -favorit i repris

 
andra året jag gör plommonläder nu! mamma och pappa har ett sttort träd med viktoriaplommon som ett år klövs mitt itu pga den tunga fruktproduktionen. hela min uppväxt har vi käkat tills vi storknat just den här perioden men det blir svårt efter ett tag att veta vad man ska göra med plommonen, för de är liksom inte lika goda att frysa in, baka på etc, som annan frukt. 
men så hittade jag fruktläder. jag gjorde på samma sätt denna gång som förra året, men med kanske 3 gånger så mycket plommon. 3-4kg plommon blir så lite efter torkning att det får plats i en vanlig syltburk modell medelstor.
 
såhär gjorde jag
 
 

teaser

 
 
om två veckor är jag med på skillebyholms höstmarknad i järna och fabriken ångar i stugan. ingen poäng att städa undan mellan arbetspassen så jag äter mest sittandes i soffan eller på trappen när vädret tillåter. eller mitt i verkstagsröran!
den som har tid och lust kan läsa mer om marknaden här. detta blir mitt tredje år på marknaden, men första som utställare. så kom kom, det är finfint hela spektaklet, jag lovar:)
 
 
 

ro

 
 
 
 
 
jag myser. för att hösten knackar på. sommaren var aldrig min bästa årstid, de senaste åren allt mindre, då jag alltid jobbar som mest på sommaren och inte har energi åt mycket annat. jag förbereder mig för den nya fasen, köper en bättre klyvyxa till vedhögen i boden, går ner i tid och har anmält mig till två hantverksmarknader. jag går in i den kreativa impulsen och det pirrar behagligt av förväntan. att jag ska ge tid åt mitt skapande igen. jag skapar igen!
 
men jag ska minnas sommaren för de ljumma och varma minnena att bära på i vinter. saltvattenvind i håret och vi doppar fötterna i solvarmt hav där lena alger dansar mot våra ben. att det var sommaren vi vågade börja se varandra, och på varandra. sommaren då jag vågade börja tycka om någon igen. på riktigt.
 
 
 

juli

 
 
 
en känslosam månad har det varit. från eufori till mörker och smärta, mycket mullvadsgrått och guldigt solsken som lyser in i sprickorna.
jag följer min vän maeles växande mage. jag har fått frågan och det hedersamma förtroendet att vara med under hennes förlossning, som är beräknad om bara veckor nu. hon gör mig påmind om hur fint det är att våga lite på människor. både att förstå sin egen betydelse i andras liv, och känna hur levande det gör mig att ha nära relationer, vid sidan av min trivsamma ensamhet. men jag är inte alls mycket ensam längre och det känns också lite konstigt. han är med mig även när jag är ensam.
 
kanske är det den där inte ensamheten som plågar mig, den som alltid kommer finnas där. den som ingen annan människa kan fylla upp. jag mår bra och inte på samma gång, för att tillåta euforo är ett svårt och farligt steg. kanske är det en försvarsmekanism, jui högre höjd desto svårare fall. om man faller. det är ju faktiskt inte säkert.
 
jag vet att det är jag och ingen annan som kan ge mig det jag vill, och när jag påminner mig om det fylls jag av det där guldiga ljuset. och ser mer av hans.
 
 
 
 

piff

 
 
jag hade tråkigt en eftermiddag (när sommaren ännu inte kommit) och blev sugen på att göra nåt med de vita conversen jag haft 4 år i en låda. köpte dem på nån secondhand men trivdes inte i färgen kanske. de blev iaf inte mkt använda. men nu har jag målat dem med textilfärg i retrofärger! väldigt big lebowski på nåt sätt. det förra paret färgfixerade jag i torkskåp men den här gången fick skorna bara ligga på ett element. vet inte hur väl färgen sitter men det lär visa sig. enligt instruktionen på textilfärgen ska man stryka med strykjärn på tygets baksida efter målning. ja, det blev hursomhelst dagens piff.
 
 

gudagnistan

 
jag tror det är tre år jag haft juicepressen utan att ens prova den! men jag har ramlat över den galna sexiga dieten igen, på biblioteket denna gång. bläddrade i den i vintras när min vän tekla läste den och testade på lite recept. så nu har jag invigt juicepressen!
 
jag är alltså inget människa som går igång på ordet diet. det låter för mig =gå ned i vikt, och det behöver jag inte alls. kris carrs bok är snarare en holistisk livsstilsbok med en löjligt fångstgröda till titel. jag tror det var när hon nämnde min shamandans-husguru gabrielle roth som jag verkligen började läsa. 
boken handlar om hur kris carr, 31 år fick en ovanlig cancer (mer eller mindre sin dödsdom) och förändrade sin livsstil genom kost och mental uppbyggnad. här kan man se en video om hennes historia. jag ska inte tjata på om vad boken handlar om, utan det kan man ta reda på, t.ex genom att läsa den!
 
hursomhelst blev jag väldigt sugen på ren, frisk mat och självkärlek., så jag har börjat göra färskpressad juice hemma, vilket fyller cellerna med direktverkande näring. i synnerhet om grönsakerna och frukten man använder är ekologiska (och jag jobbar ju med ekologisk odling!!!:)
 
den första juicen jag gjorde var på gurka, tomat, mynta, lime och apelsin. sen har jag provat gurka, groddar, lime, jordgubbar och apelsin. hur låter det? lite dyrt kanske en del tänker. men ändå värt det, jag lovar. jag byter gärna semestershopping mot hälsokosten och grönsaksdisken. och så tänker jag börja grodda mycket mer! det gjorde jag en del i vintas på skolan. men inte att förglömma är allt ätbart ogräs som går att juicepressa. för någon vecka sen var det en juicebar i stockholm som beställde några kilo svinmålla från mitt jobb. svinmålla. vi odlar inte det. vi tar bort det. det är ogräs. och fullt av näring och klorofyll. perfekt för juice och ångkokning. mer om ogräsmat här och såklart på skogsskafferiet! så blir det både nyttigt och billigt!
 
 
 

nu

 

 
 
nu är det äntligen sommar! har börjat styra upp saker som skenade åt olika håll. sagt högt till mig själv vad det är jag vill, som att bara jobba tre dagar på mitt "ordinarie" jobb i stället för att bli inkallad huxflux. och sen har jag verkställt och fått precis som jag vill! resten av dagarna ska jag Umgås med folk, göra kreativa projekt och utöka min kollektion av smycken och yllekläder för försäljning.
 
min nya kärleksrelation är både en stor utmaning för mig och den kanske enklaste jag haft hittills.och jag vet att det sitter helt i huvudet. jag ser skavankerna, svävar inte planlöst med rosa glasögon på. men det känns fint. häromdagen sa han till mig att han fortfarande var chockad över att jag ännu inte försökt förändra något hos honom. det fick mig att fundera, även om vi fortfarande är nya. jag ska inte samla på mig vrede som jag gjort och fortfarande gör i många situationer, för att tillslut explodera och inte se någon återvändo. men jag gör inte det, accepterar bara olikheterna. är medveten om dem och vill hellre inspirera än fördömma om det är något som stör mig. vilket intressant nog har lett till att jag tar itu med egna problem och ger mig själv både tid och mer kärlek<3<3<3
 
 

mellanläget

 
 
 
känner mig lugn och trygg. mer än vanligt, eller på ett nytt sätt tror jag. kanske är det tvåsamheten och att jag vågat tillåta den utan att för den delen bli den jag en gång var. den jag trodde jag behövde vara för någon annan. varje grå regnmorgon övar jag mig i att omfamna, varje oro i mellangärdet andas genom tills det mjuknar och mina rädslor omringar jag med närvaro så att de bleknar och förtvinar. för att perfektion inte finns, eller för att den är här och nu, alltid.
det är en känsla jag vill leva med, och minnas när det är mörkt. det där mellanläget är inget fult. jag tycker om mellanläget, mjukt och varmt och mullvadsgrått. det är min favoritfärg. det har det alltid varit. 
 
 
 
 
(bilderna är från min inspirationsmapp, dvs inte mina)
 

omgrävning i komposten

 
 
 
jag har haft lite ångest över komposten hela våren. trots att jag går ut till den var och varannan dag så har beslutet att gräva om hela tiden skjutits upp. tills för några dagar sen då jag inte alls tänkt på att göra det. plötsligt fick jag lust att bara göra det! den var dessutom fullt invaderad av kirskål så det var på tiden om det skulle gå att rädda. jag började med att gräva bort gräset(ogräset) intill så att där blev bar jord.
 
 
 
det översta lagret som ännu inte var helt multnat lade jag över i den "nya" bingen. jag använder vanliga pallkragar som kompostbehållare eftersom jag inte kastar matrester i min kompost (annars kan man få problem med råttor osv).

 
men bottenlagret var helt perfekt, saftig mylla! lite pillrigt och tidskrävande att plocka bort alla kirskålrötter ur den färdiga komposten, men så kan det bli när man försummar trädgårdens hjärta!
'
 
 
den halvmultnade komposten täckte jag med en träskiva och rabarberblad som skydd mot sol och uttorkning. man kan ta löv eller halm eller vad man än har. det fungerar också som ett täcke mot nya ogräsfrön från luften.

 
den färdiga komposten har jag spridit i rabatterna i trädgården, tillsammans med fjolårslöv jag sparat och sönderklippt torrs växtmaterial. det här med täckodling känns mer och mer vettigt ju längre jag håller på. och så slipper jag slänga kvistar, grenar och löv.
 
ni vet på våren när villaträdgårdarna dignar av rishögar som ska till tippen, samtidigt som rabatterna ska fyllas på med gödsel, jord osv pga att växterna äter upp näringen i marken och ytan därför sjunker. totalt onödigt. skulle jag vilja ha en kompostkvarn så att jag kunde mangla lite större grenar utan handkraft. men så är det frågan med plats, pengar etc. och om det verkligen ska vara nödvändigt med kompostkvarn i en så liten trädgård. el och bensin för å ta hand om nåt som naturen kan själv...hittills har jag sparat syrens jättegrenar från förra vårens beskärning. förra sommaren fick åkervindan klättra på dem, lutade mot staketet. i år blir det störbönor och tomater i stället. det gör ju inget att saker tar sin tid. jag har börjat förlika mig med det nu. delvis för att det är himla bekvämt för mig att skita i det, men också för att ju längre tid jag låter saker som dessa vara, desto kreativare lösningar hittar jag tillslut. och de är ofta dessutom helt gratis. och det passar liksom in i min filosofi om minsta möjliga motstånd för största effekt. förutom att jag gör skräpgörat med egna muskler. men det faller också i god ordning eftersom jag annars hatar att sporta:)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

juni

 
så mycket att stå i. och så många projekt på gång! en del kommer efter planering, andra helt ur det blå. jag trivs i det. överlämna mig åt ödet, eller väven, som är mitt nya uttryck.
 
idag plockar jag bland de sista fjolårspotatisarna och morötterna till middagen och sår samtidigt nya morötter i landet. symbios på nåt sätt. och kan inte låta bli att snegla åt rabarnern som är uppemot en meter i höjd nu. jag hittar övergivna plantor här och var som jag planterar i min trädgård. jag vill göra vin i år!
 
 

RSS 2.0