drömmar

 
Nästa gång blir det på riktigt. Flytten. Till en plats med dalar, höjder och en bäck. Ängar och tystnad, det längtar jag efter. En plats där anden känns fri, liksom rätten att leva precis som man vill, utan regler och föreningsföreskrifter. Då ska jag ha höns, bin, katt, blomsteräng utanför fönstret och gärna en stor kåta i skogsbrynet.
 
 

boosten

megaboosten aprilljuset för med sig måste firas lite och jag tittar tillbaka på förra året i maj! om en månad kan det alltså se ut såhär, i teorin<3
 
 
och så glädjeskutt -saft på första rabarbern i maj<3
 
 
 
 
 

vild

 
Jag plockade fram det gamla anteckningsblocket ur en låda för någon månad sen. Det var en sån natt då man inte får någon ro, då man vrider sig likväl på insidan som utsidan.  När jag var yngre skrev jag poesi såna nätter..  Och någonstans visste jag precis vart jag lagt min egenhändigt spetsbeklädda gamla poesibok.  Som att mitt ångestfullda ylande och boken drogs till varandra.  Den natten skrev jag för första gången på flera år i boken.  Det var först morgonen efter som jag bläddrade mellan sidorna,  läste många nätters ylande.  Åratals rop, de första raderna i boken sedan tonåren. 
 
För det är just detta jag ser.  Det är ylanden. En längtan till något okomplicerat.  En längtan bort från allt drama. Allt mänskligt hittepå. Och kanske också min egen mänsklighet.  
 
Det är vilddjuret.  Och sen jag började kalla denna rivande oro/längtan/begär för vilddjuret så förstår jag bättre vad det handlar om.  Vad jag handlar om.  Att den delen inom mig ska få finnas där.  Den kan vara en tillgång rentav.  
 
Men det blir också tydligt för mig vad jag inte ska.  Vad jag lever i, som inte är uppfyllande.  Det kan fungera ett tag, för att helga målet.  Men jag vet, och har kanske länge vetat, att målet är vildmarken, på något sätt. 
 
Jag känner mig sällan ensam i min egen ensamhet,  för då låter jag det där vrålet inombords få göra sig hörd.  Jag känner mig aldrig så ensam som tillsammans med andra människor.  När jag går med på våra gemensamma, allmäna regler och etiketter.  Det kan vara trevligt förstås,  gemenskapen.  Men det är aldrig de yttre attributen som ger tillfredställelse.  Det är när ditt ylande och mitt plötsligt stämmer upp tillsammans.  Oavsett om det är förskräckelse,  förälskelse, entusiasm, sorg eller glad galenskap som för oss samman. 
 
Jag läser Tuva Minna Linns tankar om moderskapet,  och tänker tyst att kanske är det så vi står ändå. Även den ultimata föreningen går isär med tiden.  Vi står ensamma. En och en. Även om vi kan stötta varandra att stå upprätt behöver vi rötterna mer än något annat.  Våra egna. 
 
Jag längtar efter att mina ska växa sig starka igen. Starka nog att förankra sig under mig. Att energin ska komma därifrån mer än någon annanstans. Och jag längtar efter att ylandet ska stilla en aning.  Inte av anpassning,  men av mitt vilddjurs inre lugn.
 
Och därifrån finna fler ur flocken.  Vi är många,  det vet jag.  
 
 

värmen

 
 
Det är värmen som saknas. Känslan av den, mot huden. Det är vad jag längtar mest efter just nu. Plus att göra plats. Vårstädningen som alltid blir när man har sommarstuga. Vintern ska ut. Och eftersom jag förvarar massor av grejer där vintertid så är det extra skönt att gå igenom allt när våren kommer. Jag har bestämt att det är nu! Vår alltså. Vinterskor och jackor är undanpackade. Jag ska försöka städa bort det inre dammet samtidigt.
 
Efter utrensningen kommer alltid vår-tradera, tydligen. Det har blivit tradition. Bara en bråkdel har kommit upp än så länge. De vitaste och blommigaste sakerna får vänta en månad till. Och den här långkjolen. den har varit på väg dit förut, men stannat kvar. vi får se hur det blir med den saken denna vår.För pengarna ska jag måla på huset och kanske unna mig något fint. glada träningskläder tror jag, det blir en första gång!<3
 
 
 
 

70talet -obviously inspired

 
min "looks"-mapp i pinterest börjar komma till liv igen. särskilt som 70talet börjar komma på tapeten mer och mer. har gått till och från stilmässigt sedan tonåren och blir så glad att framförallt 60 och 70talsinfluerade skor tillverkas igen eftersom det är svårt att hitta begagnat i min storlek. har inte känt mig inspirerad av kläder på ett bra tag men blev pepp på att gå igenom bloggarkivet och hittade följande bilder, från mitt eget hem och garderob genom åren. pinterest gav lite nya vinklar på saken och äntligen fick jag lite pepp på nåt jag t.o.m (i viss utsträckning) redan har<3
 
(hemvirkat:) tråkigt nog sålde jag den sen:/)

 
Som noteras är det inte bara på kläderna stilen satt sig. Bl.a. har jag denna orangea barnvagn i förrådet sen några år, som väntar på bättre tider:) 
 
 
 
Åh jag längtar efter sommarens stugliv nu! barfota och fri!
 
 

medley

 
 
Det var ett tag sedan sist. Ibland blir det så. Men jag har inga planer på attt sluta skriva. Inte heller storstilade planer på comback. Vi tar det härifrån. Även om jag längtar efter att blodet ska rinna tillbaka ner i fingrarna. Att kameran ska packas upp. Hm..ja jag längtar efter att se de där oväntade vinklarna. Se bilderna innan de tas. Jag längtar efter våren och återvändandet. Och det känns fortfarande ovant att vara så förlamad i sinnet som jag varit det senaste. Jag hörde någon säga att utbrändhet är en gåva från ovan. Det tvingar en att bryta med sina mönster. Det tvingar en att byta riktning. Att bli sann mot sig själv.
Jag vet inte om jag är där ännu. Men jag försöker.
 
Och jag vågar inte riktigt använda ordet utbränd om mig själv. Jag har ändå klarat av att jobba litegrann. Men försöker känna mig fram vart gränsen går. Det har varit processen tillbaka. Men andnöd, panikångest, gråtattacker på offentlig plats, yrsel, illamående, extrem trötthet och depression är ju knappast något jag levt med i störrre skala förut.
Jag hoppades att 2015 skulle vara året tillbaka. Nu hoppas jag på att 2016 blir det. Och att jag kommer ha roligt!
Det var min önskan på nyårsafton. 2016 ska jag ha roligt och göra saker som gör mig glad<3
 
 

vakum

 
 
 
 
Jag sover mig igenom flera alarm och vaknar vid lunch. Det är okej, nu när jag bestämmer mina egna tider, men jag drar mig ändå för att gå upp när jag ser klockan. det är nån sorts skuld tror jag. jag behöver morgonen för att få snurr på dagens bestyr. ändå är jag nattmänniska och det är svårt att få det bästa av två världar. 
 
jag vill vakna vid 8, yoga, arbeta och stöka runt. och jag vill sitta i natten med te och ord, när hela staden sover.
 
det är en mjuk sorg i mig just nu. ensamhet även när jag omger mig med människor jag tycker om. det är något annat jag sörjer. någon längtan som jag inte lever. det är en sårskorpa jag hela tiden pillar på men inte låter läka...
 
jag lyssnar på Johanne Hildebrandts trilogi om valhalla för kanske tionde gången, den skänker mig ro. hemkänsla kanske eftersom jag redan vet vad som ska hända. 
och jag känner instinktivt att det gör mig gott när jag glömmer omvärlden. skär av bandet till både mejl och vackra lookbooks från andra sidan jorden. 
 
det är komplicerat, detta med tillgängligheten, uppkopplingen. samtidigt som det är inspiration jag söker, får jag djup prestationsångest och jämför allt jag själv gör med det absolut bästa hantverket jag kan hitta därute. och med företag som avsätter Stora belopp för marknadsföring. allt för att få det se så naturligt, lagom spirituellt och äkta ut som möjligt.
 
kanske är det därför som det går så sakta framåt, för att jag inte riktigt litar på att det är värt det. en sak är ialla fall säker. just nu har jag tid. och det är därför som jag ska börja sätta den manuella väckarklockan på ringning. helst i en kakburk några meter från sängen.
 
 
 

insta...ja faktiskt!

 
 
Hur gick detta nu till? Tyvärr så gav min telefon upp efter så många år. Fick då ta över mammas gamla knapptelefon, men efter ca 1 månad gick flera funktioner sönder på även den. Så nu har jag en begagnad android och tadaa, instagram! ska erkänna att jag varit sugen på just detta, framförallt för att få ut lite info och bilder om mitt skapande. betydelsen av sociala media är knappast underskattad:) efter en lång sommar med annat jobb så har det lugnat ner sig såpass att jag nu rustat upp verkstaden ordentligt samt investerat i nya verktyg och material. nästa steg är skatteverket, here I come!
 
Här hittar ni mig<3
 
 
 

lugn

 
höst. kallt. ved.elda.
lugn.
 
 

ljus

 
Jag har en burk i mitt förråd, där jag stoppar ner ljusstumpar, trasiga ljus och såna som blivit fula för att de stått i nåt fönster och så vidare. Nån gång vart femte år så har det blivit en nätt liten samling som man kan göra nåt kul med, förslagsvis nya ljus!
 
Jag minns när vi fick göra det som barn på fritidset där jag gick, det sitter kvar någonstans i bakhuvudet, som nostalgi.
 
 
Så häromkvällen tog jag min största kastrull och hällde ca 5 cm vatten i botten. sen la jag i en tom konservburk storlek större (såna som restauranger brukar ha) och la i alla stumpar i burken.
 
 
Det tog kanske en halvtimme-timme för att allt smälta på låg värme. Vattnet ska inte koka, då händer lätt olyckor.. Som ljusformar tog jag några pappersmuggar jag hittade längst in i skåpet, och till veke tog jag vanlig bomullstråd modell tjockare. några grillpinnar fick hålla tråden på plats medan jag hällde i stearinet i muggarna.
 
 
Jag använde för övrigt en såsslev att hälla stearinet med, ingen hit att försöka hålla i en het konservburk med händerna. (det gula är lite kronblad fån trädgården. och i några ljus droppade jag också eterisk olja)
 
 
Det tog någon timme för ljusen att stelna i farstun där det är kallt på kvällen.
 
 
Men jag hann faktiskt provtända ett ljus innan jag gick och la mig! Och det brann utmärkt:) hela eventet medbringade en meditativ atmosfär som verkligen fick ner mig i kroppen. att koncentrera sig på långsamt arbete och låta det ta den tid det tar.. skönt att hösten för med sig känslan av att tillåta just det.
 
 
 
 

vargarna

 
 
Det var 2012 jag fick tag i den här boken. Det var en manlig shaman som talade om den när jag skrev ned namnet. I tre år har den legat i väskan, på sängbordet, på soffbordet, ibland i bokhyllan och ofta på andras bord när jag besökt vänner. 
 
Det senaste året har jag varje gång jag varit i ett antikvariat letat efter just den här boken. Totalt fem stycken har jag hittat och gett bort. En dansk utgåva har jag fortfarande kvar att lämna vidare. Jag tänker att jag ska spara den tills jag besöker roskilde nästa gång, där jag har vänner som bor. 
 
Det ska sägas att jag plöjer ganska många böcker på ett år. Ofta flera samtidigt, vissa blir jag färdig med på några dagar, andra återkommer jag till någon gång i halvåret. 
 
Kvinnor som slår följe med vargarna; Myter och sagor om vildkvinnans arketyper av Clarissa Pinkola Estes har jag läst sedan 2012, men bara en enda gång. Anledningen är att det är en bok som på sätt och vis berört mig djupare än någon annan bok. Det är ingen skönlitterär bok, inte heller en faktabok. Det är något uråldrigt i vår natur som det berättas om; vilddjuret i vårt inre. 
 
Och även om jag alltid vetat om och känt det där vilddjuret i mig själv när jag smygit i mörkret om natten, midnattsbadat under månen eller bara känt begäret att bryta upp och ge mig av ut i det okända, så är det just det som varit så svårt att sätta ord på. Det är det Clarissa gör i den här boken. Hon sätter ord på det vilda i en kvinnas själ. Och hon gör det väldigt vackert.  
 
Jag har precis börjat läsa boken igen och kan gott tänka mig låta 3 år till glida genom dessa sidor. Och är det en enda bok jag skulle få tipsa om, alla kategorier, så är det just denna.
 
 
Boken är utgången, men kan hittas på bibliotek, antikvariat eller t.es bokbörsen.se
 
 
 

mullvadsgrått och guld

 
Jag hittade en sån fantastisk tapet på pinterest och grävde fram lite färg ur förrådet, samma färgburk jag använde för att måla köksväggen för tre år sen. I brist på omålad vägg tog jag och gick loss på ytterdörrens insida. När det torkat ritade jag dit lite taggar och kaktusblommor med en guldpenna, som tyvärr tog slut innan jag hann göra färdigt. Lite synd att inka-korset runt fönstret försvann i mönstret, men blev ändå hyfsat nöjd. Tror det är en ny favoritkombo färgmässigt, mullvadsgrått och guld.
 
 
 

sedan sist

 
en udda frukost på lediga dan -kaffe, melon å mozzarella
 
 
favoritblomman just nu- och i överflöd, är fingerborgsblomman. giftig visst -men också vackrast!
 
 
minikiwin har grott! sent på året kanske men vi får se om den överlever vintern. tydligen ska den kunna bli en flerårig ranka!
 
 
pinterset-beroendet har börjat ge resultat. efter ett års samlande av bilder på drömska under-träd-uteplatser har jag börjat inreda lite smått under eken. förstår inte vad det var som tog sån tid faktiskt! bäst uppskattade sittplatsen hittills!
 
 
inne i farstun har tillslut också blivit tillhållsplats. särskilt när det regnar. då tänder jag lite palo santo och dricker kaffe medan det smattrar på taket. påminner mig om tiden då jag bodde i husvagn på en ö i atlanten. ljudet är detsamma. rosor från J<3.
 
 
 
Och jag har börjat (fortsatt) rota i mina rädslor. ta fram, plocka sönder, reda ut, Prata! det känns bättre. Jag jobbar och vilar, hantverkar, gräver i jorden och tar på mig klänning för första gången på länge. Frigör snarorna inombords. de ska inte binda mig längre. det säger jag högt nu! entusiasmen börjar sprida sig som en jämn ström genom kroppen. Och jag känner hur mycket jag saknar dansen! Det är den som saknas i mitt liv.
 
 
 

rätt

 
 
 
Jag har inte hunnit med. Det är resultatet av att lägga ner mer tid på oro än handling, vilket förstås är dumt. Men nu är jag på kort semester, och det verkar ju vara helt rätt tid! Nakenbadat i havet, ätit jordgubbar, druckit vin, loppis-botaniserat på landet, inrett en uteplats vis sommarstugan (föräldrarnas) på ren Lust, och bestämde mig för nån timme sen att Inte åka hem idag till stackars odlingen och dåliga samvetet. Utan ta tåget från Gävle till Stockholm klockan tidigt och gå raka vägen till jobbet imorgon. Med all packning. Mot förnuftet på nåt sätt, men det känns så mycket bättre att lyssna på magkänslan. Så bra att jag t.o.m fick energi över till att börja kolla på kurser till hösten:) 
 
Efter trädgårdsmästarutbildningen är jag redo för något mer städat och kanske färglatt. Åt inredarhållet skulle kännas rätt. Göra både trädgårdar och lummiga uterum känns som en perfekt kombo!!
 
 

<3 skogen <3

 
övermannades av längtan ut imorse innan jag ens hunnit dricka kaffet som väntade. och är det nåt jag lärt mig för att må bra så är det att låta lusten styra när den kommer. därför blev det också några bilder denna morgon. känner mig peppad av jonnas underbara naturbilder och kärlek till varandet i skogen!! hennes blogg får mig alltid på bra humör. eller kanske är det hennes harmoni som når hela vägen genom skärmen, från västernorrland till min stuga utanför stockholm<3
 
 

RSS 2.0