lomeyende

 

ledsen alltså att ta upp det igen, men å vad jag tycker om hela den här avloppsfrågan. rötslamsproblematik är ju ett sånt fint fult ord.

Clara Lidström skriver tänkvärt i sin nya bok

 

 

Det är kanske inte det första man tänker på när vi pratar närodlad mat. Men det är ändå sanningen. För den som tycker det är lite jobbigt att tänka på så blir det verkligen jobbigt att tänka på en ännu större sanning. Nämligen att stora delar av sveriges jordbruksmark gödslas med rötslam, dvs vår egen skit. egentligen är det i sig kanske inte ett problem. skiten alltså. den ska ju ändå återgå till kretsloppet. problemet är ju den mindre tilltalande blandningen som sker på vägen, och såklart de andra komponenternas påverkan. för hur mysigt känns det att tänka på att vår mat växer i rester av utsäppen som vi alla är ansvariga för. det där som sjunker ner i gruset när bilen avfettas på uppfarten. målarfärgsrester som hälls ut i handfatet. samma sak med mediciner. rester i vårt kiss om vi äter p-piller och andra läkemedel. Allt kommer det tillbaka till oss. 

 

De som säljer slammet till bönderna gör det uppenbart av egennytta och knappast för att det gynnar ett hållbart, sunt jordbruk. men det är inte bara deras fel såklart, bara för att de råkar tjäna pengar på det. det är också vårt fel. många av de produkter vi köper kan vi byta ut mot klimatneutrala, om vi slutar upp med att köpa reklamen och börjar tänka istället. dela med oss av kunskap hur man kan göra saker annorlunda. jag började med att avgifta badrum, kök och hygienbiten. (det där om body shop är inte längre aktuellt för övrigt. fick reda på att de köpts upp av Loreal, som ägs av Nestlé =nej tack. jag stöttar hellre småföretag än mångmiljard-dito som stävar efter världsherravälde)

 

Diskmedel/tvättmedel och rengöringsprodukter från våra hushåll uppgår till ca 12,5 kg per person och år, det är ganska mycket när man slår ihop det! 

 

DET är något som verkligen är värt att tänka på! Att cocktail-slam sprids på matåkrar är ju inte heller en hemlighet på något sätt. Bara lite lagom lägligt att de flesta av oss inte vet/tar reda på/tänker på/bryr sig om det. Men jag tror att det påverkar oss både direkt och indirekt. Liksom gifterna som sprids i marken vid konventionell odling, genmodifierad soja som ges som foder till djur vi sedan äter. Genmodifierat som ägs av mångmiljardföretagen som sätter småbönder i beroendesituationer de inte kan ta sig ur.. etc etc.

 

Ja, jag förstår om man blir matt av att ta in detta. Så frågan kvarstår. Vad gör vi? Finns det nåt att göra? 

Svaret är ja. Bara man engagerar sig i det minsta möjliga, med det egna hemmet så gör man skillnad. Alla vardagliga köp i mataffären gör skillnad. Ekologiskt Gör skillnad. Allt du väljer bort gör också skillnad. Jag har lärt mig att vara kritisk och har märkt att det gör livet roligare! Jag Gör val. det är en känsla av kontroll som sporrar att gå vidare till nya marker. utöka intresset. just nu är det avlopp som fångat mitt. 

 

jag önskar mer utedass åt folket helt enkelt! (med egen kompost i trädgården förstås:)

 

har ni några fina bloggtips på lager? jag lägger inte så mycket tid på att leta efter ny läsning, helt enkelt för att jag redan tillbringar för mycket tid vid datorn. men jag vill gärna hitta fler guldkorn därute. de bloggar jag läser mest ligger fortfarande i länklistan nere till höger. ni är ju en hel del som hänger här nuförtiden, vill ni dela med er av något som inspirerat på sistone?

 

jag delar de här två, som jag sporadiskt tittar in på då och då.

 

skogens maskinist-om ett par i norge som övergett systemet och lever tillsammans med sitt barn i ett egenbyggt hus i skogen. uppdateras inte ofta av förklariga skäl men ändå ganska intressant att se hur vissa väljer att leva i ett välfärdsland. särskilt tydligt blir det hur byråkratin fungerar när någon bestämmer sig för att leva efter hjärtat och inte efter normer. för övrigt samma kille som i filmen Friends of Gopia som dykt upp lite här och var det senaste året.

 

alisaburke -en kreatör och konstnär som också delar en hel del tutorials. jag tittar in när jag känner mig lat men pysselsugen. hittade dit med hjälp av mitt favvo-sökord "driftwood".

 

två totalt olika bloggar minst sagt! 

 

 

det är så vackert nu så jag måste stanna upp var och varannan minut. eftersom jag jobbar i trädgård så spenderas många timmar varje dag med att lyssna till aspens prassel i vinden. jag möter maskar i den leriga jorden, småfåglar som rör sig som fallande löv och ser rovfåglar över våra huvuden när vi sitter på potatisåkern. 

idag har det varit varmt igen och jag passade på att ta en promenad när jag kom hem. skogen är nästan min bakgård. och det finaste med att bo här.

 

en blogg som jag läst väldigt länge och återkommer till då och då är Elsas. hon syns ju lite överallt nuförtiden så hon har kanske inte undgått så många.

hennes blogg representerar så mycket som jag inte är, gör eller lever efter. men ändå så finns något där som väcker längtan i mig. en lite pudrigare bild av vardagen. visst handlar den mycket om flärd och konsumtion men Elsa bjuder också på något som många glömmer bort att ta med sig i livet -att ha roligt och våga chansa för att göra det man vill och tror på. hon startade sitt eget företag på stapplande ben och drog igång en versamhet som är ganska unik -och hållbar. bl.a. samlar ho npå vintagebrudklänningar som hyrs ut till bröllop.

 

jag har valt att leva mitt liv som jag gör och det är inte för inte som jag vågat ta alla de stegen som fört mig hit. jag är inte uppfostrad att leva efter den vardagen jag nu har. jag inspireras av många, inte minst Elsa. inte för att min vardag är särskilt pudrig utan för att jag insett att man kan göra vad faen man vill. bara man bestämmer sig och tror på sin sak. 

 

jag sitter nu sjuklig i min lilla stuga och lyssnar på radio (aschberg). tvätt som inte vill torka ute i regnet hänger i takbjälkarna och jag har hål på yllestrumpan. oroar mig för hur länge sommarvattnet kommer vara påslaget och det faktum att jag är för trött att skörda de nu mogna grönsakerna i landet. och då känner man sig inte så inspirerande precis. mest bara som en vanlig latmask utan ambition.

men så läser jag lite Elsa och plötsligt känns det inte så jobbigt att ta disken och drömma lite om höstmyset med tända ljus. blir till och med sugen på att ta på mig finklänning (för är det nåt vi har Gemensamt så är de kärleken för gamla fina kläder) och det räcker. egentligen så är man väl lite smygexhibitionist trots allt. eller inte. och vad spelar det för roll egentligen. Elsa livar upp min vardag.

 

 

 

 

 

god morgon!

 

förra helgen åkte jag med mamma ut på landsbygden i värmland, till min moster å hennes man. vaknade med kossor runt knuten (bokstavligt talat), plockade kantareller och inspirerades av det nya huset som min kusin och hennes man byggt upp på en gammal torpargrund, med delvis gamla metoder. gjorde så gott att komma dit. och jag blir bara mer och mer säker på att jag kommer vilja bo såhär i framtiden. nära naturen med familj och vänner. moster visade mig en fin liten torpargård med igenvuxen trädgård och jag kände att hjärtat bultade lite extra när jag klev runt i det höga gräset och kikade in genom gamla fönster. kanske blir det värmland jag hamnar i en gång, vem vet.

 

 

just nu har jag min trygga lya men jag vet att det också är temporärt.

jag vill ha djur, odla mat, prova på en massa projekt jag ständigt trillar över, och så vrider och vänder jag på en verksamhetsidé jag haft ett par år. på sätt och vis söker jag efter människorna att dela detta med. de verkar dyka upp pö om pö, och det är nog så det ska vara. det ska ta tid. det är så mycket som man kan åstadkomma när man jobbar tillsammans, den största utmaningen för mig är att våga lita på att sådana samarbeten skulle kunna fungera i längden. jag är så van att försöka lösa saker på egen hand att jag drar mig för att be om hjälp när jag egentligen skulle behöva det. lita på att tillsammans är man starkare, även om man säkerligen inte alltid kommer överrens. kanske är det en av lösningarna till roten av det onda. rädslan för ensamhet. inte bara i mig, men hos hela vårt samhälle. och att återigen våga möta den rädslan, ur flera aspekter. 

 

 

jag är ganska robust. det mesta glider av. men en sak som gör mig på riktigt, orolig är när man pratar om att börja borra i arktis. det finns såklart en massa idioti som händer, inte minst har det hänt en hel del katastrofer redan. oljeläckafet i den mexikanska golfen, skövlingen av regnskog som hotar djurarrter till utrotning och rätt och slätt samhällets stadiga utveckling av ökat våld, övervåld och respektlöshet. ja, idioti helt enkelt.

 

kanske engagerar arktis mig för att det känns vara så nära. Sverige är ett av åtta länder som sitter i Arktiska rådet, vi ska förvalta och skydda Arktis i den mån som synes bäst. Just nu sitter Kanada på ordförandeposten, och i maj 2015 kommer USA att ta över. Sverige hade posten  maj 2011-2013. Under den tiden ville man inte driva på ett borrningsförbud eftersom man menade att "det inte var läge" utan man behövde bearbeta långsiktiga relationer som ska lägga grund för framtida gemensamma intressen länderna emellan, jag har svårt att säga vad detta egentligen innebär, då jag har läst för få rapporter och pressutskick men whatever. ett borrningsförbud blev det alltså inte, främst för att det i huvudsak är kustländerna som är intresserade av arktis och vi vill inte göra oss ovänner med dessa grannar. men även om det är kustländerna som är Intresserade av oljan, så är väl vi andra Ointresserade av miljökatastrofer!? vi kommer varje dag närmre en verklighet där exploatering av arktis existerar.

 

vad skulle hända då, om det värsta tänkbara scenariot inträffade? Oljeborrningar som slår fel och vi får ett nytt BP-problem (som i mexikanska golfen) kan man ju fundera över och jämföra med. men sanningen är att det inte är samma sak. BP-läckaget har påverkat havsmiljön och lett till förödelse bland många djurarter. 

men arktis består fortfarande till stora delar av is, även om det smälter i allt raskare takt. ett ev läckage skulle kunna fastna under isen och på så sätt vara omöjligt att sanera. och kanske t.o.m omöjligt att proppa igen. förutom detta så påverkas självklart djur och människor som lever på kontinenten. folk som i tusentals år levt i det kalla klimatet och närt sig på fiske och hantverk från havet. en unik havsfauna som försvinner för alltid. 

 

häromdagen vad det Earth overshoot day- dagenpå året då vi förbrukat naturens resurser för 2013, och vi är bara i Augusti. anledningen är bland annat vår överkonsumtion av fossila bränslen, så det som shell tror är något att bidra med för välfärden är i sanning det rakt motsatta. (fast egentligen vet både vi och de att det bara är pengarna som lockar) som att ge vidare planeten till våra barn och säga " varsågod min son/dotter. visst är den lite sliten, utmärklad och trasig, men så har mamma/pappa haft mcket roligt med den också"*.

 

nä fy fabian. tycker du som jag så skriv åtminstone på--> Rädda Arktis

Det är det minsta man kan göra.

 

 

 

 

Min andra semestervecka är snart slut. Har inte gjort nåt speciellt. Varit hos en vän och skruvat upp hyllor under skrattkrampanfall:) men mest varit hemma. Har börjat plocka in örter för torkning. Här hänger pepparmynta och salvia från trädgården. Har sett massor av blåbär och vildhallon häromkring. Jag vill ta mig tiden varenda dag men jag hittar hela tiden nya saker att skylla på istället för att gå ut och bara göra't. Har dock börjat göra till vana att alltid ha en papperspåse i väskan, så jag kan plocka örter jag känner igen ute i det fria. Dagens skörd är lindblommor- som man kan göra te på.

 

Jag har så mycket att berätta så jag vet inte var att börja. Sedan drygt tre veckor tillbaka gör jag min praktik på Källtorps Trädgård i Nacka.  Praktiken ingår som inslag i min utbildning och pågår 8 veckor innan jag ska byta praktikplats. Trädgården drivs av Sanne och Torbjörn och är så mycket mer än bara "en fin trädgård" att komma och titta på.

 

I stort sett kan man säga att de gör mycket av det som jag själv skulle vilja syssla med i framtiden, + en hel del grejer till. De strävar efter att odla enligt permakultur-ideer. Permakultur, kan man säga är mångfald av grödor/växter och man utnyttjar var och en växt genom att efterapa naturen, t.ex en skog. på så sätt får man på liten yta en blandning av träd, buskar och undervegetation och man undviker öppen jord som lätt utsätts för torka, näringsläckage och ogräsinvation. Detta blandat med proportionelig djurhållning ska i praktiken på sikt göra en sådan gård mer eller mindre självförsörjande. Och naturligtvis är det ekologiskt.

 

med tanke på att drygt 25 % av den matjord som vi haft på jorden försvunnit (förstörts) genom förbränning och giftodling (konventionell odling) i och med den industrialiserade värld vi lever i så känns det högaktuellt att lära sig ett och annat om hur naturen skullle ha gjort när vi inte lägger oss i. Sen utgår man från den kunskapen och "hjälper" naturen och sig själv på traven. Tänk att du går in i en skog, men alla, eller flertalet växter är anpassade av människor och går att äta eller på annat sätt använda.

 

Men hursomhelst så har jag den senaste tiden fått pröva på så många nya saker så att jag inte gör nåt annat än vistas i trädgården. Knappt äta hinner jag med för jag ska ju bara...!

 

Källtorp har ett program för arbetsträning (utbrändhet, arbetsskador etc), en egen nystartad förskola, växthus, höns, grisar, ankor och kaniner. Kretslopp på hög nivå med komposttoa som komposteras på plats och Bin förstås. Och kafé.

 

Imorse fick jag ta på mig en slöja (speciell skydsdräkt) och vara med när bikuporna skulle öppnas. Så fascinerande att se!

 

Einstein lär ha sagt att om alla bin dog ut skulle människan också dö ut inom fyra år.

Det tål att tänkas på!

 

  

 

det kom en fråga om vad jag använder för kamera.

 

jag har en Canon Eos 400D, vilken är en föregångare till den som säljs ny (Canon Eos 600D) i butik nu . Jag köpte kameran begagnad via tradera.se för kanske 2-3 år sedan och använde det standardobjektiv som kom med (EFS 18-55mm). Det objektivet fungerar bäst dagtid eftersom bländaren inte går att göra så stor, och det blir för mörkt och pixligt om man fotograferar på t.ex kvällen. Dock är breddvidden på bilderna bra och man kan får med detaljer på både nära och långt håll i samma bild.

 

Nyligen köpte jag till ett ljuskänsligt objektiv (Canon EF 50mm 1:1.8), som gör motivet mjukt och bakgrunden suddig, som på fotot ovan. detta objektiv anses vara en budgetvariant på finare objektiv men är helt fantastiskt bra, enligt mig. fördelen är att man får en drömskhet i bilderna när kameran fokuserar på enstaka punkter i motivet och att man kan ta väldigt fina bilder kvällstid, nackdelen är att det inte går att zooma med detta objektiv, och vill man få med stora motiv så måste man backa ganska långt. Är man inomhus så går det aldrig att få med hela rummet, t.ex.

 

 

 

 

 

1.

 

För ett tag sen när jag var på jobbet hörde jag en diskussion bland några av restauranggästerna. De pratade om stora frågor, som slaveri, rättvisefrågor och hur handeln ser ut i allmänhet i världen idag. Jag hör bara i förbifarten hur en av kvinnorna säger till resten av sällskapet –”jag vet att det låter som världens klyscha men fairtrade är faktiskt något som konkret fungerar, i verkligheten” varpå de andra lite modest hummar till svar.

 

Jag blev så himla pepp av att höra dessa ord, antagligen för att det är så sällan som det händer. Och samtidigt insåg jag att det är alltför sällan som jag själv pratar om det. jag är fairtrade-ambassadör. Det innebär att jag har grundläggande kunskap om vad fairtrade är och hur de verkar för en hållbar handel baserat på mänskilga rättigheter och aktiv utveckling av lokalsamhällen.

 

För att göra en krass liknelse till den konventionella handeln använder jag gräshoppssvärmen som ett exempel. En svärm  som betar av ett nytt ställe tills det är tömt på både resurser och kraft. Handeln är helt styrd av ekonomiska värden och allför ofta tar man inte hänsyn till vare sig platsen eller de som bor där (människor och djuliv) när man förlägger produktion på nya platser. Det finns så många skrämmande exempel på detta;

 

Och den där kvinnan på restaurangen har rätt. Det må kanske(!) vara en klyscha, men det är verklighet att fairtrade är en av många lösningar på det problem vi har när det gäller handel.

 

Jag har tänkt ett väldigt tag nu på att skriva och berätta lite om den utbildning som jag gick förra året.

 

Under förra vintern  åkte vi fem studenter och en lärare till indien för att göra fältstudier hos bönder, fabriker och återförsäljare av fairtradeprodukter. Jag ska vara ärlig och säga som det är, det var (för mig) en otroligt slitig och tärande resa. Det var först efter åtta -nio månader efter hemkomsten som jag kände att jag kunde gå igenom bilder och smälta allt det jag såg, kände och upplevde. Men med facit i hand så ångrar jag mig förstås inte en sekund. Alla ljud och att aldrig få vara ifred var ganska outhärdigt för mig.

 

I kursen som ges av Röda Korsets Folkhögskola (sveriges enda) har vi bl.a. fått lära oss vad rättvis handel innebär, hur världshandeln idag fungerar och hur dessa skiljer sig åt. Anledningen till att jag sökte mig till den här kursen var helt enkelt att jag sökte efter sammanhang. Vad är livet värt om man inte strävar efter konstant förbättring? Jag ville känna att jag gjorde något av värde, för mig och för andra. Oavsett av hur självuppfyllande mina syften var från början, så vet jag att min kunskap och mitt engagemang ändå faktiskt gör skillnad. Kryddodlarna i bergen i Kerala bryr sig inte om av vilken anledning jag köper deras fairtradeodlade vanilj. Bara att jag gör det. det betyder att de kan leva på sin småskaliga gård, odla 30 olika saker istället för 1 och aldrig behöva skapa monokulturer som är konstant beroende av konstgödsel, osäkra vattentillgångar och jordras när det blir monsun. När man odlar småskaligt och grödor, träd och buskar får växa nära varandra håller de jorden på plats och bönderna får behålla sitt levebröd. Tänk att det faktiskt kan vara så enkelt. Odlar man en enda sak och skörden slår fel så kan man förlora allt.

 

Storskaliga jordbruk må vara under all kritik och det finns många som hävdar att vi inte kan överleva utan dem. Att maten inte skulle räcka till. Jag har inga siffror att presentera men det är ju ändå, när man börjar undersöka, helt uppenbart att det storskaliga, konventionella jordbruket ändå i slutändan bara leder till förödelse. Helt enkelt för att vi i väst vill lägga mindre och mindre pengar på mat. Att vi anser det vara en rättighet att ha råd även med allt annat som finns att tillgå. Men som någon uttryckte det, vi lånar bara resurser från framtiden. Och ju mer vi lånar desto mindre kommer finnas kvar åt de som lever i framtiden.  För egentligen så handlar det ju inte alls om något lån. Det handlar om rofferi, utarmning och tillfälliga ekonomiska erövringar.

 

Det är intressant att ta upp såna här frågor, därför att det finns alltid någon eller flera som opponerar sig mot att detta skulle vara en sanning. Jag förstår varför. Man vill skydda sina egna intressen, tillgångar, sin egen familj. Fast vad är det värt om man skiter i resten. Vi har ett system som faller i bitar runt oss. Det är som med isbjörnarna och isen. På vissa ställen kankse det fortfarande finns mkt is kvar och där känner man sig säker, men så småningom kommer smältan även dit.

 

Jag vill poängtera att kursen varit en ögonöppnare för mig. Och jag känner idag att jag har stort värde av allt jag lärt mig, även i min nya utbildning. Jag har besökt jordbrukare som odlar på det sättet jag nu får lära mig att själv odla, fast i annat klimat. Kanske kan man säga att det är att knyta ihop påsen. Det har definitivt ingett respekt för yrket att besöka odlare på andra sidan jorden och faktiskt kan man säga att det gjort sådant intryck på mig att jag nu själv vill leva just den sortens liv. Jag ska bli odlare, trädgårsdmästare. Som min vän Anna kommenterade det översta fotot i denna post- "Bonde möter bonde:-)". Inte visste hon hur nära sanningen hon var. Och inte jag heller.

 

(och även om jag själv ska odla för livet så kommer jag fortsätta handla fairtrade såklart. Vare sig kanel, svartpeppar, ingefära, bomull, gummi, sockerrör, bananer, kakao etc. etc. passar sig för det klimat jag tänker bo i.)

 

Jag och några av mina kursare skrev en rapport, ”Rättvis handel –en framtid i sikte, om våra besök i Indien, den går att läsa här

 

Jag har även bloggat om resan förut 1, 2.