lomeyende

.

Har du tänkt på en sak? Inser du hur mycket makt du besitter? Ja, just du. Hur varje val du gör i ditt liv, varenda liten sak –från vilken flingsort du äter till frukost, till vilket tvprogram du helst tittar på en lat hemmakväll i soffan – påverkar tusentals människor du inte känner. Det är helt fantastiskt när man tänker efter!

.

För några år sedan, när jag levde ett annat liv, någon annanstans, så hände något som skulle så ett frö till hur jag resonerar idag. I min dåvarande hemort låg ett socialkontor och en mataffär grannar med varandra, mitt i centrum. På socialkontoret delades bl.a.matkuponger ut till familjer med löner för låga att försörja sig på. Mindre än 100 meter bort, på öppen gata, knuffade mataffären dagligen ut två 300-literscontainrar, varav den ena ofta var fylld med avfall och den andra var full med mat. Nu menar jag alltså inte rutten, möglig eller på annat sätt äckliga sopor. Jag menar verkligen mat. All sorts mat som gick att köpa i butiken. Första gången jag stannade upp och såg dessa två scenarion i kontrast till varandra gjorde det mig alldeles kall. Det mest logiska hade ju varit om man istället hade haft avtal med socialkontoret och skänkte maten. Inte att man delade ut kuponger för att köpa mat inne i butiken medan perfekta grönsaker, fortfarande kylda yoghurtar och flak med juice stod utanför och väntade på sopbilen. När vi frågade varför fick vi till svar att det skulle affären (en av landets största kedjor) förlora pengar på. Det var det viktigaste. Ingen etik, ingen sensmoral. Bara pengar.

.

Vad har det här med mig att göra? kanske du tänker nu. Och vad har det med mig, Sofia att göra? Jo, jag hade kunnat välja att ignorera det jag såg och fortsätta leva mitt liv precis som vanligt. Men något vaknade i mig. Något som bubblade och växte sig större.

.

Det var där mitt riktiga engagemang för miljön vaknade. Om människor kan välja att fylla en sopcontainer med perfekt mat, så kan man fylla den med i stort sett vadsomhelst eller hur? Möbler, ikeatallrikar och förra årets nyckelplagg. Vem är det egentligen som bestämmer vad som är sopor? Är det du och jag? Eller är det någon annan som lärt oss att ständigt längta efter något nytt och fräscht? Att förakta saker och människor som anses omoderna. Kan vi skylla det ifrån oss? Och varför ger vi då bort vårt ansvar så blindt? Vår makt.

.

.

Förändring sker hela tiden, varje milisekund, dygnet runt. Vi har alla samma makt att förändra vår verklighet. Förändringar sker med varje ny tanke du har, med varje vana som byts ut mot en annan. Det borde vi dra nytta av!

.

Bilden ovan tillhör ett av mina tidigare blogginlägg.

.

Ta reda på vad det är du egentligen konsumerar. I början kan det verka meckigt men efter ett tag går det nästan av sig självt. Undvik att handla produkter från företag som aktivt kränker mänskliga rättigheter och miljön. Gynna istället företag du Vet gör bra saker.  Man brukar säga att ”ignorance is bliss”. Faktum är att man borde ta fasta på ”kunskap är makt” istället.

.

.Jag använder menskopp istället för tampong och bindor. Menskoppen är en finurlig liten sak i gummi som man kan använda så länge som upp till 10 år! Jämför det med alla mensskydd som hamnar på tippen varje dag, världen över. Många använder menskopp men det är alltför sällan det pratas om, vilket är synd. Du kan läsa mer om det här!

.

Leta i ditt inre vad som gör just dig engagerad i din omvärld. Vad är det som får det lilla fröet inom dig att gro? Låt det fröet växa till sig och spira!

.

Valfriheten vi har i detta land är inte självklar i hela världen. Jag vill inte ge bort min makt att välja själv. Gör inte det du heller.

.

 

Plan Sverige genomför just nu en klimatkampanj, läs mer om det på deras facebook-sida.

.

Jag har en hel del kläder i min ägo som väntar på revansh. Nu när jag inte handlar nytt, lyckas jag mer än nånsin plocka fram och använda sånt som bara fått hänga i åratal. Som den här fina kjolen i min favvofärg, rost. Inhandlad för minst åtta år sen på kookai och använd max 5 gånger, pärlor för svin minst sagt. Jag gick ifrån hela den där velour-grejen i mina tidiga 20-år men har väl mer eller mindre hittat tillbaka till den, till mitt verkliga jag kanske .

.

Jag skäms alltid litegrann när jag är i gång och ska göra ett sånt här inlägg, om utseende och kläder! En del av mig vill inte att det ska få vara med. Den där riktigt helylle-delen av mig. Samtidigt är jag en person som klär mig med tanke, jag väljer oftast noga vad som ska bäras ihop osv, även om intentionen är att det ska se spontant ut. faktum är att jag älskar kläder och att visa vem jag är med hjälp av det jag tar på mig. att jag skriver mindre ofta om det beror helt enkelt på att det känns som att jag då förråder naturlighetsnörden inom mig. (men det är ju såklart en del av stilen det med)

.

Tills saken hör hursomhelst att idag är det över 5 veckor sen jag köpte min sista pryl! Jag har blivit frestad av allt från vintage-minnetonkas (samlare) och virkade klänningar (ska istället lära mig virka på egen hand) till strumpor (lätt att ge svepskäl och påstå att man behöver, allt för att få utlopp för köpberoendet) men jag har klarat mig.

Woho och hurra för det, det firar vi med en outfit jag aldrig haft förr!

.

Ikväll hittade rostdetektorn en gammal räfsa i grovsopen! håhå först ska den få färga ett linne, sen får den följa med till en mycket kär vän, jordplätten:)

.

Häromdan åkte jag ut till kolonilotten med mamma och bror. Det var den första för i år då den vanliga promenadvägen fortfarande är snorhal med blank is så det går inte att komma fram. Hursomhelst ville jag känna på jorden om den var färdigtinad för lite förarbete. Seriöst, jag ska lära mig hur man gödslar och fixar nu i vår, vem hade trott det för några år sen!? Intressena ändras minst sagt.

.

Grepen sjönk nästan ner av sig själv så jag antar att jag har riktig röta, då det kunde varit både packad lera och massor av växter från förr.

.

Snart börjar äventyret, det kommer bli så bra:)

.

.

Idag får man ducka hos mig, i hela köket hänger det vimplar

.

.

På bordet står det téte a tétes och förgyller litegrann

.

Jag försökte mig på att ta några sticklingar men kapade för mycket. Radion skrålar i vårsolen.

.

.

Flaggorma hänger där på tork, inte för att det är fint eller någon fyller år (snart dock)

.

.

.

Men jag preppar pyssel för nästa lördag. Den 31 mars håller jag i en Workshop på ABF i Vårby Gård. Jag kommer prata lite om mina tankar kring sopor (som ni vet räddar jag antagligen kilovis med prylar från grovsopen varje vecka) och visa en del vardagliga och kreativa lösningar som jag tillverkat. Sen blir det förhoppningsvis massor av pyssel. bl.a har jag tänkt att vi ska färga kläder med te, odla i begagnade förpackningar och verkställa våra egna idéer utifrån det material som finns.

.

Jag vill lite poängtera att idén började med att jag ville hitta lösningar på sådant som det redan fanns efterfrågan på. Vi kan ta vimplarna som exempel. Ska man ha kalas behöver man inte köpa ballonger i plast som är tillverkade för att användas En enda gång. Klipp sönder en tidning eller en duk istället och var kreativ!

Fördelen med detta är förstås, förutom att det är miljösnällt, personligt och roligt, att ju fler lösningar man kan komma på själv, desto mindre pengar behöver man lägga på butikernas färdiga lösningar. Alltså blir det mer pengar kvar i den egna plånboken.

.

Så ta med era trötta tshirts, tomma skokartonger och blekta gardiner, tillsammans skapar vi nåt nytt:) (och ta med en anteckningsbok, för att utbyta idéer förstås!)

.

.

I helgen var det hem & trädgårdsmässa i Kista utanför Stockholm. Det fanns massor att titta på! Bl.a. en grönsaksrabatt mitt i mässhallen med lök, morötter och pumpa.

.

men även massor av antikviteter och loppisföremål, allt till saftiga överpriser förstås.

.

jag hade väntat mig mycket mer för trädgården, och särskilt ekologiska varor. man kunde köpa pelargoner och en del kryddor men i övrigt fick man nöja sig med 40 sorters fudge, självgående gräsklippare och vedflisar. tyvärr inget som jag har bruk för, däremot var det vackra stilleben överallt så jag roade mig mest med att fotografera där det gick, det var nämligen knökfullt på mässan!

.

ekologiskt provsmak, something is something...!

.

gamla franska linnetyger

.

.

Jag köpte inget förstås (köpstopp) men stod och klämde på en rostig gammal bärplockare ett tag innan jag sansade mig. Det är osportsligt, intalade jag mig, att plocka blåbär utan att färga ner händerna med lila bärssaft. Allt för att hålla löftet.

.

Bakom försäljare av disktrasor med djurtryck, spetskoftor, plastrosgirlanger och annat krams stod en kvinna med mikrofon och flyttade runt ett par vaser på ett bord, och med stor entusiasm berättade hon för en hänförd publik hur man kan göra om hemma bara genom att byta gardiner eller köpa en ny vas.

.

Jag blir så trött på att allt handlar om att köpa, köpa, köpa och insåg väl nånstans här att detta inte var något för mig. Istället åkte jag hem och planterade chilin som kommit i dagarna. Jag beställde ekofröer från Runåbergs i förra veckan nämligen, och tur var väl det. Vet man vad man vill ha ska man inte lura iväg sig själv på avvägar.

.

Ska man se det positiva så fick jag åtminstone en ny lampidé!

.

.

.

vad ska du göra i sommar? frågade jag min vän Edi som driver eget café på södermalm. "när vi stänger för semester ska jag jobba på strand" säger han. Jaha, säger jag, har du redan fixat det, och tänker att det var tidigt ute och dessutom ett jäkligt trevligt val av ställe att jobba extra på. "Nej, men det är det jag vill. och därför tänker jag att jag ska göra det. jag skapar det innan det blir verklighet"

.

Jag blir så inspirerad när jag hör människor säga sånt här. Jag tycker annars att vardagen mer än ofta präglas av andras och mitt eget negativa tankesätt. "jag kan inte, jag orkar inte, det kan man väl inte göra, var realistisk, du kan inte drömma för alltid" osv. Varför matar vi oss själva med den här smörjan dagarna i ända? Varför trycker vi ner varandra och oss själva när vi skulle kunna så mycket bättre! Jag tror att de här fraserna är så itutade oss att vi inte ens märker att det vi yttrar är ren negativitet och att faktiskt ingenting konstruktivt kommer ur det

.

Min fd "svärmor" brukada säga att saker var antingen möjliga eller omöjliga. var det omöjligt så får man hitta en annan väg. och är det möjligt så är det bara att köra på! en attityd att ta efter definitivt!

.

.

Nu hänger det redo i städskrubben och jag har redan ett nytt projekt på gång!

.

.

Jag har någon sorts stressad relation till naturen. Inom mig finns en ronja, som vet att hon klarar sig själv och helst av allt skulle bo i en koja i skogen. Jag skulle leva på allt som sjöar och mark gav och jag skulle hålla mig varm med de kläder som jag ägde och vårdade. Jag intalar mig att jag skulle vara fri.

Den andra sidan är den person som jag blivit fostrad till att vara. En modern människa i utkanten av en storstad, som drömmer om hus med flera sovrum (jordskepp visserligen, men ändå), äger mer kläder och prylar än vad jag har tid att använda och finner tillfällig lycka i ytliga ting.

.

Jag försöker tämja naturen, precis som många andra som drömmer om ett liv i samklang med den. Kan det vara för att jag aldrig lärt mig hur man gör annars? Att jag aldrig vistas i skogen mer än några timmar åt gången innan jag traskar hem till de trygga väggarna som omsluter mig?

När jag var yngre var jag hemskt mörkrädd men brukade öva bort det genom att gå in i skogen när jag blev rädd, istället för att skynda mig hem genom upplysta stigar. Det var först då jag förstod att naturen är en vän, den omslöt mig på samma sätt som hemmet. Under årens lopp har vi haft den där på-av relationen till varandra. Den finns alltid där förstås, så fort jag bestämmer mig för att gå ut. Men ändå så blir det inte mer än just några timmar.

.

I april ska jag åka på en 5-dagars kurs utanför Uppsala, med fokus på kopplingen mellan människa, natur och andlighet. Helt i stil med mitt övriga indianintresse det vill säga. Jag ser mycket fram emot det!

Och kanske får jag träna bort komplexet att jag aldrig blir en riktig ronja, däremot är oddsen för att bli en lovis ganska så goda och det är inte heller fy skam.

.

.

Jag höll på att smälla av när jag insåg att Alys Fowler, författaren till min favoritträdgårdsbok Slow Gardening, fått ett eget tvprogram, som förstås sänds på Svt Play!

Plötsligt så känns våren inte alls långt borta! Kolla in här.

.