2019

 
 
Allt verkar ha bytt riktning. Ingenting verkar gå obemärkt förbi längre. Känslan får alltid bestämma, annars faller jag pladask. Jag visste inte att livet kunde vara så. Att livet skulle bli tvunget att levas så. När jag inte är sann mot mig själv får jag svindel och tappar balansen. Vilken omställning från att alltid vara den som biter ihop, härdar ut. Som brukade ta ett djupt andetag och förvissa mig själv om att det blir bättre sen. Det finns inget sen. Inte för en utmattad hjärnas existens. Var sann mot dig själv, annars faller du som en fura. 
Jag tycker om den nya riktningen. Jag behöver inte kämpa i motvind längre för det verkar inte finnas som alternativ.
Förr var jag alltid rädd för hur min omgivning skulle reagera på om jag var sann mot mig själv. Jag trodde att jag skulle uppfattas som att jag offrade Dem om jag prioriterade mig själv och vad som kändes bra för mig. Jag ser nu att de som inte kunde acceptera den nya riktningen, naturligt har fallit bort. Det är inte jag som offrar dem. De har offrat sig själva, för att de fortfarande inte är helt sanna mot Sig själva.
 
När jag gick igenom fotona jag sparat i datorn insåg jag att dessa är de senaste, och de är från stugan i somras. Såhär i efterhand inser jag att jag knappt minns sommaren på landet, för jag var knappt där. För några veckor sen åkte jag ut för att titta till huset efter stormen, och både pelargonen och palmen stod kvar på bordet, döda och fastfrusna i snön. Jag plockade aldrig tomaterna efter att de mognat och persikan torkade och föll till marken.
 
2018 var ett år av observationer. Ett år av långsamt skifte.
2019 blir ett år av val.

ljus

 
jag vill alltid minnas vintern som kall och ljus. krispig, gnistrig och magisk. den här vintern var speciell ändå, på så många sätt. kanske inte för att den var något vidare av det ovan nämnda, men för nya vänskaper, både invändigt och utvändigt. det som inte känns viktigt får vila. kraven har sjunkit. långsamt har jag fallit in i årstidens magi. och även det stilla uppvaknandet som vårsolen för med sig. jag känner mig invaggad på något sätt. och jag har hittat tillbaka till magkänslan. den säger ja. ja till många nya saker. en sån lättnad det är!! 
 
 
 

drömmar

 
Nästa gång blir det på riktigt. Flytten. Till en plats med dalar, höjder och en bäck. Ängar och tystnad, det längtar jag efter. En plats där anden känns fri, liksom rätten att leva precis som man vill, utan regler och föreningsföreskrifter. Då ska jag ha höns, bin, katt, blomsteräng utanför fönstret och gärna en stor kåta i skogsbrynet.
 
 

lugn

 
höst. kallt. ved.elda.
lugn.
 
 

<3 skogen <3

 
övermannades av längtan ut imorse innan jag ens hunnit dricka kaffet som väntade. och är det nåt jag lärt mig för att må bra så är det att låta lusten styra när den kommer. därför blev det också några bilder denna morgon. känner mig peppad av jonnas underbara naturbilder och kärlek till varandet i skogen!! hennes blogg får mig alltid på bra humör. eller kanske är det hennes harmoni som når hela vägen genom skärmen, från västernorrland till min stuga utanför stockholm<3
 
 

zen

 
Här är det mest utomhusliv som gäller. Förutom att jag nu har två jobb samt håller på att utveckla Lomeyende design så både slukar och ger trädgården något som jag längtat efter., Experiment-lusten! När våren väl slår till så kommer den fort. Och jag är glad att jag från och med nästa vecka går ner till 4 arbetsdagar och ska ge mer tid till det egna företaget. Vilket förstås ger ännu fler möjligheter att ta eftermiddagskaffet utomhus brevid rabarbern. Och frukost. Och middag<3
 
 
Jag eftersträvar Zen när jag är hemma men det är långtifrån varje dag som jag lyckas hålla mig lugn när jag ser allt som behöver göras. Dock är det så mycket bättre än förra året, då jag verkligen sög åt mig negativitet från alla håll, från människor runt mig och situationer som jag inte hade något att göra med. Dränerad orkade jag inte ens fylla på batterierna när jag kom hem. Men jag känner att jag prioriterar annorlunda nu. Skjuter ut energin inifrån istället, och låter den skydda mig innanför höljet. 
 
.
årets första rabarbersaft:)
 
 
 

dörr

 
 
 
Vi firar två födelsedagar i stugan. först min, sen hans. fler bitar som för mig faller på plats. rädslan som minskar. tilliten som växer. och plötsligt hör jag mig berätta saker för människor i min närhet som jag begravt i många år. hemligheter som fått både själ och kropp att värka. och det kommer inte som en självklar insikt först. det är blickarna jag får som avslöjar att jag öppnat dörren. "det där har du ju aldrig berättat" har jag hört fler än en gång den senaste månaden. och det är skamfulla hemligheter som bubblar upp. och samtidigt lättnad och leenden som följer.
 
det börjar läka för att jag har börjat prata istället för att tvångsmässigt bita ihop käkarna tills jag får kramp. jag är van att mörka det jobbiga. och trots att han också är lite rädd så är han bra på att lyssna. de är alla bättre på att lyssna än vad jag trott. det bådar gott. det är ett lite större kliv än vanligt. det här med att ta itu med skammen och skulden.
 
 
 
 

tillbakablick och framåtblick

bildarkiv 2009
 
 
Idag är det 6 år sen jag startade bloggen! Jag har inte jobbat så hårt för att nå ut med det jag delar, men är ändå glad för att ni kommer in hit och läser förstås! :) En del är nya besökare och någon har kanske varit med nästan sedan starten!? Hursomhelst tycker jag att det blir roligare och roligare med tiden och jag uppskattar verkligen när ni delar saker tillbaka:) Det gör det ännu mer värt att fortsätta! 
 
Med denna tillbakablick i bilder från första månaderna av bloggande ser jag att den röda tråden åtminstone håller fortfarande:) Jag är fortfarande galen i vackra saker, enkelt leverne, mytologi och mystik, precis som då! 
 
Tack för att ni fortsätter hänga med på resan<3
 
 
 

fragment

 
 
 
 
 
 
fragment som är delar  av helheten ändå. dags att plocka fram lite inspiration för en ljus vår med mod och kraft att ta itu med det som skall. lite såhär känns helrätt som hj'lp på traven efter månader av mjukisar, arbetsbyxor och för mycket fokus på allt det praktiska. in med lusten igen! in med magin. eftermiddagsritualen börjar kännas i hela kroppen nu, tänder ett ljus och lite rökelse. blåser ut röken i husets alla hörn, smörjer mig själv med röken, bort bort med all negativ smuts; Här finns inte plats för er!  sen brygger jag en kopp pepparmyntste på det och kanske tänder en liten brasa om termometern visar lägre än 18grader. Mm hemma.
 
 

ett minne

 
sommardag<3
 
efter att ha tittat runt på the boho collective ett tag ser jag hur dessa bilder nästan skulle kunna vara en lookbook inför sommaren. för mönstrat och naturromantik är ju på nåt vis alltid nåt man längtar efter den här årstiden;)
 
 

dreamer

 
gah!!! jag har så mycket planer på gång, längtar efter mitt stugliv!! ;-D
 
 

vårkänslor

 
 
nä nu har jag börjat få vårkänslor! kanske för att detta var den bästa helgen på länge, eller så är känslan här för att stanna! 
Ibland behöver man en påminnelse av det man redan vet; som att 
 
"det du älskar är ett tecken från ditt högre jag om vad du bör göra"
 
för att ta ett enkelt exempel. för tre dagar sen låg jag återigen i fosterställning och började gråta av maktlöshetskänslan som kom över mig. jag vet att det är okej. det var tecknet på att jag inte gjorde det jag ville, eller vågade tro på att det jag vill är min väg. kan det bli tydligare än så!? och än viktigare; jag vet en massa saker jag älskar att göra, så därför började jag.
som att dansa t.ex! har dansat mig genom helgen. när jag lagade mat, sittandes i sängen när kompisens 3åring kom in i mitt rum med en stor påse leksaker och faktiskt närsomhelst jag känt för det! musiken har nästan gått nonstop här hemma!
 
åh jag är så sugen på vår nu! men det gör faktiskt inte så mycket att det är ett tag kvar. ligger å drömmer om pettsson-farstun vi ska pyssla till i vår, om växthuset jag vill bygga och vad jag ska jobba med!! jag vet att jag ska jobba med händerna. det kommer i meddelanden från håll och kanter. och som spa-terapeut ser jag att det är något jag borde göra mer. jag vet att det redan finns i mig att ge lindring med beröring. men så är jag sugen på allt det kreativa pysslet för min egen skull. jag håller just nu på att göra mig av med saker och samtidigt fokusera mer på att lägga krutet på min hälsa. kläder mot färskpressad juice, typ:) och samtidigt göra space för min käresta, som halvt flyttar in hos mig i vår!! och så syr jag igen, både nytt och gammalt. ska visa snart!
 
citat från boken Leva med glädje av Sanaya Roman. pepp pepp!
 
 
 
 
 

det var då. nu är nu

 
 
i all ärlighet. jag har inte velat gå tillbaka över året, det har varit turbulent. idag har jag redigerat lite smyckesbilder och har då rensat min fotomapp för att hitta gömda bilder. där finns en hel del fina minnen ändå. jag har helt enkelt inte velat se det. men så tänkte jag ändå göra en Positiv summering över 2014, som jag hört mig själv klaga över alltför länge nu. så här kommer den!!
 
januari
 
bodde forfarande på skolan med många härliga kompisar! min vän malthe och hans dotter firade födelsedag ihop och ställde till med stort kalas som avslutades med vinterpromenad och trädklättring! (fast jag klättrande inte faktiskt). sen åkte jag till dalarna med dem och mamman tekla, till kursgården Lindsberg å hälsade på, för att ta reda på hur det fungerar egentligen att bo i herrgårds-kollektiv och driva företag tillsammans. Blev mega-inspirerad av det!! och hittade fina musikduon holy farmers där också!
 
 
åkte till bergianska trädgården med maele och vandrade omkring i inomhusdjungeln i kanske 3 timmar. vi flydde det kalla och grå, fikadfe, pratade massor och kramades. hjärtats stelhet smälte litegrann som det alltid gör med maele:) och så fick jag två fina böcker i sen julklapp. helt på känn hade hon hittat två som jag redan ville ha!

jag bodde forfarande med fina Kajsa och Christina på skolan och hade en sån där fin januari, eftersom det var sista månaden vi skulle bo ihop. bara myste, typ! (och jag lekte framför spegeln på mitt rum)
 
februari
 
familjen sol åkte på lite semster och jag var hundvakt i tre veckor. vi var en del i stugan å eldade.
 
 
men ganska mycket hos mamma å pappa också! där blir man alltid omhändertagen och gödd:)
 
 
och så kom bror min på besök till skolan, det var mysigt, för det kändes också lite konstigt att flytta från ett hus till ett annat. kanske mest för att alla mina klasskompisar utom en flyttat redan. men så fanns ju J där. vi kände inte varann ännu och han var nog lika rädd för mig som jag för honom haha!
 
mars
 
 jag skrev på mitt examensarbete och malthe på sitt. vi byggde kontor i vardagsrummet och kände oss viktiga!

 
jag var i gasen, kände mig oövervinnerlig på sätt och vis. minns att jag raderade nästan allt och började om 1 vecka före inlämning. samma tema men ny vinkling. jag sov knappt men kände mig väldigt levande och glad.
 
 
gick på trädgårdsmässan med min granne och fick lite inspiration. men mest pratade vi relationer och så. kände mig galet peppad av henne sen! så jäkla fin kvinna!
 
 
det var en känslosam tid i kollektivet, men fin. vi som bodde där var både lika och olika och vi behandlade massor av ämnen. lärde mig mycket om mig själv också. lärde mig att bli ännu bättre på att uttrycka mig i ord. gå förbi kallpratet och tala från hjärtat. 
 
april
 
det började bli vår! och jag hängde med maele i hennes stuga<3
 
 
jag fyllde 30 och hade kalas på skolan fast jag precis flyttat ut! så skönt att flytta till stugan men sanningen att säga saknade jag kollektivet och sov där också. det blev iaf grillning, tårta och massa kramar på min födelsedag! med mamma, pappa, bror och hela kollektivet!! 
 
 
vårrensade i stugan och var helt besatt av min näskanna! jag sköljde säkert 2 gånger om dan. hade börjat praktiken på ekologisk odling och var dammig i näsan jämt. (men den är faktiskt fantastisk)
 
 
det var kallt i växthusen men tillräckligt varmt för att börja drömma om sommar och riktig värme! Sen tog jag examen men det hasr jag inte en endaste bild ifrån!
 
maj
 
vår på riktigt och jag var ute mest hela tiden. grävde om komposten. helt ärligt, det är min favoritgrej av grejer att göra i trädgården! längtar till i vår när jag tänker på det<3
 
 
tvättade bort vinterlukten ur stugan!
 
 
och pysslade med ännu mer trädgård på jobbet.
 
 
Och på skolan, fast mest J förstås eftersom han bodde kvar och vi hängde mest hela tiden. 
 
juni
 
 
vädret tillät mycket inomhus-snickrande och jag kände mig både upprymd och skrämd över den nya relationen. så mycket enklare att bara ha sig själv liksom. men hjärtat ville ju inte det:)
 
 
min kusin tog studenten och det var fint att träffa familj som jag inte sett på åratal! och det kändes så somrigt på nåt när-jag-var-liten-sätt.
 
juli
 
 
 
följde maeles stormage<3 coolt och surrealistiskt! 
 
 
 
läste galna sexiga dieten och ville förändra mitt liv precis som författaren. men jag nöjde mig med att börja med massor av gröna juicer. inte så svårt heller att få i sig massor av frukt å grönt. kände mig upplyft och inspirerad av det minst sagt.
 
 
 tittade på big lebowski och blev sugen på att måla de vita skorna i nån sån sorts stil.
 
augusti
 
 
åt massor av grönt. föll in i en skön rytm när det kom till mat. liksom väldigt somrigt och närvarande
 
 
och skapade ännu mer.
 
september
 
jag var på skolans marknad och sålde lite saker. bland annat den här kappan av slaktade ylletröjor som jag sydde förra vintern. en intensiv dag men kanske väl behövlig också då jag knappt mött folk på hela sommaren!
 
 
började klä upp mig igen efter en hel sommar i arbetsbyxor, keps och heltäckande skjorta mot solen! äntligen semester, typ:)
 
 
gjorde ett litet fairy-bo att ha nånstans gömt i trädgården! vet inte om nån flyttade in men det står kvar över vintern iaf.
 
oktober
 
skördade årets sista tomater, rödbetor, lök å diverse. men stackars odlingen fick inte mycket kärlek iår. note to self -arbeta med odling och odla hemma-inte så bra kombo för mig. när jag kom hem ville jag bara läsa tidningar, äta melon och träffa kompisar.
 
 
jag flyttade in hos tekla och ebbasol å började få kärleksbrev på morgonen hoho
 
november
 
Vi höstfixade massor i trädgården. Vi kompletterar varandra ganska bra där, jag å J. han pysslar om rosorna å jag lagar grejer:) våren kommer bli spännande då det tillkommit så Sjukt mycket vårlökar, buskar å andra plantor den här sommaren och hösten! J har praktiserat på handelsträdgård med galen byggrea! Före sommaren hade jag en ros i trädgården. Nu finns det 19 st!!!
 
december
 
Yogan. yogan. ja den tog mig igenom december. och en massa varma bad och så kursen. men jag känner hopp till den. att det blir en bra grund. för allt det nya. jag har hårigt långbesök också. vilket gör mig både galen och glad. året avslutades i stugan m hund å karl. enkel mat, bubbel å resan till melonia
 
 
 
Wow det tog lång tid att skriva det här inlägget! att gå igenom bilderna får mig också att inse något. det finns inga bilder på mig och j tillsammans. inte en enda. känslan som kom över mig. så rädd är jag alltså fortfarande att bli sårad.
 
men känner mig ändå glad just nu! då var då. nu är nu. inser det. Jag är redo. för nåt nytt!
 
 
 
 
 
 
 
 

lust

 
 
 
börjar komma in i den kreativa processen igen. inte minst för att jag jobbar på min insida:)
inspireras av naturen och frossar även i pinterset förstås. det har varit lite av en tillflyktsort i sago-internet. mina pinterest-favoriter hittar ni här.
 
personligen både syr jag och gör smycken och eftersom jag älskar fotografiet så har det ofta varit startskottet till att skapa egna saker att fotografera. eller de går hand i hand. just nu är jag i lite bättre flöde än på länge och då gäller det att passa på. jag försöker agera på lusten i stället för alla andra känslor som kommer. särskilt i stället för de där känslorna av att varför? och vad är meningen med allt? men jag märker att när jag tar med kameran ut i naturen så är den nästan extra vacker. jag känner mig förälskad i alla dova färger, det halvdöda och motståndet hos det gröna gräset som frusit fast i isen.
 
så länge jag tillåter Lusten bestämma så går saker bättre. tanken med just smyckena är väl att börja sälja på riktigt så småningom men jag söker efter ett forum där det känns rätt. än så länge har jag inte tagit steget från att låta det vara mycket mer än en kraetiv impuls.
 
 

det gör det värt

 
det grå har gått tillbaka för tillfället. kanske t.o.m förbi mullvadsgrått. nästan som att en varm röd nyans strålar ut, inifrån mig. jag började bli övertygad om att jag var sjuk på riktigt. håglös. utan aptit. likgiltig. och så blev jag besviken för att jag känt så på hösten, som brukar vara den bästa tiden på året. men prover hit och dit har alla kommit tillbaka utan anmärkningar. jag är frisk. jag bestämde mig för att börja med Något, så när J plockade ut en av böckerna i bokhyllan ramlade en handritad lapp med Yoga-solhälsningen och månhälsningen ut på golvet. jag minns att jag ritade av dem från en bok för många år sen. det kändes lagom att börja med. så istället för att ligga kvar i sängen och grubbla över allt jag borde i flera timmar varje morgon, så går jag upp, gör en kopp kaffe och gör solhälsningen. väldigt långsamt men helt kravlöst.Efter en vecka med solhälsning-rutin gick jag till tandläkaren för första gången på flera år. en till sak på beta-av-listan. och samma dag hände något.
 
jag vaknade till!!!
 
chocken över den beräknade tandläkarkostnaden gjorde mig först bedrövad och rädd, sen skitförbannad. för att jag insåg att jag kände mig som ett offer, återigen. och huruvida jag hade kunnat åtgärda det tidigare eller ej, så har jag orsakar tvångströjan helt själv. genom att tillåta den!
 
men så kanske vissa saker har sin tid också. och jag väljer att tro att jag inte var mogen förrän nu att ta tag i det som jag nu bubblar av kreativitet inför! som att istället för att se på från vid sidan av väljer jag att gå in i kroppen igen och agera. det var nog vilan som behövdes, för nu känner jag värme och lite lust inför saker runt mig. entusiasmen över att få följa en ny människas liv (min väns lilla pojke på en månad<3), frukostgröt med lapp från min nya sambo och hennes 3-åriga dotter, varandet och tryggheten med Honom, ljuset och lövstösslet över gräsmattan, vindpinet och hur jag tvingas ut att hugga splintved för att tända kaminen. den mentala hälsan måsta jag ta hand om själv. varje dag.
 
och den direkta förändringen är nog att jag denna gång vill våga chansa. nej, inte chansa.. våga lita på att det som jag känner är rätt i hjärtat, är det jag ska göra! våga lita på processen, att jag klarar det utan att kämpa tills jag blöder. för det ska inte vara nödvändigt. 
 
 

pin it

 
 
i väntan så samlar jag. energi, tid, inspiration. för nån vecka sen skaffade jag pinterest och har samlat på mig en del. jag har tänkt skapa en egen anslagstavla snart, där jag lägger upp egna foton och bilder. men så länge kan man se på det som jag hittat hos andra, här. så mycket fint där ute!
 
 

ro

 
 
 
 
 
jag myser. för att hösten knackar på. sommaren var aldrig min bästa årstid, de senaste åren allt mindre, då jag alltid jobbar som mest på sommaren och inte har energi åt mycket annat. jag förbereder mig för den nya fasen, köper en bättre klyvyxa till vedhögen i boden, går ner i tid och har anmält mig till två hantverksmarknader. jag går in i den kreativa impulsen och det pirrar behagligt av förväntan. att jag ska ge tid åt mitt skapande igen. jag skapar igen!
 
men jag ska minnas sommaren för de ljumma och varma minnena att bära på i vinter. saltvattenvind i håret och vi doppar fötterna i solvarmt hav där lena alger dansar mot våra ben. att det var sommaren vi vågade börja se varandra, och på varandra. sommaren då jag vågade börja tycka om någon igen. på riktigt.
 
 
 

juli

 
 
 
en känslosam månad har det varit. från eufori till mörker och smärta, mycket mullvadsgrått och guldigt solsken som lyser in i sprickorna.
jag följer min vän maeles växande mage. jag har fått frågan och det hedersamma förtroendet att vara med under hennes förlossning, som är beräknad om bara veckor nu. hon gör mig påmind om hur fint det är att våga lite på människor. både att förstå sin egen betydelse i andras liv, och känna hur levande det gör mig att ha nära relationer, vid sidan av min trivsamma ensamhet. men jag är inte alls mycket ensam längre och det känns också lite konstigt. han är med mig även när jag är ensam.
 
kanske är det den där inte ensamheten som plågar mig, den som alltid kommer finnas där. den som ingen annan människa kan fylla upp. jag mår bra och inte på samma gång, för att tillåta euforo är ett svårt och farligt steg. kanske är det en försvarsmekanism, jui högre höjd desto svårare fall. om man faller. det är ju faktiskt inte säkert.
 
jag vet att det är jag och ingen annan som kan ge mig det jag vill, och när jag påminner mig om det fylls jag av det där guldiga ljuset. och ser mer av hans.
 
 
 
 

nu

 

 
 
nu är det äntligen sommar! har börjat styra upp saker som skenade åt olika håll. sagt högt till mig själv vad det är jag vill, som att bara jobba tre dagar på mitt "ordinarie" jobb i stället för att bli inkallad huxflux. och sen har jag verkställt och fått precis som jag vill! resten av dagarna ska jag Umgås med folk, göra kreativa projekt och utöka min kollektion av smycken och yllekläder för försäljning.
 
min nya kärleksrelation är både en stor utmaning för mig och den kanske enklaste jag haft hittills.och jag vet att det sitter helt i huvudet. jag ser skavankerna, svävar inte planlöst med rosa glasögon på. men det känns fint. häromdagen sa han till mig att han fortfarande var chockad över att jag ännu inte försökt förändra något hos honom. det fick mig att fundera, även om vi fortfarande är nya. jag ska inte samla på mig vrede som jag gjort och fortfarande gör i många situationer, för att tillslut explodera och inte se någon återvändo. men jag gör inte det, accepterar bara olikheterna. är medveten om dem och vill hellre inspirera än fördömma om det är något som stör mig. vilket intressant nog har lett till att jag tar itu med egna problem och ger mig själv både tid och mer kärlek<3<3<3
 
 

ny vänskap

 
18 dagar till ända för imorgon kommer mina fina vänner och bastians familj hem! det var ju kul det här med att ha hund. jag har varit hundvakt förut men åt en betydligt mindre och mindre sugen på långa långa promenader. bastian är en på-landet-hund och dagarna i tätbebyggelse var lite jobbiga för oss båda. han som är van att springa fritt var tvungen att gå i koppel och jag tyckte det kändes väldigt hämmande. efter ett tag tyckte jag faktiskt synd om Alla kopplade hundar. visst, mina päron bor i en förort med massor av omkringliggande skog och gott om dungar, så det finns möjlighet att vara frånkopplad då och då, men riktiga stadsboende hundar..hm..njae, jag ska inte ha hund sålänge som jag inte har möjlighet att släppa den lös.  det är skönt att vara tillbaka på landet! 
 
sista natten nu med bastian och hans morgonnuna intill min. morgonpromenad med svullna ögon och iförd nattlinne, kappa och gummistövlar. kommer jag sakna det? katten ja!
jag har aldrig varit så mycket ute i naturen under den här årstiden som dessa tre(snart) veckor. så mycket liv jag har sett, djur och knoppar. observerat fåglar och följt bastians blick när han stannat upp. för att inte tala om alla stjärnklara nattpromenader (ja jag som är nattmänniska har gått nattpromenader) med lysande vit måne, klar tystnad och tryggt mörker.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0