insta...ja faktiskt!
Hur gick detta nu till? Tyvärr så gav min telefon upp efter så många år. Fick då ta över mammas gamla knapptelefon, men efter ca 1 månad gick flera funktioner sönder på även den. Så nu har jag en begagnad android och tadaa, instagram! ska erkänna att jag varit sugen på just detta, framförallt för att få ut lite info och bilder om mitt skapande. betydelsen av sociala media är knappast underskattad:) efter en lång sommar med annat jobb så har det lugnat ner sig såpass att jag nu rustat upp verkstaden ordentligt samt investerat i nya verktyg och material. nästa steg är skatteverket, here I come!
lugn
höst. kallt. ved.elda.
lugn.
ljus
Jag har en burk i mitt förråd, där jag stoppar ner ljusstumpar, trasiga ljus och såna som blivit fula för att de stått i nåt fönster och så vidare. Nån gång vart femte år så har det blivit en nätt liten samling som man kan göra nåt kul med, förslagsvis nya ljus!
Jag minns när vi fick göra det som barn på fritidset där jag gick, det sitter kvar någonstans i bakhuvudet, som nostalgi.
Så häromkvällen tog jag min största kastrull och hällde ca 5 cm vatten i botten. sen la jag i en tom konservburk storlek större (såna som restauranger brukar ha) och la i alla stumpar i burken.
Det tog kanske en halvtimme-timme för att allt smälta på låg värme. Vattnet ska inte koka, då händer lätt olyckor.. Som ljusformar tog jag några pappersmuggar jag hittade längst in i skåpet, och till veke tog jag vanlig bomullstråd modell tjockare. några grillpinnar fick hålla tråden på plats medan jag hällde i stearinet i muggarna.
Jag använde för övrigt en såsslev att hälla stearinet med, ingen hit att försöka hålla i en het konservburk med händerna. (det gula är lite kronblad fån trädgården. och i några ljus droppade jag också eterisk olja)
Det tog någon timme för ljusen att stelna i farstun där det är kallt på kvällen.
Men jag hann faktiskt provtända ett ljus innan jag gick och la mig! Och det brann utmärkt:) hela eventet medbringade en meditativ atmosfär som verkligen fick ner mig i kroppen. att koncentrera sig på långsamt arbete och låta det ta den tid det tar.. skönt att hösten för med sig känslan av att tillåta just det.
vargarna
Det var 2012 jag fick tag i den här boken. Det var en manlig shaman som talade om den när jag skrev ned namnet. I tre år har den legat i väskan, på sängbordet, på soffbordet, ibland i bokhyllan och ofta på andras bord när jag besökt vänner.
Det senaste året har jag varje gång jag varit i ett antikvariat letat efter just den här boken. Totalt fem stycken har jag hittat och gett bort. En dansk utgåva har jag fortfarande kvar att lämna vidare. Jag tänker att jag ska spara den tills jag besöker roskilde nästa gång, där jag har vänner som bor.
Det ska sägas att jag plöjer ganska många böcker på ett år. Ofta flera samtidigt, vissa blir jag färdig med på några dagar, andra återkommer jag till någon gång i halvåret.
Kvinnor som slår följe med vargarna; Myter och sagor om vildkvinnans arketyper av Clarissa Pinkola Estes har jag läst sedan 2012, men bara en enda gång. Anledningen är att det är en bok som på sätt och vis berört mig djupare än någon annan bok. Det är ingen skönlitterär bok, inte heller en faktabok. Det är något uråldrigt i vår natur som det berättas om; vilddjuret i vårt inre.
Och även om jag alltid vetat om och känt det där vilddjuret i mig själv när jag smygit i mörkret om natten, midnattsbadat under månen eller bara känt begäret att bryta upp och ge mig av ut i det okända, så är det just det som varit så svårt att sätta ord på. Det är det Clarissa gör i den här boken. Hon sätter ord på det vilda i en kvinnas själ. Och hon gör det väldigt vackert.
Jag har precis börjat läsa boken igen och kan gott tänka mig låta 3 år till glida genom dessa sidor. Och är det en enda bok jag skulle få tipsa om, alla kategorier, så är det just denna.
Boken är utgången, men kan hittas på bibliotek, antikvariat eller t.es bokbörsen.se
