zen
Här är det mest utomhusliv som gäller. Förutom att jag nu har två jobb samt håller på att utveckla Lomeyende design så både slukar och ger trädgården något som jag längtat efter., Experiment-lusten! När våren väl slår till så kommer den fort. Och jag är glad att jag från och med nästa vecka går ner till 4 arbetsdagar och ska ge mer tid till det egna företaget. Vilket förstås ger ännu fler möjligheter att ta eftermiddagskaffet utomhus brevid rabarbern. Och frukost. Och middag<3
Jag eftersträvar Zen när jag är hemma men det är långtifrån varje dag som jag lyckas hålla mig lugn när jag ser allt som behöver göras. Dock är det så mycket bättre än förra året, då jag verkligen sög åt mig negativitet från alla håll, från människor runt mig och situationer som jag inte hade något att göra med. Dränerad orkade jag inte ens fylla på batterierna när jag kom hem. Men jag känner att jag prioriterar annorlunda nu. Skjuter ut energin inifrån istället, och låter den skydda mig innanför höljet.
.
årets första rabarbersaft:)
dörr
Vi firar två födelsedagar i stugan. först min, sen hans. fler bitar som för mig faller på plats. rädslan som minskar. tilliten som växer. och plötsligt hör jag mig berätta saker för människor i min närhet som jag begravt i många år. hemligheter som fått både själ och kropp att värka. och det kommer inte som en självklar insikt först. det är blickarna jag får som avslöjar att jag öppnat dörren. "det där har du ju aldrig berättat" har jag hört fler än en gång den senaste månaden. och det är skamfulla hemligheter som bubblar upp. och samtidigt lättnad och leenden som följer.
det börjar läka för att jag har börjat prata istället för att tvångsmässigt bita ihop käkarna tills jag får kramp. jag är van att mörka det jobbiga. och trots att han också är lite rädd så är han bra på att lyssna. de är alla bättre på att lyssna än vad jag trott. det bådar gott. det är ett lite större kliv än vanligt. det här med att ta itu med skammen och skulden.
