lomeyende

Dog days are over

.

vad ska du göra i sommar? frågade jag min vän Edi som driver eget café på södermalm. "när vi stänger för semester ska jag jobba på strand" säger han. Jaha, säger jag, har du redan fixat det, och tänker att det var tidigt ute och dessutom ett jäkligt trevligt val av ställe att jobba extra på. "Nej, men det är det jag vill. och därför tänker jag att jag ska göra det. jag skapar det innan det blir verklighet"

.

Jag blir så inspirerad när jag hör människor säga sånt här. Jag tycker annars att vardagen mer än ofta präglas av andras och mitt eget negativa tankesätt. "jag kan inte, jag orkar inte, det kan man väl inte göra, var realistisk, du kan inte drömma för alltid" osv. Varför matar vi oss själva med den här smörjan dagarna i ända? Varför trycker vi ner varandra och oss själva när vi skulle kunna så mycket bättre! Jag tror att de här fraserna är så itutade oss att vi inte ens märker att det vi yttrar är ren negativitet och att faktiskt ingenting konstruktivt kommer ur det

.

Min fd "svärmor" brukada säga att saker var antingen möjliga eller omöjliga. var det omöjligt så får man hitta en annan väg. och är det möjligt så är det bara att köra på! en attityd att ta efter definitivt!

.

på int. kvinnodagen gick jag med Genta och tog långfika på blå lotus. vi pratade i timmar och hon gullade med andras bebisar. det var dessutom torrt och fint ute vilket innebar att jag lämnade vinterkängorna! Dessa limited edition brukade ju se ut såhär!

.

Visst är det intressant. Jag har läst endel teorier om varför vi gör så som vi så ofta gör, och tror nu att jag kanske vet varför.

Ska blogga om det snart:)

Åh Lotus! Det var mitt favoritcafé när jag bodde i Sthlm :)

Inspirerande svärmor. Att dela in så svart eller vitt gör ju verkligen att man inser hur mycket som faktiskt är möjligt. Väldigt lite är ju rent omöjligt. När man tänker efter :) Härligt!

Ah, där brukar jag fika! Min skola ligger precis i närheten.

Följer så många bloggar som inte är i Sthlm att det är fint att se lite familjära miljöer :)

Jag måste säga att i början störde det mig verkligen när svärmor sa så, därför att det gick aldrig komma undan med slingriga ursäkter. antingen stod man sitt kast eller så fick man omvärdera. jag lärde mig mycket av det. jag tycker att de flesta i min närhet har ett sånt uppenbart nego-tänk och det är ju totalt onödigt egentligen. folk skulle vara mycket gladare om de fokuserade mer på det positiva livet istället. inkl jag själv förstås.