lomeyende

 

är tillbaka efter ett underbart dansäventyr på järnas kulturhus. känner mig så glad och upprymd och vill dela upptäckten av ett fantastiskt elvamannaband -Paraden

 

jag var 16 år när jag hittade Gabrielle Roths bok "Sweat your prayers" på bibliotkeket. Den blev starskottet till att jag började dansa. Jag dansade ensam och utforskade hur dansen påverkade mig, fysiskt och mentalt. De lömska tankarna om kroppens oduglighet luckrades sakta med hjälp av dansen. Många år senare gick jag hennes 5 rythms -kurs i Stockholm.

 

Det finns få saker som gör att jag känner mig så fri som i dansen. Ja, jag blir verkligen en bättre version av mig själv. Snällare, gladare, modigare och generösare. mindre fördomsfull också. längtar redan till frukost. då tar jag en ny svängom med paraden!

 

 

ledsen alltså att ta upp det igen, men å vad jag tycker om hela den här avloppsfrågan. rötslamsproblematik är ju ett sånt fint fult ord.

Clara Lidström skriver tänkvärt i sin nya bok

 

 

Det är kanske inte det första man tänker på när vi pratar närodlad mat. Men det är ändå sanningen. För den som tycker det är lite jobbigt att tänka på så blir det verkligen jobbigt att tänka på en ännu större sanning. Nämligen att stora delar av sveriges jordbruksmark gödslas med rötslam, dvs vår egen skit. egentligen är det i sig kanske inte ett problem. skiten alltså. den ska ju ändå återgå till kretsloppet. problemet är ju den mindre tilltalande blandningen som sker på vägen, och såklart de andra komponenternas påverkan. för hur mysigt känns det att tänka på att vår mat växer i rester av utsäppen som vi alla är ansvariga för. det där som sjunker ner i gruset när bilen avfettas på uppfarten. målarfärgsrester som hälls ut i handfatet. samma sak med mediciner. rester i vårt kiss om vi äter p-piller och andra läkemedel. Allt kommer det tillbaka till oss. 

 

De som säljer slammet till bönderna gör det uppenbart av egennytta och knappast för att det gynnar ett hållbart, sunt jordbruk. men det är inte bara deras fel såklart, bara för att de råkar tjäna pengar på det. det är också vårt fel. många av de produkter vi köper kan vi byta ut mot klimatneutrala, om vi slutar upp med att köpa reklamen och börjar tänka istället. dela med oss av kunskap hur man kan göra saker annorlunda. jag började med att avgifta badrum, kök och hygienbiten. (det där om body shop är inte längre aktuellt för övrigt. fick reda på att de köpts upp av Loreal, som ägs av Nestlé =nej tack. jag stöttar hellre småföretag än mångmiljard-dito som stävar efter världsherravälde)

 

Diskmedel/tvättmedel och rengöringsprodukter från våra hushåll uppgår till ca 12,5 kg per person och år, det är ganska mycket när man slår ihop det! 

 

DET är något som verkligen är värt att tänka på! Att cocktail-slam sprids på matåkrar är ju inte heller en hemlighet på något sätt. Bara lite lagom lägligt att de flesta av oss inte vet/tar reda på/tänker på/bryr sig om det. Men jag tror att det påverkar oss både direkt och indirekt. Liksom gifterna som sprids i marken vid konventionell odling, genmodifierad soja som ges som foder till djur vi sedan äter. Genmodifierat som ägs av mångmiljardföretagen som sätter småbönder i beroendesituationer de inte kan ta sig ur.. etc etc.

 

Ja, jag förstår om man blir matt av att ta in detta. Så frågan kvarstår. Vad gör vi? Finns det nåt att göra? 

Svaret är ja. Bara man engagerar sig i det minsta möjliga, med det egna hemmet så gör man skillnad. Alla vardagliga köp i mataffären gör skillnad. Ekologiskt Gör skillnad. Allt du väljer bort gör också skillnad. Jag har lärt mig att vara kritisk och har märkt att det gör livet roligare! Jag Gör val. det är en känsla av kontroll som sporrar att gå vidare till nya marker. utöka intresset. just nu är det avlopp som fångat mitt. 

 

jag önskar mer utedass åt folket helt enkelt! (med egen kompost i trädgården förstås:)

 

Jag tänker på nästa år redan. Sommaren. Har en fixtanke som dyker upp då och då. Nu. Inte om jag kommer få jobb efter utbildningen, vad jag ska odla eller vilka äventyr jag ska åka på. Jag tänker på en grej som stört mig den här sommaren.

 

Ett grannpar till mig tycker det är behändigt att gå igenom min trädgård när de ska gå på dass. Eftersom stugområdet bara har sommarvatten så finns det vattentoaletter som stängs av när det är för kallt. En separat toabyggnad som flera kan använda. Den kortaste vägen för detta grannpar är att öppna min grind, gå in och igenom min trädgård, för att tillslut gå ut genom en annan grind på andra sidan.

det tar ca 1/3 jämfört med att gå runt. men är jag i trädgården så börjar vi prata. och oavsett vad vi pratar om, så tar det tid. och då är det ingen vinst i tid. 

 

Jag vet inte alltså. Det känns inte bekvämt och ändå känns det snålt att erkänna det. Antagligen för att de tar det så för givet, att de tycker jag är dum i huvet när jag påpekar att jag gärna vill ha min privata sfär. Ägarna innan mig spenderade inte så mkt tid i stugan och har kanske inte stört sig pga det, eller så var de helt enkelt mer toleranta. Men jag känner mig trängd. Trädgårdarna är små och avgränsade med häck och staket. Att jag har skogen som baksida är en stor frihet för mig, men egentligen är det kanske inte ett optimalt ställe för mig att bo på, när man som jag trivs med att vara ifred. Men jag älskar den här platsen när de inte är på plats. Andra grannar har jag inga problem med. Jag kan småprata och även få mig ett gott skratt med dem. Vi respekterar varandras personliga utrymme.

 

Ja jag har sagt rakt ut att jag vill vara ifred, men det respekteras inte. När jag står i dörren och skakar täcken i bara underkläder så kommer de gående över gräsmattan precis bredvid. Hade jag vetat att jag skulle bli tvungen att gömma mig i mitt eget hem så hade jag nog inte köpt det här huset. Med facit i hand. För nu vill jag ju inte flytta!

 

De har erbjudit sig att hjälpa mig bygga ett plank som de kan gå bakom, men det betyder att jag måste vara med och betala och dessutom förlora ganska många kvadratmeter, eftersom det är min trädgård. Frågan är om det är värt det eller inte, för grannsämjans skull. De är sega som oxar och jag vet att de inte kommer ge sig. I början var jag inte hård för jag blev så ställd (de påstod att det var en allmän promenadstig där sedan länge). Men senare har jag sagt till på skarpen. Och fått medhåll av andra. Ord som de struntar fullständigt i. Privata servitut finns inte eftersom hela området räknas som En tomt enligt kommunen. De har etsat in den här vanan i åratal, eftersom ingen fanns på plats att säga till. 

 

Det här är ett hjärnspöke som egentligen är den enda baksidan med mitt fantastiska hem. För jag har funderat massor av gånger på om det inte bara skulle vara lättare att ignorera det och leva i fred. Det känns på sätt och vis som att det är det lättaste. Kanske skulle det göra mig lugn tillslut, att förlika mig med det. Kunna småprata och skratta med dem, som med vem som helst.

 

Men det finns också en risk att jag skulle bli riktigt jävla bitter.

Så vad gör man?

 

 

jag har hittat den på fb. 

 

men är det något vi ska göra -om vi nu ändå firar jul med gåvor- så är det detta. det är ganska lång tid kvar till jul men desto större anledning att så fröet.

 

 

 

Jag köpte en tidig julklapp till mig själv av en man som var på kropp och själmässan i oktober. När vi pratat ett tag och jag kollat in hans vansinnigt imponerande alster ett tag (jag kunde inte bestämma mig) så ser han på mig och säger att han känner igen mig. Det visar sig att vi träffades på medeltidsveckan för 4 år sedan då vi båda sålde våra alster. det gjorde att det kändes extra kul att ta på mig ett av hans (enklare) halsband sen.

 

jag tycker marknader är underskattade, och motsägelsefullt nog också fulla av skräp.men där finns ändå otroligt duktiga hantverkare som gör sin egen grej. det är värt att stötta! särskilt i tider då vi handlar som mest -till jul.

 

andra fina ideer är att satsa på ekologiskt, fairtrade, begagnat och initiativrika alternativ. varför inte ge bort en tjänst? själv har jag som utbildad i spa-massage gett bort just massage i present, vilket var väldigt uppskattat. och alla har vi talanger eller expertis inom något som andra skulle bli glada över att få ta del av!

 

 

 

jag gillar världsbutikerna och försöker ofta lokalisera den när jag är i andra städer än min egen. där kan man ibland hitta oväntade saker, som ethletics -basketskor i naturgummi och rättvist producerad bomull.

 

här är lite andra fina webbutiker/butiker som jag gillar!

 

buyfair -wollmar yxkullsgatan 3( mariatorget) stockholm. se och läs mer i ett gammalt blogginlägg 

 

afroart hantverk främst från afrika och sydamerika. har fysiska butiker i stockholm och göteborg

casacanela -åh älskar denna galenpanna-butik. bara nätbutik nu och säljer mexikansk "folkkonst" hantverk mm

Tshirt store -har sedan snart två år fairtrade och ekobomull i sina tshirtar! webbutik och en hel drös fysiska butiker i sverige. kolla på hemsidan under stores.

gryningen min favorit-hälsokost i stockholm har skaffat webbutik. ekobutik mitt på söder.

Ekolådan -kravmärkt mat hem till dörren är ju inte helt fel. kan ges bort vid enstaka tillfälle eller som prenumeration.

Odd lovin -handplockad vintage när den är som bäst. litet företag med bas utanför malmö.

medveten mini -litet företag som säljer ekogrejer till hem och hushåll, med fokus på ekologiskt för barn.

 

 

camino -fantastisk tidning som tar upp aktuella miljöfrågor samtidigt som den inspirerar till kreativa lösningar mm. ge bort en prenumeration vetja!

kloka hem -inredningstidning med fokus på hållbarhet. en riktig pärla till tidning! funkar definitivt att ge bort även till någon som gillar "vanliga" inredningstidningar!