lomeyende

levande

 

solen tittade fram en stund imorse och jag passade på att värma vatten på spisen för att tvätta håret. det är sista dagarna på höstlovet nu och jag har tillbringat veckan ensam. krattat löv, tömt krukor och lyssnat på radio ett. försökt fundera på mitt framtida examensarbete men hjärnan har inte riktigt orkat med något viktigt alls. häromdagen gick jag en ny väg genom skogen. det började regna och jag höjde ansiktet istället för att krypa ihop. 

 

många frågar mig om jag inte tycker det är läskigt att sova ensam. vara ensam, särskilt nu när det är mörkt. sanningen är att jag trivs med det. det utmanar mig och min rädsla. jag tycker inte längre om att bli skrämd och utsätter mig därför inte heller för det i onödan. ingen skräckfilm längre, trots att jag älskade det förr. jag ser inte heller på program som efterlyst och nyheterna, för vad skulle det tjäna för syfte? jag läser hellre tidningar och texter som ger en mer nyanserad bild. jag väljer att omge mig med sådant som lyfter mig. umgås med vänner som sprider värme och hopp. kramas massor när tillfälle ges. delar tankar och inspiration. även om livet inte alltid är lätt och jag ibland känner mig ensammast i världen.

 

en kväll när jag kom hem i becksvart mörker stod en vildsvinsflock och bökade bakom mitt förråd. glad för viltstängslet ställde jag mig nära och bara lyssnade. jag var inte säker på att det faktiskt var vildsvin, men fick det bekräftat nästa morgon när jag såg spåren. det kan låta konstigt, men jag kände mig så lycklig sen. mindre ensam kanske. mer levande.

 

i helgen kommer mamma och pappa på besök. jag bakar en kaka med äpplen från deras träd (jag saknar fruktträd, vill ha minst ett plommon, äpple och körsbär). tittar för 100e gången på krusbärsbuskarna i kruka som jag fortfarande inte planterat. fikonträdet har flyttat in på köksbordet och börjat tappa sina vackra blad. 

innan solen försvann och gråtunga moln smög fram över himlen tog jag en smakbit av kakan och en kaffetår på trappen. kaffe med glass i, som min vän Maele lärt mig. hon är fransyska och jag lär mig lite om guldkant av henne. ostar och fräckisar och kramar blir det alltid när vi ses. och kaffe. med gräddglass i.

 

 

 

fint.

så himla fint och jag trivs också med ensamheten. är helst ensam hemma efter jobbet och gillar att vara ensam. Tycker det blir jobbigt om man ska umgås med människor hela tiden. Skönt att vara ensam en heldel också och det som är bra med att bo ensam, är att man kan välja när man ska vara med sina vänner och så. Kram på dig.

jag har också slutat att se på skräck, thriller och nyheterna just för att slippa bli uppskrämd. skönt att höra att det finns fler som jag :)

Åh, det låter så fint! Jag önskar lite att jag också fick en veckas lov och bara kunde gå omkring hemma ensam med mina djur och kratta löv och bygga foderhäckar och odlingsbäddar. Mysigt! Förstår hur du menar med vildsvinen, djur känns alltid så närvarande på något vis, så då blir man liksom påmind om nuet, och att man inte är ensam.