hej hej





Fyra snabba om trädgård


Fotografera under säsongerna! När jag plockade fram fotona från i somras insåg jag t.ex att det växte åkervinda över det gamla cementröret som ska bli jordkällare. Nu är det uppstädat där och åkervindan kommer med lite hjälp istället att klättra på och dölja det fula staketet mot skogen.


Jag har sett att det i nästan alla trädgårdsbutiker säljs pluggbrätten från en viss välkänd tillverkare. Jag vet inte varför de verkar ha monopol på att sälja pluggbrätten i detaljhandeln, särskilt som de är löljigt dyra (eller kanske just därför!?). Vill man förkultivera lite grönsaker eller blommor inomhus så är just pluggbrätten väldigt behändiga, och man vill antagligen ha lite fler än 30 pluggar –eller vad det nu är i nelson gardens brätten.
Jag skickade efter en hel drös med brätten ifrån lindbloms frö –som också är specialicerade på ekologiska fröer. jag har beställt fler grejer i omgångar därifrån, nu när jag ska odla lite mer än vad jag gjort förut och jag gillar de väldigt mycket! Skickar snabbt och har större brätten för billigare peng dessutom. (Kom ihåg att köpa brickor separat, så inte vatten läcker ut undertill).
När jag ska så en massa små frön använder jag begagnade plastförpackningar och bredsår, typ den sorten som cocktailtomater och champinjoner säljs i. har de plastlock är det ännu bättre, då det blir som mini-drivhus.


Ta frö! Prova att så några frön från grönsaker och frukt från mataffären –funkar inte alltid men värt att prova! Förra året fick jag jättefina tomater av frön från en ekotomat på konsum. I år testar jag passionsfrukt och honungsmelon. Och melonen har redan grott!
Idag flyttar jag ut från skolan och in i stugan på heltid(!) så uppdateringarna här blir inte så frekventa då jag inte har internet hemma. Vi får se om jag skaffar mig en sticka i framtiden men jag har märkt att utan hemtillgängligt internet så blir saker faktiskt gjorda, både snabbare och bättre:)

pimp my yard








Sneak peak











Odlingssäsongen är i full gång här på skolan. Vi är faktiskt ute varje dag i växthusen och sår, skolar om plantor och gräver bäddar, men mest fokus har det varit de senaste veckorna på vårt hedersuppdrag –att göra entrémotivet till Sveriges största trädgårdsmässa, Nordiska Trädgårdar. Hela veckan har klassen riggat inne på stockholmsmässan –som öppnar imorgon!
Skithäftigt har det varit att se idén växa från papper till färdig utställning, det hade man inte kunnat föreställa sig för ett halvår sen när vi tackade ja.
Mässan är öppen imorgon tors till söndag klockan 18 och vi kommer vara där varje dag. kom och glutta så får ni se hur snyggt det blev:)
I den egna täppan är det förstås fryst men i fönstret spirar olika bönor, snart halvmeter hög kronärtskocka som väntar på bättre tider och nysådd sallad. Varje morgon kikar jag långsamt ut, med hopp om att snön ska vara ett minne blott.
(förresten så hade vi en reporter från ”odla med p1” här förra veckan. Det programmet kan man höra här. )

säsong




bits+pieces







exotiskt


ljus





att knyta ihop påsen

För ett tag sen när jag var på jobbet hörde jag en diskussion bland några av restauranggästerna. De pratade om stora frågor, som slaveri, rättvisefrågor och hur handeln ser ut i allmänhet i världen idag. Jag hör bara i förbifarten hur en av kvinnorna säger till resten av sällskapet –”jag vet att det låter som världens klyscha men fairtrade är faktiskt något som konkret fungerar, i verkligheten” varpå de andra lite modest hummar till svar.
Jag blev så himla pepp av att höra dessa ord, antagligen för att det är så sällan som det händer. Och samtidigt insåg jag att det är alltför sällan som jag själv pratar om det. jag är fairtrade-ambassadör. Det innebär att jag har grundläggande kunskap om vad fairtrade är och hur de verkar för en hållbar handel baserat på mänskilga rättigheter och aktiv utveckling av lokalsamhällen.
För att göra en krass liknelse till den konventionella handeln använder jag gräshoppssvärmen som ett exempel. En svärm som betar av ett nytt ställe tills det är tömt på både resurser och kraft. Handeln är helt styrd av ekonomiska värden och allför ofta tar man inte hänsyn till vare sig platsen eller de som bor där (människor och djuliv) när man förlägger produktion på nya platser. Det finns så många skrämmande exempel på detta;
Och den där kvinnan på restaurangen har rätt. Det må kanske(!) vara en klyscha, men det är verklighet att fairtrade är en av många lösningar på det problem vi har när det gäller handel.
Jag har tänkt ett väldigt tag nu på att skriva och berätta lite om den utbildning som jag gick förra året.
Under förra vintern åkte vi fem studenter och en lärare till indien för att göra fältstudier hos bönder, fabriker och återförsäljare av fairtradeprodukter. Jag ska vara ärlig och säga som det är, det var (för mig) en otroligt slitig och tärande resa. Det var först efter åtta -nio månader efter hemkomsten som jag kände att jag kunde gå igenom bilder och smälta allt det jag såg, kände och upplevde. Men med facit i hand så ångrar jag mig förstås inte en sekund. Alla ljud och att aldrig få vara ifred var ganska outhärdigt för mig.
I kursen som ges av Röda Korsets Folkhögskola (sveriges enda) har vi bl.a. fått lära oss vad rättvis handel innebär, hur världshandeln idag fungerar och hur dessa skiljer sig åt. Anledningen till att jag sökte mig till den här kursen var helt enkelt att jag sökte efter sammanhang. Vad är livet värt om man inte strävar efter konstant förbättring? Jag ville känna att jag gjorde något av värde, för mig och för andra. Oavsett av hur självuppfyllande mina syften var från början, så vet jag att min kunskap och mitt engagemang ändå faktiskt gör skillnad. Kryddodlarna i bergen i Kerala bryr sig inte om av vilken anledning jag köper deras fairtradeodlade vanilj. Bara att jag gör det. det betyder att de kan leva på sin småskaliga gård, odla 30 olika saker istället för 1 och aldrig behöva skapa monokulturer som är konstant beroende av konstgödsel, osäkra vattentillgångar och jordras när det blir monsun. När man odlar småskaligt och grödor, träd och buskar får växa nära varandra håller de jorden på plats och bönderna får behålla sitt levebröd. Tänk att det faktiskt kan vara så enkelt. Odlar man en enda sak och skörden slår fel så kan man förlora allt.
Storskaliga jordbruk må vara under all kritik och det finns många som hävdar att vi inte kan överleva utan dem. Att maten inte skulle räcka till. Jag har inga siffror att presentera men det är ju ändå, när man börjar undersöka, helt uppenbart att det storskaliga, konventionella jordbruket ändå i slutändan bara leder till förödelse. Helt enkelt för att vi i väst vill lägga mindre och mindre pengar på mat. Att vi anser det vara en rättighet att ha råd även med allt annat som finns att tillgå. Men som någon uttryckte det, vi lånar bara resurser från framtiden. Och ju mer vi lånar desto mindre kommer finnas kvar åt de som lever i framtiden. För egentligen så handlar det ju inte alls om något lån. Det handlar om rofferi, utarmning och tillfälliga ekonomiska erövringar.
Det är intressant att ta upp såna här frågor, därför att det finns alltid någon eller flera som opponerar sig mot att detta skulle vara en sanning. Jag förstår varför. Man vill skydda sina egna intressen, tillgångar, sin egen familj. Fast vad är det värt om man skiter i resten. Vi har ett system som faller i bitar runt oss. Det är som med isbjörnarna och isen. På vissa ställen kankse det fortfarande finns mkt is kvar och där känner man sig säker, men så småningom kommer smältan även dit.
Jag vill poängtera att kursen varit en ögonöppnare för mig. Och jag känner idag att jag har stort värde av allt jag lärt mig, även i min nya utbildning. Jag har besökt jordbrukare som odlar på det sättet jag nu får lära mig att själv odla, fast i annat klimat. Kanske kan man säga att det är att knyta ihop påsen. Det har definitivt ingett respekt för yrket att besöka odlare på andra sidan jorden och faktiskt kan man säga att det gjort sådant intryck på mig att jag nu själv vill leva just den sortens liv. Jag ska bli odlare, trädgårsdmästare. Som min vän Anna kommenterade det översta fotot i denna post- "Bonde möter bonde:-)". Inte visste hon hur nära sanningen hon var. Och inte jag heller.
(och även om jag själv ska odla för livet så kommer jag fortsätta handla fairtrade såklart. Vare sig kanel, svartpeppar, ingefära, bomull, gummi, sockerrör, bananer, kakao etc. etc. passar sig för det klimat jag tänker bo i.)
Jag och några av mina kursare skrev en rapport, ”Rättvis handel –en framtid i sikte, om våra besök i Indien, den går att läsa här
Jag har även bloggat om resan förut 1, 2.





drömmar och planer















frost







flyt




kretslopp



det stilla slå







förberedelser




rejält









Höstmarknad på Skillebyholm


Det kommer nog bli ganska mycket grönt här i bloggen framöver. Mer än vanligt alltså.
Vi har tömt växthus och fyllt med halmsoffor samt plockat äpplen och grönsaker till försäljning. 7 dagar in på utbildningen och det är bl.a. detta vi sysslat med denna vecka. På söndag är det stor höstmarknad här på Skillebyholm. Det kunde väl knappast ha börjat med en bättre rivstart kan man tycka. Runt 120 olika hantverkare som säljer sina alster, ekologisk buffé i växthusen och självplock bland snittblommorna.
Det är häftigt att vara med och se hur hela evenemanget byggs upp, även om det förstås planerats i månader innan vi ettor kom hit. Vi dekorerar med kransar, plockar bönor från frilandet, sätter upp tält och blandar dressingar till buffébordet. Och inte minst lär vi känna varandra. Riktigt pretto-mysigt har vi det!
Det blir ett stort evenemang det här, förra året kom mellan 4000 och 5000 besökare under dagen!!!



skörd





hem ljuva hem (del 2)


















Ja och faktiskt en helt annan del. Nu har jag börjat skolan. Jag bor lite här och lite där hemma i stugan.
Det blir ett redigt flängande fram och tillbaka, hit och dit men det är det verkligen värt!!
Tiden flyger fram. Fem dagar känns som två. Jag kryssar mellan rabatter och vildvuxna ekar. En del barfota eftersom vädret tillåter (och helst sen en gjutjärnspanna slank ur handen och gjorde sig bekant med min tå). De nya klasskompisarna känns märkligt bekanta på något sätt. Kanske har vi redan börja smälta samman. Vi är ju ändå här av samma anledning.
Engagemang.
Det har varit en jättefin vecka och jag börjar förstå litegrann hur antroposofiska skolor skiljer sig från vanliga. Detta är en yrkeshögskola men tillika gemytlig och omhändertagande. Elevantalet gör naturligtvis sitt. Vi är bara två klasser på skolan. Min klass på sitt första år, samt andraklassarna. Ett antal av lärarna bor i anslutning till gården i egna hus och det finns även gårdsbutik, badplats och biodling. I veckan kom dessutom en skock får och en del höns som dagversamheterna ska ha ansvar för.
Tanken är nog att skapa en liten oas i symbios. Åtminstone är det det som blivit. Det är lätt att förstå att före detta elever har svårt att slita sig och att de som arbetar på Skillebyholm väljer att flytta hit permanent.
Trots det regniga vädret har en ny känsla infunnit sig. jag kan närmast beskriva den som att hitta rätt. Jag är numera Järna-bo. Det kommer bli fint.
Har jag glömt att nämna det så är det förstås en Trädgårdsmästarutbildning jag går, med inriktning på biodynamisk odling och entreprenörskap. (På Skillebyholm i Järna)
rosenrött




