lomeyende -

kretslopp

jag har så mycket planer för mitt nya hem, så mycket nytt att lära sig och ta hänsyn till. jag har hunnit med en hel del inne i huset (ska visa snart) men trädgården är ju en minst lika stor, om inte större utmaning. sen jag flyttade in har jag inte gjort något nämnvärt. jag ordnade en kompostplats redan i somras och fick en gul klätterros i inflyttningspresent.

målet är att kunna använda mig så mycket av det som redan finns här på tomten. att ha trädgård kan bli så sablans dyrt om man inte ser upp och särskilt om man har bråttom att få ordning på allt. det mesta man vill ha går att ordna till liten kostnad bara man har tålamod.

just nu observerar jag och krattar löv. löven får sen hamna på odlingslotten och hjälpa till att hålla näringen kvar i matjorden till i vår, jag har även börjat vänja mig vid det här kretsloppstänket. eftersom vattnet är avstängt och jag går några hundra meter för dricksvatten så använder jag regnvatten till tvätt, disk och rengöring. vissa morgnar får jag ta en sten och slå hål på isen i regntunnorna men än sålänge går det faktiskt bra och jag kommer nog använda mig så mycket som möjligt av regnvatten till inomhusbruk även när de sätter på vattnet i vår igen. men eftersom jag inte har något avlopp så funderar jag på hur jag ska göra nästa år för att slippa hälla ut slaskvatten som ev påverkar grundvattnet. ute vid kulturcentret i järna (fd rudolf steiner seminariet) så har man byggt dammar som naturligt renar allt vatten innan det rinner ut i östersjön. alltför komplicerat för en liten trädgård som min men värt att undersöka om det finns något man kan göra som ger en liknande effekt! som ni förstår är jag otroligt sparsam med vattnet nu under vinterhalvåret pga den knappa tillgången och av ovilja att kånka. då blir det inte heller så mycket att rena. det är förstås a och o att shampoo och sånt är kemikaliefria om man vill få ut det mesta av ett sånt system. de flesta såna produkter är helt borta ur mitt sortiment så det ska nog gå fint.

det känns på många sätt bra att det är höst nu. det betyder att man kan vila, luta sig tillbaka, dricka lite kaffe och filosofera ut vad man ska göra med alla idéer. i skolan har vi grävt hela förra veckan men hemma är det ett helt annat tempo. här ska det smältas, bearbetas och mogna så det blir så bra som det bara kan.

alla hjälpande tips mottages:)

2012-11-12 @ 22:19:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

tid och rum

jag är försiktig. går hellre runt än rakt på. observerar. jag är en sån som observerar.

mer än någonsin kanske.

det är en spännande verklighet jag befinner mig i. jag tror inte på omöjligheter, inte på död (utan förvandling) och för varje dag som går så minskar min rädsla bit för bit, rädslan för otillräcklighet, ensamheten. jag har skrivit förut om mörkret. det gör mig inte längre rädd. jag har förstått nu att det inte finns något mer där att vara rädd för än någon annanstans. mörkret där utanför och mörkret inuti. mitt eget.

det är andra känslor som gror i mig. ganska mycket i magen. till hälften oidentifierade, till hälften igenkännande. i vanliga fall är det något att vilja fly ifrån, men jag kan inte låta bli att försöka dyka ner i det. jag vill verkligen inte vara någon annanstans just nu.

2012-11-12 @ 00:07:38 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

den inre friden

jag har ju nästan inget tålamod nuförtiden. jag blir rastlös så fort skoldagen tar slut och får för det mesta knappt ändan ur att sätta mig på bussen och åka hem. istället vandrar jag planlöst omkring i skogen. genom leriga åkrar och frostnupna lövdungar. jag klättrar på berg i hala gummistövlar och river mig fördärvat på snår. jag står länge och tittar på vattnet och himlen som speglas däri. lyssnar efter tranor och de allt färre insekterna i vassen. i skogen hittar jag kojor byggda för länge sen och funderar ett ögonblick om jag ska försöka rusta upp dem. men det gör jag inte. jag försöker klättra i träd med grenar alltför högt upp. när jag ger upp sätter jag mig istället under dem och lyssnar till vinden som sjunger i kronorna.

det har hänt någonting här. när jag är ute. det är nästan bara då jag riktigt känner frid.

2012-10-30 @ 16:19:44 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

förberedelser

det märks så tydligt att dagarna blir kortare. kylan sänker sig över mig när mörkret fallit. redan nu behövs två tjocktröjor, raggsockar och en ständigt puttrande kanna te för att jag ska hålla mig varm. eldar jag så behöver jag inget av det där, men när solen lyser varmt hela dagen kommer jag mig inte för att tända i kaminen. jag står hellre ut med kylan. jag tänker att det kommer andra dagar då veden verkligen behövs.

kylan motar ut mig också. får mig att ta itu med saker. rensa hängrännorna från barr och löv, sortera och städa ur verktygsboden. gräva om komposten.

jag försöker vänja mig vid tystnaden. motstå frestelsen att låta radion stå på 24/7. det är verkligen lätt hänt att den gör just det. jag längtar efter den där inre friden. att skogens sus och tranornas flaxande ska komma mycket närmre inpå. det har en tendens att försvinna i alla dessa människoskapade ljud. kanske för hösten med sig det. förberedelserna för vintern kanske för med sig det.

förra veckan lärde vi oss om örter och kryddväxter i skolan, samt vad de används till, både i maten och i mer naturmedicinska syften. jag blev inspirerad och plockade årets citronmeliss. tydligen ska den vara jättegod som lugnande kvällste. torkställningen knåpade jag ihop avb ståltråd.

2012-10-09 @ 00:20:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

stämning

vad jag älskar våra nordiska skiftande årstider. när jag bodde utomlands var det detta, efter familj och vänner, som jag saknade allra mest . Kretsloppet som så fint illustreras under en årscykel. det blev aldrig riktigt samma sak, trots kompostering och återvinning, på en ö ute i atlanten.

Jag fyller jackfickorna med nedfallna kastanjer och kan stå hur länge som helst och bara se på träden. färgerna som ändras, ibland bara över en natt, och på morgonen finns igen en massa nytt att upptäcka.

det är stämningsfullt att bo på landet. och antagligen ganska hårt. jag tänker på min uppväxt. allt fanns redan där. aldrig behövde jag hugga ved för att försäkra mig om att inte frysa en kall vinterdag. inte behövde jag lära mig att odla egen mat. och allt avfall som kunde tänka produceras i mitt barndomshem togs om hand av någon annan, långt borta.

det är egentligen ganska många år sen jag slog in på den här banan. nu får vi ser hur jag klarar mig i svenskt klimat. utlandsliv och årliga solsemestrar lockar inte längre. det är här jag vill leva. här och nu.

2012-10-02 @ 15:50:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

rejält

mycket snack och mycket verkstad. så kan man sammanfatta tiden här på skillebyholm. förra veckan hade vi botanik och veckan dessförinnan fick vi skörda grönsaker och jordslå andra. kombinationen av lektioner i klassrum och att ligga på knäna ute i ett lerigt grönsaksland är fantastisk.

jag försöker minnas vad jag gjorde vid samma tidpunkt för ett år sen och det känns så himla länge sen! som om minst 5 år passerat under ett enda. det var det här jag skulle göra. det måste vara därför. nu vet jag att jag hamnat rätt!

vi skördade Rotselleri åt gårdsbutik och restaurang. en del av blasten som skulle plöjas ned i landet igen fick hänga med upp till köket. jag har redan torkat och använt den i soppa och bland rotsaker i ugn. Yum!

2012-10-01 @ 18:54:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

på språng

det är finaste sommartid och allt blomstrar. balkongen blommar av gurka och pelargoner. jag har fått tomater, bondbönor och broccoli. och så flyttar jag. ja, faktiskt i skrivande stund så flyttar jag. lite i taget flyttar jag in i stugan. det känns så bra!

jag planerar en sensommar och höst med kittande av fönster, slipande, målande, byte av takläkt och kånkande av vatten. och så skolan förstås.

hur förbereder man sig egentligen för skolstart?

jag är bara så förundrad över var livet kan ta en bara man är öppen och tar vara på de möjligheter som ges. jag kan tänka att allt detta kommit till mig för att jag varit mottaglig. kanske har jag kämpat också men jag vill allra helst tänka att det är för att jag väntat på att bli redo. och nu är jag det.

2012-08-11 @ 11:35:24 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

kryptisk

det är inte meningen att låta så kryptisk här i bloggen. jag märker det när jag läser den själv ibland. det är sällan som det jag skriver speglar det jag känner.

jag tar sakta förväl av mitt hem och minns genom foton allt som hänt här under de två år som jag bott här. jag packar ner småprylar och försöker sälja av så mycket onödigheter som möjligt.

egentligen finns det hundra saker jag vill skriva om och det jag mest tänker på nu har jag har inte riktigt våga säga öppet. men nu säger jag det. om en månad flyttar jag och jag ska köpa hus!

ett litet sommarhus med trädgård i närheten av skolan. det är svårt att förstå att jag ska ha något som är mitt eget att ta hand om, men det är precis vad jag önskat mig. allt går bara man vill:) det kommer bli så fint och hoppas ni vill följa med mig dit här i bloggen!

kolonilotten är ledsamt försummad med ogräsrensningen men jag litar på att permakultur-teorin hoppar jämfota av glädje över klövern och tistlarna som trängs mellan tomater och bönor. har det funnits någon fint med denna regniga sommar så är det iaf lättnaden när jag sitter inne på kvällen med ångest över att inte ha hunnit vattna-igen. och så hör jag tyst och stilla hur regnet börjar smattra mot fönsterbrädan. jag somnar alltid som bäst med öppet fönster då.

2012-07-30 @ 00:08:32 Permalink Funderingar Kommentarer (5) Trackbacks ()

det heliga

Kyrkklockorna ringer in medan jag äter lasagnefrukost innan jobbet. Det är söndag.

Jag undrar för mig själv hur många som går dit. Till gudstjänst. Och så funderar jag lite till...spinner vidare. Vad är egentligen heligt i mitt liv? Inte är det söndagar iaf.

Jag ångrar lite att jag ska in till stan och trängas bland turister. För även om jag håller mycket heligt i mitt liv så tar den rationella sidan ofta över.

Som idag och många andra dagar.

När det heliga i sin rätta bemärkelse kommer på andra plats.

Inte förrän om tre dar blir jag mig själv igen, tillåter mig att vara jag.

Vad håller ni heligt?

2012-07-15 @ 10:12:56 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

sudd

jag har svårt att hålla fokus. mycket händer just nu. både smått och stort. minnet är inte att lita på. 2 månader sen jag skulle lämnat in de sista skoluppgifterna. varför minns jag det bara när jag inte kan eller har tid. är det tidens sätt att retas eller bara det undermedvetnas nyckfullhet. jag överväger även starkt att det kan vara ren lathet men när satt jag egentligen stilla och njöt senast!?

verkligheten, den man kan ta på, stjäl utrymmet för reflektion och vila. alltid är det något och särskilt under denna årstid då vänner sprudlar av energi och idéer. själv skulle jag gärna låsa in mig och låta den passera. det blev inte som jag tänkt. både till det sämre och det bättre. men jag har valt det. det finns ett mål där framme. jag får offra sommaren för hösten. det kommer det vara värt!

2012-07-10 @ 11:57:39 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

det enkla livet

Det är dagar som dessa, när det ömsom smattrar av regnet på fönsterbläcket, ömsom lyser guldigt solsken genom bladverk och smutsiga fönsterrutor, som jag längtar tillbaka till husvagnen på teneriffa. eller den sortens liv åtminstone. i drygt ett år levde jag och min dåvarande sambo i en jättefin gammal 70-talare som vi renoverade från vrak till (stillastående) vrålåk. vi fick den gratis mot bortforsling av en man som var så trött på den att han tänk ta yxan och gå lös..

Dagar då jag stekte champinjoner på gasolspisen och läste i timmar medan det smattrade vilsamt på taket av milt vinterregn. då jag inte hade några fasta tider att hålla mig till. och framför allt, någon att hålla om. hm ja kanske framförallt det.

det längtar jag efter just nu. det enkla men fina i livet.

2012-06-03 @ 23:50:47 Permalink Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()

Allt detta liv

Sopor. De provocerar mig verkligen. Jag blir ledsen på att folk inte kan skilja på sopor och ickesopor. Att ickesopor behandlas som sopor och att riktiga sopor behandlas som något som bara försvinner av sig själv.

Jag önskar att jag kunde leva utan påverkan på miljön, eller bara kunna leva i sådan samklang att jag bara ingår i det naturliga kretsloppet. Det är inte omöjligt, men alldeles för långt ifrån min uppväxtnatur för att jag någonsin (eller åtminstone idag) skulle orka hålla fast vid en sådan livsstil. Men jag försöker ändå dra mitt strå till stacken. Som en modern nya gröna vågen-människa.

Det farligaste man kan göra är att se på det hela och bara bli överväldigad av alltihopa och därför rättfärdiga sitt oansvariga beteende. Att känslan av övermäktighet gör att man väljer att skjuta alltihop ifrån sig, blunda och hellre leva i den galna bubbla som vi människor i den industrialiserade världen fått växa upp i.

Jag blir exhalterad av att lära mig hur vi på bästa sätt kan förvalta jorden. Jag lär mig just nu om kompostering och helt ärligt talat förstår jag inte riktigt hur det går till, men varje dag lär jag mig nåt nytt och bara tanken på att jag kommer få kompostera mitt matavfall i sommar gör mig nästan upphetsad.

Är det någon mening med att lära sig något för framtiden så måste det väl vara detta!? Jag älskar livet alltför mycket för att inte bry mig. Allt liv.

Och det ger mitt mening.

2012-05-19 @ 20:46:43 Permalink Funderingar Kommentarer (6) Trackbacks ()

kärleksbrev

ju mer tid jag spenderar hemma desto större blir självinsikten i hur mycket saker jag samlat på mig genom livet. jag har lagt min trygghet i det materiella hela mitt vuxna liv.

var alltid rädd för att inte duga. osäkerheten som sved i magen och i bröstet. att tjäna pengar och spendera dessa gav en känsla av makt, av självständighet. det gör det fortfarande.

skillnaden är väl att jag inte längre står ut med att bygga mig själv på något så förgängligt som ägodelar.

snart har jag haft shoppingdetox i tre månader. och varje månad blir garderoben tunnare och tunnare.

jag viker plaggen, paketerar dem och tejpar igen. med en känsla av lättnad lägger jag dem på lådan till nästa ägare. jag blir lite lättare för varje paket som försvinner bort. lite gladare. det är dagens visdom.

2012-05-09 @ 18:45:21 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()

isolation

jag har en sån där gå-runt-och-skrota-period. åh vad jag tycker om det! den mesta tiden är jag kvar här ute i min förort. jag åker bara till stan när jag jobbar eller måste av andra skäl. jag upptäcker hemmet på nytt, omnejden och skogen. det måste vara solens förtjänst att jag känner mig alldeles lugn och mjuk inuti.

vissa dagar är tuffa, det är lätt hänt att alla dagar flyter ihop och sen hopar sig ansvaret som jag skjutit på, till en hård klump i magen. jag försöker hinna ikapp, men framförallt försöker jag välja mina strider och sålla bort allt det som inte är nödvändigt. otroligt vad mycket energi jag sparar genom att sluta låna tid från imorgon för att hinna med idag. vad mycket onödig oro som man bär på hela tiden. den senaste veckan har vi legat i varsin fåtölj och läst, jag och bror.

isoleringen gör gott, men det är tur jag har vänner som lockar fram mig ur skalet då och då. annars skulle jag nog växa fast här, på insidan.

2012-05-08 @ 00:24:19 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()

underskatta inte din fiende

för en vecka sen var jag med på klädbytardagen. jag får inte köpa kläder, men jag får byta. när jag kom hem med den här högen insåg jag att den tillfälliga euforin byttes ut mot ångest nästan lika fort som när jag köper plagg. och därmed att problemet förstås sitter i att skaffa nya saker, snarare än att göra av med pengar på överflödiga ägodelar.

mitt mål med köpstoppet är att ändra min grundinställning till kläder. det får gärna vara kul och kreativt att välja och kombinera dem, men jag vill bara ha sånt som jag verkligen tycker om. Jag märker att med åren har jag bytt ut så otroligt mycket kläder och det som finns kvar håller ändå ett sorts grundmått. det viktigaste är att jag har gjort mig av med de flesta känslomässigt dåliga plagg. sånt som för mig förknippas med jobbiga situationer och relationer i det förflutna. alternativt så gör man om en "dålig" trasa till en glad trasa genom att använda den när man vet att nåt kul ska ske. klassiskt betingning, ni vet.

i klädbytartagen så hämtar man ut lika många plagg som man lämnat in, så på så vis gör det ingen skillnad i garderoben och med utrymmet. däremot så lyckades jag inte lura min egen hjärna med att detta var okej. den registrerade något annat och gav mig ett nedåttjack som ett brev på posten. och på så vis var även knarkhärvan levande igen. redan samma vecka började jag klämma på nya secondhandplagg, som tack och lov inte fick följa med hem!

jag börjar lära mig att man inte ska underskatta sin fiende. man må försöka lura sig själv, men det hjälper bara sålänge man har en gnutta självinsikt och integritet kvar som kan tala ens förnuft till fånga.

Ps. missförstå mig rätt, klädbytardagar är guld, men för junkies är det en rysare.ds

2012-04-30 @ 00:40:11 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()

11 frågor

Ett kedjebrev kom från Tuvaminnalinn!

1, Finns det någon låt du tycker om att lyssna på men inte riktigt kan stå för?

När jag var yngre var det lite av en styggelse att erkänna att jag lyssnade på något som inte var metal (eller åtminstone hårt), eftersom jag var hårdrockare, och man skulle vara så true som möjligt men nu, nej inte direkt. Jag lyssnar på allt möjligt och kan stå för det.

2, Om du fick spendera en hel dag med någon, död eller levande, vem skulle det bli?

Min mormor! Hon dog när jag bodde utomlands och jag känner inte att vi fick ett riktigt avslut då allting gick så fort. Jag hann inte komma hem till begravningen ens.

3, Vad skulle ni prata om?

Allt och inget. Jag skulle vilja höra allt hon hade att säga, be om råd och så skulle jag berätta om det jag själv tagit för mig och om hur livet är. Och så berättade hon alltid historier och familjedramer om när mamma ung, det tyckte jag om att lyssna på:)

4, Vilken är din största last?

Förut skulle jag säga shopping men sen köpstoppet får jag säga ätandet. Jag tänker väldigt mycket på vad jag konsumerar i övrigt men allt sött inklusive lösgodis har tagit över på senaste tiden. Jag har säkert laster som är värre i det stora hela men det är vad jag kommer på just nu. Det gör mig skittrött och ganska lättirriterad men jag kan (vill) inte sluta!

5, När kände du dig modig senast?

Det var längesen. Jag arbetar hela tiden på att lägga mindre energi på rädslor och nervositet men när jag kände mig modig senast.. kanske när jag satt i bilen på väg till kursen häromveckan och insåg att jag kommit över så otroligt många av mina rädslor de senaste åren. Att jag numer har så mycket lättare att bara göra, istället för att grubbla, vrida och vända på allt. Modig kanske är överdrivet men jag kände mig åtminstone lite stolt!

6, Vad gör dig avundsjuk?

När andra gör sådant som jag vill göra men inte vågar. Jag tycker inte om att vara avundsjuk för jag förknippar det med något dåligt så jag försöker oftast skapa kontakt med den jag är avundsjuk på. Då brukar det släppa och personen blir mer som en positiv förebild. Funkar inte alltid men för det mesta.

7, Finns det något ord du alltid stavar fel?

Ord med många s och c, som accessoar och process osv.

8, Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?

Nån som är bra på att rynka panna men som under ytan är en riktig mjukis. (men jag älskar Tilly Scott Pedersen)

9, Vilken låt skulle absolut vara med på soundtracket?

Det är så många! men åtminstone vargsången, heaven's hung in black m WASP och något spår med hummande indianer.

10, Gjorde du någonting som barn som du fortfarande skäms så att du ryser för?

Inte vad jag kommer på. Jag har förlåtit mig själv eller förträngt det kanske;)

11, Vad samlar du på?

Saker med indiananknytning. Både från syd, central och nordamerika. Allt från foton till hantverk, mockasiner och böcker.

1, Vilket djur skulle du mest identifiera dig med? Dvs, om du skulle beskriva din personlighet med hjälp av ett djur, vilket skulle det vara?

2, Om du fick vara ledig ett år och kunde släppa allt (inklusive inte tänka på några som helst omkostnader), vad skulle du då göra?

3, Har du ro i kroppen eller är du en person som måste ha 20 järn i elden för att må bra?

4, Vad drömmer du om?

5, Vad är det värsta du har sagt till någon?

6, Vem var du för tio år sen och vad skulle du säga till den personen idag om du kunde?

7, Vad gör dig glad en dag då allt annat gått fel?

8, Tror du på ”övernaturliga” väsen eller krafter? (t.ex spöken, troll eller gud)

9, Vilken era skulle du besöka om det gick att resa i tiden?

10, Vad gör dig riktigt skitarg?

11, Vilken är din bästa talang?

Jag utmanar följande med ovanstående frågor; Tuva, Annika, Karin, Markus, Sara May, Kim, Jonna, Wilderness Filippa, Emelie, Anna!

2012-04-24 @ 11:16:38 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

ett litet steg hemåt

nu är jag tillbaka från helgäventyrer. och vilket äventyr, vill jag lova.

jag har gått en kurs som jag haft i bakhuvudet i nästan 10 år. jag hade kameran med eftersom jag tänkte att en helg på en gård i skogen skulle inbjuda till fotografering men sanningen är att sinnet befann sig någon annanstans, långt borta från vardag, fåfänga och blogginlägg;) jag plockade aldrig ens fram kameran ur sitt fodral.

Istället var närvaron till naturen och mitt eget inre så stark att jag nu faktiskt kan säga att livet aldrig blir riktigt detsamma igen. säkerligen ytterligare ett litet steg hem.

bilderna är tagna på gotland för några år sen

2012-04-10 @ 13:30:24 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()

anniversaire

shit alltså, 28 år idag.

när jag var 18 skulle jag omöjligen kunna föreställa mig hur det känns att vara jag idag. jag måste säga att livet blir bättre och bättre. men då, för 10 år sen så lät ju 28 i mina öron riktigt skitgammalt. det var då man skulle ha småbarn, hus och volvo. fast i ärlighetens namn så har jag nog alltid vetat att det inte skulle bli så, inte för mig. inte än.

jag har alltid haft en annan agenda i bakhuvudet, redan sen mina tidiga tonår. jag ville göra så himla mycket, samtidigt visste jag aldrig var jag skulle börja. just därför är jag idag mitt inne i smeten av olika projekt. och jag måste säga att jag börjar tro på att man kan göra precis vad man vill. och nu börjar jag faktiskt få ett hum om vad just det är för något.

vägarna har varit svåra att finna ibland, medan andra har lagts ut framför mig av de som vandrat där förr. visst har jag också blivit lite visare (och andra visare har ofrivilligt börjat ticka så smått) men den största utmaningen är fortfarande att säga till mig själv att jag duger. jag tror det är något konstant, men önskar såklart att en dag kommer då man bara kan vara, och låta det vara bra så. skita i skavankerna och ärrade sår. säga att jag ångrar inget.

det gör jag kanske inte, jag är inte riktigt säker. de värsta såren och ärren, de hårdaste orden. de har alla lärt mig något och gjort mig lite ödmjukare. de har fått mig att acceptera att livet är som det är. vissa saker går att ställa tillrätta om man gjort sig orätt, andra inte. men livet fortsätter ändå.

28 år. det är ju ingenting egentligen. det är vad jag blir idag.

vintageklänningen införskaffades i höstas från oddlovin

2012-04-02 @ 18:59:08 Permalink Funderingar Kommentarer (9) Trackbacks ()

inte riktigt som jag tänkt men ändå just så

Jag försöker summera min vistelse här. Allt jag har sett och hört, känt och så. Det blir svårt för gång på gång märker jag att texterna genomsyras av en lömsk bitterhet och ett missnöje i allt det färgglada. Jag är helt enkelt inte såld på detta land. Jag har försökt, och visst, stundtals har jag sett fantastiska vyer och träffat de vänligaste människorna man kan tänka sig. Men mesta delen av resan har varit ett ständigt klagande över lukter, transporter och grisiga hotellrum. Pinsamt men sant.

Kanske får jag leva med det och först när jag återigen är i min trygga hemmasfär kan jag se tillbaka och verkligen uppskatta den här resan så som jag vill.

Intensiteten har varit så hård och lämnat både kropp och sinne fullständigt tomt många gånger. Bara första 13 dagarna bestod av 7 olika städer. Igår var vår sista besöksdag och nu är jag tillbaka där jag började, i Mahabali Puram. Jag är så glad att få se havet igen och att allt snart är över.

2012-02-10 @ 15:26:25 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

hem ljuva hem

konstigt hur saker och ting är. här sitter jag i skitvarma Varkala, Indien och längtar efter kyla, rejäla stövlar och varm choklad i en solig snödriva. alltid när jag åker bort blir jag lite nykär i Svedala.

kanske är det precis som det ska vara.

2012-02-02 @ 07:47:12 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg