lomeyende

underskatta inte din fiende

.

för en vecka sen var jag med på klädbytardagen. jag får inte köpa kläder, men jag får byta. när jag kom hem med den här högen insåg jag att den tillfälliga euforin byttes ut mot ångest nästan lika fort som när jag köper plagg. och därmed att problemet förstås sitter i att skaffa nya saker, snarare än att göra av med pengar på överflödiga ägodelar.

.

mitt mål med köpstoppet är att ändra min grundinställning till kläder. det får gärna vara kul och kreativt att välja och kombinera dem, men jag vill bara ha sånt som jag verkligen tycker om. Jag märker att med åren har jag bytt ut så otroligt mycket kläder och det som finns kvar håller ändå ett sorts grundmått. det viktigaste är att jag har gjort mig av med de flesta känslomässigt dåliga plagg. sånt som för mig förknippas med jobbiga situationer och relationer i det förflutna. alternativt så gör man om en "dålig" trasa till en glad trasa genom att använda den när man vet att nåt kul ska ske. klassiskt betingning, ni vet.

.

i klädbytartagen så hämtar man ut lika många plagg som man lämnat in, så på så vis gör det ingen skillnad i garderoben och med utrymmet. däremot så  lyckades jag inte lura min egen hjärna med att detta var okej. den registrerade något annat och gav mig ett nedåttjack som ett brev på posten. och på så vis var även knarkhärvan levande igen. redan samma vecka började jag klämma på nya secondhandplagg, som tack och lov inte fick följa med hem!

jag börjar lära mig att man inte ska underskatta sin fiende. man må försöka lura sig själv, men det hjälper bara sålänge man har en gnutta självinsikt och integritet kvar som kan tala ens förnuft till fånga.

.

Ps. missförstå mig rätt, klädbytardagar är guld, men för junkies är det en rysare.ds

.

Mycket tänk värt, känner igen känslan när det vankas inköp, av all de slag, lite rush känsla ja... Med efter följande hang over...

Go klädbytar rörelsen Go :)))

åh, vad jag känner igen mig i den där känslan! har inspirerats utav dig att testa på lite köpstopp, fast jag klarar inte av att säga till mig att nu är det slut, utan jag låtsas som ingeting alls, och köper ingenting alls heller. för skulle jag förbjuda mig skulle det bara bli en obsession av det hela. lägger tankarna på annat nu.

i alla fall. så behövde jag komma ut en regnig dag, och second hand var öppet.

köpte inget till mig, men till vårat hushåll, bland annat en stor matta. som ej behövdes. och fem böcker. som ej behövdes. men som jag tänkte kan vara kul att ha och de kostade "bara" 5 kronor styck....

men hjälp vilken ångest jag fick när jag kom hem! och genast hade köpsuget satt in, ville åka hit och dit och köpa det och det och det och det, allt behövde jag........:S

lurigt värre, men stopp, jag beger mig helt enkelt inte ut på sådana galenskaper längre, inte till staden, inte till second hand. ännu på ett tag, tills jag vet att det lagt sig...



tack för att du delar dina tankar. ( så jag inte känner mig ensam..: ;)