lomeyende

Jag saknar dig!

'

'

Just nu bakar jag semlor, läser om kompost och vilar fötterna efter en lång dag med ärenden på stan. Nu mer än någonsin är jag så glad att jag bor lite på vischan, med stockholmska mått mätt. Jag skulle aldrig stå ut med att bo mitt i smeten! Efter Indien vill jag bara ha tystnad, skog och allemansrätten tillgänglig. Bara grejen att komma hem till lägenheten och inse att det enda man någonsin hör från grannarna är när de tappar saker i golvet eller skriker entusiastiska slagord när det är fotbollskväll, till skillnad från att sova, vakna och hela dagen vara i ett ständigt myller av slagborrar, bollywood på högsta volym, tutande bilar och allehanda oväsen, är rena drömmen. Att min hemort ligger mellan två präktiga naturreservat och invid mälaren gör inte det hela sämre!

'

För övrigt testar jag detoxen igen, det gick ju inget vidare förra gången precis! Kanske har min nyvunna respekt för produktionskedjan gjort att jag kan lyckas bättre med att hålla mig ifrån att släpa hem nya kläder på ett bra tag nu. För säkerhets skull lånade jag hem modemanifestet (av sofia hedman) från biblioteket, som en god support.

'

Dagens är en riktigt läskig klänning, skön som få men sprakar obehagligt efter några timmars bärande. Införskaffades förra våren på myrorna och är nu använd 1 gång. Check. Batik på det såklart.

'

'

funderar på vad jag ska göra med de gamla conversen. de har hängt med i många år men är fortfarande relativt hela och jag kan inte förmå mig att slänga dem. jag är trött på färgen och att de är så urtvättade. spraymålning är ett alternativ, men hur miljövänligt är det? nån som vet eller har ett annat tips?

'

'

jag skulle bara bli kvar på middag hos mamma och pappa och sen gå hem och packa upp. två dagar senare är jag fortfarande omgiven av vit, mjuk snö runt ett alldeles tyst hus. jag bara njuter av att göra ingenting. av stillheten. och av att få känna mig lite liten och omhändertagen igen.

'

jag har packat upp, tvättat och packat ner igen. tittat på saker jag köpt långt borta och märkt hur minnena redan börjar förändras. väskan doftar av de ställen vi besökt. de nya sidenkjolarna av mangotvål och kryddor.

Jag tar vara på de här dagarna, snart börjar det stora arbetet med att strukturera, sortera och presentera arbetet från resan.

'

'

Jag försöker summera min vistelse här. Allt jag har sett och hört, känt och så. Det blir svårt för gång på gång märker jag att texterna genomsyras av en lömsk bitterhet och ett missnöje i allt det färgglada. Jag är helt enkelt inte såld på detta land. Jag har försökt, och visst, stundtals har jag sett fantastiska vyer och träffat de vänligaste människorna man kan tänka sig. Men mesta delen av resan har varit ett ständigt klagande över lukter, transporter och grisiga hotellrum. Pinsamt men sant.

'

Kanske får jag leva med det och först när jag återigen är i min trygga hemmasfär kan jag se tillbaka och verkligen uppskatta den här resan så som jag vill.

'

Intensiteten har varit så hård och lämnat både kropp och sinne fullständigt tomt många gånger. Bara första 13 dagarna bestod av 7 olika städer. Igår var vår sista besöksdag och nu är jag tillbaka där jag började, i Mahabali Puram. Jag är så glad att få se havet igen och att allt snart är över.

'

'

konstigt hur saker och ting är. här sitter jag i skitvarma Varkala, Indien och längtar efter kyla, rejäla stövlar och varm choklad i en solig snödriva. alltid när jag åker bort blir jag lite nykär i Svedala.

kanske är det precis som det ska vara.

'

'

'

fransk ovikt förpackning

'

'

'

och de vi känner igen från Svedala!

'

'

'

Palam heter verksamheten, som startade med grundtanken att hjälpa de allra fattigaste, s.k kastlösa, i utkanten av industri och textilstaden Tiripur. (innan resan såg jag dokument utifrån-dokumentären ”modets offer” som sändts på svt play, som handlar om just Tiripur. Den kan jag verkligen rekommendera! Men tyvärr hann vi inte med att besöka några textilfabriker under vår vistelse)

'

Palamtvålen är en rättvis produkt i den bemärkelsen att företaget jobbar för att ge sina anställda en lön de kan leva på. Man har byggt upp längor där arbetarna bor med sina familjer och man bedriver egen skola upp till femte klass för arbetarnas barn.

'

Det kändes mycket hoppfullt att höra både kvinnor och män tala så varmt om sin arbetsplats och att man tilltalade varandra familjärt. Många har varit med sedan starten på 70-talet, vilket säger mycket om den trygghet som verksamheten står för. Dock krävs mindre arbetsstyrka nu än för några år sedan och man kan hjälpa färre människor till ett bättre liv. På frågan vad de vill säga till oss som besökare svarar samtliga med ett stort leende, "köp mer tvål!"

'

Förutom tvål tillverkas läderprodukter som väskor och sandaler men de ordrarna har blivit allt färre de senaste åren och man koncentrerar sig i huvudsak på att tillverka just tvålen.

'

Jag köpte med mig ett gäng hem, som vi ännu inte har i Sverige. När de är slut blir det vallfärd till BuyFair på Wollmar Yxkullsgatan 3 i Sthlm eller Indiska för att fylla på lagret!

'