lomeyende

 

Jag har sovit här i en vecka nu. Jag hetsar mig igenom dagarna. Med arbete. Med resor fram och tillbaka. Från det gamla hemmet till det nya. Det är slutspurten innan skolan börjar.

 

När jag kommer hem till stugan på kvällen är himlen svart. Det går knappt att se den egna handen en halvmeter framför ögonen. Himlen är svart men stjärnorna tycks lysa starkare än på något ställe jag bott förut. Här finns inga gatlyktor. Ytterst få av husen jag passerar är upplysta när jag passerar. Jag promenerar från bussen i bleckmörker. Jag njuter av varje steg och av tystnaden när bussens bullrande och baklyktor försvinner bort. Fortsätter in i skogen. Är glad att jag för länge sen gjort mig vän med natten. För mörkret skrämmer mig inte längre.

 

Planerna för stugan är blygsamma men tar ändå all överflödig tid i anspråk. Jag ska måla invändigt, och utvändigt behöver fönstren kittas om, takläkten bytas och trädgården anläggas. Samt getingboet i taket elimineras (jag hör de tugga om natten).

 

Jag värmer vatten för att kunna diska, tvätta och duscha. Livet saktar ner i dessa sysslor. När allt runtomkring känns stressigt inger det en känsla av trygghet.

 

Jag har bott här en vecka men en sak är redan säker, här kommer jag trivas.

 

 

 

 

Efter en slitig dag på jobbet ställer jag mig och kokar svartvinbärssylt från egen odling och hittar en sammetsklädd finfåtölj i soprummet. I vackraste rosenrött. Sylten lika mycket som möbeln om inte mer.

Plötsligt är en trött måndag inte alls så trött längre. 

 

Massor av vinbär har jag fått, och ännu mer rabarber. Jag fryser redan in så det blir mycker rabarberkräm i vinter!  Tänkte jag skulle bli en hejare på att safta å sylta (å kanske t.o.m mjölksyra) i år. Det blir gött att sitta inne i stugvärmen en kall januarimorgon och äta varm rabarberkräm till frukost!

 

jag har börjat lära känna norrbotten en smula. och det är bara att konstatera, naturen är vackrast oredigerad.

 

.

Årets första på Rosendal i onsdags. Solsken och fika med mamma under lummiga träd. Och så den senaste i raden av böcker jag är besatt av -3-delarsserien av Lynn Andrews från sent 80tal. läser nu andra delen, sjunde månens flykt, för andra gången. så fin.

.

'

jag skulle bara bli kvar på middag hos mamma och pappa och sen gå hem och packa upp. två dagar senare är jag fortfarande omgiven av vit, mjuk snö runt ett alldeles tyst hus. jag bara njuter av att göra ingenting. av stillheten. och av att få känna mig lite liten och omhändertagen igen.

'

jag har packat upp, tvättat och packat ner igen. tittat på saker jag köpt långt borta och märkt hur minnena redan börjar förändras. väskan doftar av de ställen vi besökt. de nya sidenkjolarna av mangotvål och kryddor.

Jag tar vara på de här dagarna, snart börjar det stora arbetet med att strukturera, sortera och presentera arbetet från resan.

'

'

efter att ha provat denna smaragdgröna bakelse i sammet känns den överfulla garderoben plötsligt tom. så jag önskar mig från och med nu ett presentkort på beyond retro i julklapp. det är väl ändå befogat!

(jag har varit väldigt snäll i år:)

'

'

Bäst just nu är löven som sprider ut sig som en gyllene matta i skogen. njut på plats eller ta hem, trä på tråd och häng upp precis överallt!

'

I måndags åkte vi på en liten roadtrip, jag och päronen. De kom och hämtade mig lite för tidigt så frukosten tog jag med mig i en gammal festivalmugg.


Vi hälsade på moster med man vid deras sommarställe


Ni vet ett sånt gammalt idylliskt hus med trädgård och knagliga äppelträd som man (nästan) skulle kunna döda
för.


När vi kom dit fikade vi förstås för det måste man när man träffar släkten. Här är min fina mamma och hennes tvillingbror.


och efter det gick jag på upptäcktsfärd och hittade gamla emaljskyltar.


och beundrade fina detaljer


I stora husets vardagsrum finns de finaste tapeterna någonsin!


precis såna vill jag absolut ha i mitt framtida hus. hur stora odds att jag hittar dem?


I nästan en vecka hade de varit där och rustat upp. Idyllhuset ska nämligen säljas.


Pappa

Jag låg under äppelträden och drömde mig bort lite i idylliska-hus-drömmar och vips var det eftermiddag. Nästa gång vi ses har de inte huset kvar och det är ju synd men inte hela världen. En dag så vill jag bo ett minst lika fint dock, med knarrande trägolv och blommiga tapeter:)

Det var den måndagen.

translate

jeffrey campbell rubber boots

mon dieu! (och om de ändå var min storlek)

translate

min nya last är tydligen babyrelaterad. det finns inga baktankar med detta utan jag har bara blivit frälst sedan min bästa vän fick en dotter för ett halvår sen. det finns så mycket fint till de små.

tillskottet kostade mig inte en enda krona. i lördags hade föreningen storstädning och slängde sådant som folk lämnat kvar när de flyttat. jag kom hem vid midnatt efter jobbet och hade siktet inställt på just detta. efter mycket stånk och svett lyckades jag få fram en fin emmaljunga under gamla bord, trasiga stolar och cyklar.

hur fin den än är så tänker jag att jag som barnlös åtminstone inte kan ha två barnvagnar hemma i vardagsrummet. (inte minst pga av min bror som jag delar lägenhet med). jag har gjort rent, lagat små hål och ska piffa lite och sen får den antingen komma ut till försäljning eller ställas på landet i väntan på kusinbarn.

men bara grejen, att slänga en sån skatt är för mig ofattbar.

1. bast, bananfiber, vass, och strå
2. gamla maskiner som drivs utan vare sig sladd eller batterier
3. retro barnvagnar och brunblommiga textilier

tre saker jag gillar!

translate

dramaten och resväskan fick följa med på äventyr


jag hade packat prylar till 2 på natten


min bordsgranne Anna i dörren till café amsterdam


en del av frukosten (försov mig lite) bestående av färsk mynta i hett vatten + kokoshallonpaj:)


nya sandalerna från indiska gav skav och gratis fottatuering


sen var det dags för öppning


lite såhär ser det ut just nu i cafét


och utanför


t-slejf är nog det bästa jag vet i skoväg. tyvärr var dessa träskor 2 nr för små:(


lite hantverk smög sig in


<3


edison and son


en annan Anna


bror kom också och tittade


jag köpte ett par fina kilklackar och tvingade mig själv att använda dem redan idag. högklackat är egentligen inte riktigt min grej. tycker mest om att se på. men det gick över förväntan bra!

vid femtiden drog vi vidare till medborgarplatsen för att få oss lite mer sol och dricka. sen blev det grillkväll hos sofie men då fick kameran stanna i väskan. finfin valborg:)

translate

jag har alltid vetat att den här vagnen ska komma tillbaka till mig en dag.

massor av gånger har jag hört mamma och pappa berätta om när jag föddes. de hade världens risigaste bil som blev stulen på bb. i baksätet hade det legat en flaska "gula änkan". chockade var de mest ledsna över champagnen. farbror fick komma och hämta oss.
senare kom pappa hem med en begagnad brandgul brio-vagn. mamma tyckte det var den fulaste vagnen hon någonsin sett och avskydde den. oreange manchester var ju inte det hetaste på det glada 80talet precis.

varje gång jag bläddrat igenom gamla bäbisbilder har jag ojat mig över att det var så synd att de gjorde sig av med vagnen. jag har älskat den på avstånd i närmare 15 år.
när jag nu hittade den på blocket var jag tvungen att slå till. den står vackert och förgyller min hall för tillfället.
vansinne tycker säkert många, men sån är jag. lite knasig.


i bokhyllan står ett foto av mig, pappa och vagnen 1984

och den "nya" vagnen vill gärna bli använd då och då av visiterande småknytt

translate

Idag har solen äntligen hittat vägen runt till köksfönstret och hit, till mitt sovrumsfönster. Hela vintern har Östsidan varit höljd i dunkel och mörker.
Men inte nu längre:)

sist jag var på röda korset hittade jag den här gamla väskan i fuskläder. den passar perfekt som förvaring  åt mössor, vantar och halsdukar uppe på hatthyllan i hallen. har haft trådbackar innan och hur mycket finare är det inte nu liksom. backarna kom från soprummet och var gratis medan den här fina saken kostade hela 60 kr.
ibland har man tur.

jag gissar dock att den får följa med på resa i sommar, helst till uppsala dit min vän Sofie flyttar i maj.

så mycket roligt vi ska ha, väskan och jag!

translate

jag har bott i hus sen jag var fem år så när jag flyttade in i lägenheten i november var det en ny värld som öppnades för mig. det var ovant med bullrande grannar, fönster som höll tätt och gjorde luften snustorr, posten på dörrmattan (jag får fortfarande hjärtat i halsgropen och tycker att det låter som att nån bryter sig in) men jag har börjat inse de största fördelarna med att bo i lägenhet. som att man slipper pälsa på sig så fasligt inomhus på vintern t.ex. eller att man måste skotta sig ut innan man ska till jobbet. men det absolut bästa måste ändå vara att vi har gemensamt grovsoprum!

huset vi bor i byggdes 1961 och i vår lägenhet är originalköket kvar med rymligt kallskafferi och lönnfack hipp som happ. tyvärr har de föregående ägarna bytt ut knopparna på skåpen men de fina gångjärnen finns kvar.

så igår tog jag en liten spontantitt i grovsoprummet och Vad hittar jag där om om inte ett identiskt utrivet kök med originalknopparna kvar på köksluckorna.
klockan var 2 på natten och jag med skruvmejsel i ena hand och skiftnyckel i andra stod och skruvade loss en påse med fina 60tals-beslag att använda på bästa sätt. tyvärr så lyckade jag inte fiska upp alla knoppar ur bråten så de hamnar nog inte på köksluckorna trots allt. några lådor fick följa med upp och kommer nog hamna på balkongen med kryddor i när det blir vår.
det är sånt jag roar mig med när jag inte kan sova,
att rota i andras sopor. och det kan löna sig alla tider!

Det har ägts i fyra generationer och det mesta står kvar nästan precis som för 100 år sen.

I ett litet uthus samlas fina detaljer från förr

som har stått huller om buller och med ett nästan 20årigt damm över sig.

tills i lördags då jag fick ett ryck och började städa, torka, organisera och slänga sånt som inte hörde hemma.

efteråt blev jag bjuden på fin middag vid havet (det var min namnsdag dessutom)

jag åt den godaste vegi-lasagnen någonsin!

en väldigt givande helg mitt i all jobbsökarstress, måsten och ångest över att tiden går alldeles för fort.

translate
last weekend I went to the summerhouse my family've had for four generations. Everything look basically the same as it did a 100 years ago. very peaceful indeed. and lots of memories.