lomeyende

 

 

ljuset är släckt för länge sen å vi säger godnatt igen. men jag hör att han ligger å tänker fortfarande. och det gör jag med. han säger att han såg energin rinna ur mig och min kreativitet förtvina när jag jobbade som mest. och att det gör honom glad att se den återvända. jag vet att det är sant. inte fel på arbetet, men fel för mig. jag hittade aldrig utrymmet på den platsen att göra till min.

vi är där nu, båda två. sugna på det nya som kommer. och jag har insett, att jag behöver kreativiteten i mitt arbete, det är där jag hör hemma bäst. det är mycket den som jag identifierar mig med. 

så det har börjat se ut lite såhär hemma igen, vilket alltid är ett bra tecken på mitt välmående.