lomeyende

 

åh vad jag älskar att vara hemma! har blivit alldeles för lite den här vintern!!! men nu utan snö så har jag knappt något vatten alls. vattentunnan ligger utsjälpt på gräsmattan, fortfarande med is i från januarikylan. jag får ta med en dunk vatten när jag ska hit, vilken går åt väldigt fort nu när jag har hund med mig. därför blir det enstaka dagar. det har inte heller regnat nu i dagarna, annars kan man ju alltid samla nytt vatten. 

 

jag glömmer ofta hur avslappnande det är att vara här, när jag varit borta länge. jag drar mig för att åka hit för att jag blivit så bekväm av mig på skolan. men när jag sovit två nätter hemma så vill jag inte åka härifrån igen. jag använder ju datorn mycket men i övrigt känner jag att jag mer smälter ihop med min omgivning. vaknar till fågelsång eller ljudet av vinden som viner. det första jag gör på morgonen är att titta på termometrarna. imorse -1 ute och +17 inne.efter promenad med bastian var vi båda varma och jag struntade i att elda idag. vedboden är fortfarande välfylld, det är en trygg känsla inför våren. för tänk om den blir lika lång som förra året! 

 

Imorse innan jag steg upp låg jag länge och tänkte på mitt liv. vad det är jag vill, vad som är viktigt för mig för att må bra och vad det är som får mig att hela tiden förändras. visst det är oundvikligt, alla förändras vi, vi upplever saker som påverkar våra beslut och värderingar. 

 

något som återkommer till mig är behovet av människor och behovet av ensamhet. jag insåg igår att det imorgon är 14 februari och årets "kärleksdag". jag hör ibland mig själv säga till vänner att jag längtar efter någon. han den där. men jag tror att jag undermedvetet har hållit tillbaka de senaste åren. jag har varit helt fokuserad på mig och allt som jag vill uppnå. av erfarenhet så har kärleksrelationer fåttt mig att ställa mig vid sidan av mina drömmar, jag har låtit någon annan bestämma. kanske är det därför jag fortsätter falla för samma typ. den som mest bara bryr sig om sig själv och inte riktigt ser mig. undermedvetet har jag valt ut en person som inte kommer fungera. det besparar mig tiden att helt gå in i något nytt. jag ser slutet innan det kommer. behålla mig själv och stå i försvarsställning. gå därifrån stark.

 

men vet ni vad vad jag är trött på det! jag längtar efter att bara vara mig själv i en relation. att jag får vara jag och det är helt ok. att jag ska se att det är okej. 

 

och trots att jag också tycker om min ensamhet så är tanken på samarbete i stor skala alltmer lockande. tänk ekoby eller affärsverksamhet/kollektiv. den senaste tiden har det faktiskt blivt väldigt tydligt att jag behöver människor nära. jag vill Skapa stora ting. och det görs bäst tillsammans. kanske kommer kärleken sen.