lomeyende

 

såhär i efterhand, som en resumé över året, måste jag säga att det varit det jobbigaste på Länge! trots nyfunnen kärlek så har jag verkligen fått prov på hur livet testar en psykiskt. och även om det finns händelser att peka på så har jag svårt att riktigt Se vad det var som utlöste denna känslokarusell, detta virrvarr av självförakt, förtvivlan och beslutet att Aldrig mer ljuga för mig själv. Jag känner fortfarande en ilande smärta i magen, av både förväntan och bävan inför detta nya kapitel i livet.

 

en vän påpekade att i den kinesiska kalendern är 2014 Hästens år, dvs har året/perioden dominerats av en rusande energi, något omvälvande och oåterkalleligt. utan att egentligen analysera för mycket så kan jag konstatera att för många i min närhet har detta visat sig starkt, tex genom utbrändhet, hjärtslitande uppbrott och nya konstellationer. livsomvändningar "helt enkelt". kanske är det det som händer mig också. oavsett hur man väljer att tolka så känner de flesta till ordspråket "lugnet efter stormen" och det är på något sätt det jag väntar på. eller jobbar på att frammana. dvs jag måste rida genom denna storm först. det är kanske först nu jag fattar att hela våren och sommaren/hösten var stormen i antågande. den där tryckta lufen innan en stor storm som ger huvudvärk och lätt andningssvårighet. och nu pågår stormen inuti. min uppgift är att försöka följa med i strömmarna. dansa med dem och sluta låtsas att det enda att göra är att låta sig kastas omkring och trasas som en vante. sluta motståndet och bli ett med kraften. 

 

men samtidigt tänker jag på hur mycket val det är i det hela.är det jag som väljer allt det här? antagligen. och då kan man ju fråga sig varför förstås. men kaos skrivs ju också möjlighet på kinesiska (igen kina ja) och kanske är det det. att jag är trött på den jävla tristessen men behöver skapa kaos för att Verkligen ta mig vidare här i livet.

 

 

sommarbilderna verkar kanske inte klara i sammanhanget. jag sörjer lite att jag inte upplevde naturen så mycket, och dessa bilder är några av få som jag tog. fast det är i farstun förstås och inte ute. men ändå.