La patchamama

det slår mig med en smula sorg när jag som idag, ser dokumentärer om andra kulturer som blivit överkörda och nära nog utplånade av västvärlden, tagits ifrån sin tro och matats med en annan. många har anammat den "nya" tron men många har också gått tillbaka eller lyckats hålla liv i sin gamla religion, seder eller åtminstone tradition.
i morse såg jag en del av historychannels "de gåtfulla civilisationerna" och det handlade den här gången om inkafolket. trots att de blev tillfråntagna sitt land, sin status och nog så nära, sin kultur, lever traditionerna vidare. de vördar fortfarande patchamama, moder jord.



jag läser för närvarande "jordens moder i norden" av birgitta onsell, som handlar om vårt skandinaviska kulturarv, de gamla religionerna och vad av detta som lever kvar idag. inte är det mycket. förutom ortsnamn som de flesta av oss inte känner historien bakom och en eller annan sägen vet vi nordbor förvånande litet om vårt lands historia.
det är synd, när det finns så mycket kunskap och budskap i det gamla att hämta.
vissa tycker att man ska se framåt, att gjort är gjort.
javisst, så är det ju!
men om det innebär att glömma sina rötter eller historiens gång, så tycker jag att man förlorat något på vägen.
frågar man någon, härifrån eller ej, vad de vet om skandinavisk eller svensk historia(forntid) så nämner nästan alla Vikingarna. och de har ju rätt. (moises låter sällan mig klaga på något när det gäller fysiskt arbete, han kallar mig då för vikingakvinna. att jag är för stark för att sjåpa mig:)

men vikingatiden pågick ca 1000 år, och dessförinnan trodde man på något annat.
då fanns en annan typ av gudom.

moder jord.

i bland annat birgitta onsells bok, öppnar sig en ny värld framför mina ögon. jag har läst myket svensk kulturhistoria förr, men aldrig något så levande om vårt Riktiga kulturarv.
kanhända har det gjort så stort intryck på mig just för att jag är aspirerande "trollkvinna" men vår gamla historia är en rik berättelse. jag har aldrig varit förtjust i den patriarkaliska berättelsen (dvs både tex kristendom och asatro, bl.a), och genom att läsa boken har jag fått större förståelse för helhetshistorien.

antalet svenskar som är troende är inte en jättestor massa, och de moder jord-dyrkande är en ännu mindre grupp.

om bara vi kunde ta så bra hand om vår moder jorden som hon tar hand om oss!
vi har gjort det en gång, men det var längsen nu, och de flesta har glömt hur något sådant går till
eller rentav ser mellan fingrarna

inte behöver man anamma en jordreligion för att rädda planeten.
det känns nog långsökt och naivt för många som är fångade i vår tids it-anda.
men det går, jag lovar

och vill man inte det så blir man iallafall inte dummare av att förkovra sig lite i vår kulturs ursprung! 


Mer magi åt folket

Läser just nu


Carlos Castaneda - Tystnadens makt

Trots att det är en på många sätt obegriplig bok (jag har inte läst någon annan bok av Castaneda förut) är det som läsaren får uppleva med författaren och dennes Profesór högst intressant och inbjuder såklart till att tänka till en eller några gånger extra då man hamnar i olika sorters maktkamper.
Detta är inte en fiktiv bok utan baserad på samtal mellan den unge Castaneda och Nagualen (trollkarlen) Don Juan, vilket såklart gör att man insuper den med extra uppmärksamhet och fascination.
Magivärlden (om man nu ska kalla den något) är något som jag i många år försökt omfamna, ibland med positiva resultat, ibland med förtvivlan. Det är svårt att bli självlärd. Böcker hjälper.
Men det bästa är förstås en mentor. Eller flera.

Men en sak ska man förstå. Magi är i själva verket läran om energier.
Vi människor i detta västerländska samhälle har sällan fått feedback på magilära, eftersom det är något man glömmer bort under uppväxtåren om det inte praktiseras. Barn är öppna som böcker men de flesta blir, tyvärr uppfostrade till krassa materialister. Det är andan i vår kultur. Det är inget fel i det. Men jag personligen vill ha något mer!
Jag vill ha kunskap om energin.

Jorden skall gråta

För den som gillar att läsa verklighetsbaserade böcker har jag ett hett tips.
Jag har ett pocketexemplar av James Wilsons "Jorden skall gråta" (the earth shall weap) som jag haft med mig i väskan de senaste 2 åren och läst många gånger.
Det är en otroligt intressant och hjärtslitande bok om de nordamerikanska indianernas historia.
De flesta filmer som gjorts om dessa folk utspelar sig i slutet på 1800talet eller början på 1900. De första europeerna kom till nordamerika för flera århundraden sedan, idkade byteshandel och var överlag fredliga. Därefter inleddes något som är ett av världshistoriens största folkmord. Succesivt har alla de nordamerikanska stammarna reducerat och många har helt utrotats. Man uppskattar att det levde ca 10 miljoner individer innan europeerna kom, i början av 1900talet fanns endast 250 000 av deras folk kvar i livet.
Även om det i många aspekter är en bok som för mig framkallar både ilska, sorg och skam är den också intressant på det viset att man får en verklig insikt i dessa människors tro, vardag, relationer, liv och hantverk.
Faktiskt en av de allra mest fascinerande böcker jag någonsin läst.
Faktiskt är det kanske tillochmed den bästa!

Läs den!



Detta finns att läsa på bokens baksida;

"Kampen mellan indianer och vita i Nordamerika tillhör västerlandets populärkulturella mytologi. Historiska gestalter som Sitting Bull och Geronimo, Buffalo Bill och General Custer har blivit rollfigurer i otaliga böcker, filmer och seriemagasin. Dessa innehåller alltid samma grundberättelse: det vita framåtskridandet breder ut sig över kontinenten och kämpar ned de vildar som hotar civilisationen.
Men det finns en annan amerikansk historia. Den handlar om hur en genuin kultur slås i spillror av en tekniskt överlägsen erövrare. Hur den nordamerikanska ursprungsbefolkningen under fyra sekel reduceras från någonstans mellan 7 och 10 miljoner människor till mindre än en kvarts miljon. Det var ett av de stora historiska folkmorden, en föregångare till 1900-talets långa rad av folkutrotningar.

Med ett överflöd av historiska källor, hämtade från etnografi, arkeologi och inte minst från indianernas muntliga tradition, har James Wilson skapat en mäktig krönika om de nordamerikanska urinvånarnas öden. Han berättar om de första brittiska kolonisternas möte med urbefolkningen på 1600-talet, om prärieindianernas kamp fram till det grymma slutet med massakern vid Wounded Knee 1890, men också om livet i reservaten idag.

"En dramatisk berättelse på elegisk prosa. Wilson har skrivit en överdådig och lärorik historia som placerar urbefolkningen längst fram på historiens scen."

Läslusig

Igår var jag på biblioteket och hade mycken möda med att hålla fingrarna i styr. Jag kom därifrån med 7 böcker, en ljudbok och en dvd.
Jag har fått dille på Mexicos historia och i synnerhet Mayafolket (också Guatemala), aztekerna och toltekerna. Om det inte var nog med att jag ska hinna läsa dessa inom loppet av fyra veckor så var jag på ett annat bibliotek igen idag och lånade två böcker till! OCH jag köpte även en bok i secondhand bokhandeln, "På jakt efter det förgångna" som handlar om planetens första stora städer, där t.ex. Tikal(Maya) och Tenochtitlán(Aztec) fanns med.
Jag blev så lycklig så jag nästan glömde bort mig och ville köpa fler böcker om centralamerika. Nu har jag tio böcker att läsa, åtta av dessa ska lämnas tillbaka inom en månad. Det ska nog gå bra!

Fr vänster:

Och då hade jag ändå denna fina bok på spanska som jag hittade second hand på teneriffa innan jag åkte.



Jag Vältrar Mig i Mayakulturen!

Dessutom ska jag under tiden jag roar mig med detta privata projekt laga massor av mat, för jag lånade också två kokböcker, Stora Vegetariska kokboken" och "På fest hos Frida Kahlo i det blå huset" av Guadalupe Marín.
Jag tror Frida Kahlo är min musa... Dessutom var hon också från Mexico.


Nyare inlägg
RSS 2.0