La patchamama

det slår mig med en smula sorg när jag som idag, ser dokumentärer om andra kulturer som blivit överkörda och nära nog utplånade av västvärlden, tagits ifrån sin tro och matats med en annan. många har anammat den "nya" tron men många har också gått tillbaka eller lyckats hålla liv i sin gamla religion, seder eller åtminstone tradition.
i morse såg jag en del av historychannels "de gåtfulla civilisationerna" och det handlade den här gången om inkafolket. trots att de blev tillfråntagna sitt land, sin status och nog så nära, sin kultur, lever traditionerna vidare. de vördar fortfarande patchamama, moder jord.



jag läser för närvarande "jordens moder i norden" av birgitta onsell, som handlar om vårt skandinaviska kulturarv, de gamla religionerna och vad av detta som lever kvar idag. inte är det mycket. förutom ortsnamn som de flesta av oss inte känner historien bakom och en eller annan sägen vet vi nordbor förvånande litet om vårt lands historia.
det är synd, när det finns så mycket kunskap och budskap i det gamla att hämta.
vissa tycker att man ska se framåt, att gjort är gjort.
javisst, så är det ju!
men om det innebär att glömma sina rötter eller historiens gång, så tycker jag att man förlorat något på vägen.
frågar man någon, härifrån eller ej, vad de vet om skandinavisk eller svensk historia(forntid) så nämner nästan alla Vikingarna. och de har ju rätt. (moises låter sällan mig klaga på något när det gäller fysiskt arbete, han kallar mig då för vikingakvinna. att jag är för stark för att sjåpa mig:)

men vikingatiden pågick ca 1000 år, och dessförinnan trodde man på något annat.
då fanns en annan typ av gudom.

moder jord.

i bland annat birgitta onsells bok, öppnar sig en ny värld framför mina ögon. jag har läst myket svensk kulturhistoria förr, men aldrig något så levande om vårt Riktiga kulturarv.
kanhända har det gjort så stort intryck på mig just för att jag är aspirerande "trollkvinna" men vår gamla historia är en rik berättelse. jag har aldrig varit förtjust i den patriarkaliska berättelsen (dvs både tex kristendom och asatro, bl.a), och genom att läsa boken har jag fått större förståelse för helhetshistorien.

antalet svenskar som är troende är inte en jättestor massa, och de moder jord-dyrkande är en ännu mindre grupp.

om bara vi kunde ta så bra hand om vår moder jorden som hon tar hand om oss!
vi har gjort det en gång, men det var längsen nu, och de flesta har glömt hur något sådant går till
eller rentav ser mellan fingrarna

inte behöver man anamma en jordreligion för att rädda planeten.
det känns nog långsökt och naivt för många som är fångade i vår tids it-anda.
men det går, jag lovar

och vill man inte det så blir man iallafall inte dummare av att förkovra sig lite i vår kulturs ursprung! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0