Det var 2012 jag fick tag i den här boken. Det var en manlig shaman som talade om den när jag skrev ned namnet. I tre år har den legat i väskan, på sängbordet, på soffbordet, ibland i bokhyllan och ofta på andras bord när jag besökt vänner.
Det senaste året har jag varje gång jag varit i ett antikvariat letat efter just den här boken. Totalt fem stycken har jag hittat och gett bort. En dansk utgåva har jag fortfarande kvar att lämna vidare. Jag tänker att jag ska spara den tills jag besöker roskilde nästa gång, där jag har vänner som bor.
Det ska sägas att jag plöjer ganska många böcker på ett år. Ofta flera samtidigt, vissa blir jag färdig med på några dagar, andra återkommer jag till någon gång i halvåret.
Kvinnor som slår följe med vargarna; Myter och sagor om vildkvinnans arketyper av Clarissa Pinkola Estes har jag läst sedan 2012, men bara en enda gång. Anledningen är att det är en bok som på sätt och vis berört mig djupare än någon annan bok. Det är ingen skönlitterär bok, inte heller en faktabok. Det är något uråldrigt i vår natur som det berättas om; vilddjuret i vårt inre.
Och även om jag alltid vetat om och känt det där vilddjuret i mig själv när jag smygit i mörkret om natten, midnattsbadat under månen eller bara känt begäret att bryta upp och ge mig av ut i det okända, så är det just det som varit så svårt att sätta ord på. Det är det Clarissa gör i den här boken. Hon sätter ord på det vilda i en kvinnas själ. Och hon gör det väldigt vackert.
Jag har precis börjat läsa boken igen och kan gott tänka mig låta 3 år till glida genom dessa sidor. Och är det en enda bok jag skulle få tipsa om, alla kategorier, så är det just denna.
Boken är utgången, men kan hittas på bibliotek, antikvariat eller t.es bokbörsen.se
