lomeyende

Igår gick Pippi på rymmen på (min) bästa sändningstid. Det vill säga lite sådär på seneftermiddan då jag har tid att handbrodera mina kommande plagg i lugn och ro.
Och åh vad glad och exhalterad jag blev när jag satte mig och tittade och upptäckte att Pippi på rymmen måste jag ändå ha missat som barn. För jag kände inte igen nånting. Inte ett smack. 
Och då fick jag upptäcka någonting nytt om nåt man trodde man redan visste allt om.

Sånt är härligt!