lomeyende

 

jag vill alltid minnas vintern som kall och ljus. krispig, gnistrig och magisk. den här vintern var speciell ändå, på så många sätt. kanske inte för att den var något vidare av det ovan nämnda, men för nya vänskaper, både invändigt och utvändigt. det som inte känns viktigt får vila. kraven har sjunkit. långsamt har jag fallit in i årstidens magi. och även det stilla uppvaknandet som vårsolen för med sig. jag känner mig invaggad på något sätt. och jag har hittat tillbaka till magkänslan. den säger ja. ja till många nya saker. en sån lättnad det är!!