lomeyende

 

jag myser. för att hösten knackar på. sommaren var aldrig min bästa årstid, de senaste åren allt mindre, då jag alltid jobbar som mest på sommaren och inte har energi åt mycket annat. jag förbereder mig för den nya fasen, köper en bättre klyvyxa till vedhögen i boden, går ner i tid och har anmält mig till två hantverksmarknader. jag går in i den kreativa impulsen och det pirrar behagligt av förväntan. att jag ska ge tid åt mitt skapande igen. jag skapar igen!

 

men jag ska minnas sommaren för de ljumma och varma minnena att bära på i vinter. saltvattenvind i håret och vi doppar fötterna i solvarmt hav där lena alger dansar mot våra ben. att det var sommaren vi vågade börja se varandra, och på varandra. sommaren då jag vågade börja tycka om någon igen. på riktigt.