lomeyende

idag lyste solen en stund och jag tog en promenad med mamma

dagens överraskning fick jag när jag tog in posten och hittade ett tjockt kuvert addresserat till mig. ingen avsändare. lite skeptiskt sprättade jag upp och fiskade fram senaste numret av Camino som jag efterlyste för inte så länge sedan.

vem kan då denna hemlige givare vara? jo jag har mina aningar eftersom adressen till den förre ägaren av tidningen står på baksidan. en skola i södertälje. och hur många har min hemadress och kännedom om mitt dubbla efternamn? Så jag tackar allra ödmjukast och kan meddela att jag redan hunnit skumma igenom tidningen och nu ska jag med största nöje brygga mig en kopp te och lusläsa från början till slut!

en fråga bara

har du själv läst och fascinerats, misel? :)

och jag kommer missa det Igen. Missade dem för fyra fem år sen när de var här sist. Fattar inte hur man kan ha sånt oflyt ibland.

Jag åker 31 okt till Teneriffa och de spelar alltså 5 november på Debaser Medis.

Lycko dig som kan gå säger jag bara!

(detta är inte en officiell w.a.s.p video)

har kört städning. efter tre försök med att riva ut allt ur förrådet hittade jag dem tillslut! mina nike air force1 som jag köpte Nya fast 2hand har legat halvt bortglömda i sin kartong sen 2004. Jag ska nämligen börja träna, wihoo! (eller försöka)

jag avskyr gympaskor, men de här älskar jag!

chockrosa lack är ju rättså oemotståndligt, ibland. köpte de här på stadsmissionen för några år sen, trots att de var för små redan då. har sedan dess legat i en helt anonym skokartong som jag på insidan har klätt i tigermönstrat. jag tar fram de ibland, provar, går runt trots att det skaver och ler lyckligt.

mer än så blir det inte. men att ha en skatt i en låda att kika på ibland är ändå inte så tokigt.

första festivalen jag någonsin åkte på går inte att slå, någonsin!

18 år, utomlands, med bästa vännen i hela världen, massor av snygga långhåriga karlar, gothflickor, V.I.P pass och bara hårdrock på scen!

åh, kära minnen

Fantomen på operan har allt!

Andrew Lloyd Webber är ett geni!

Igår kväll var jag och familjen och såg Cats på cirkus. Sjukt kul! Förra gången jag såg en musikal live var runt 1995, "Grease" som var min absoluta favoritfilm på den tiden.

Jag har sen tidigare broadwayfilmen "Cats" från 1998 på video, så jag kände ju igen musiken och kunde åtminstone nynna med lite. Det enda som var synd var att det var svårt att få en god titt på kostymerna, som faktiskt är halva nöjet med just Cats. Trots att det var många som satt mycket längre ifrån än vad vi gjorde.

Särskilt spännande är materialen! Spandex, fuskpäls, leopard, ränder, fläckar, Yummie:)

Varför förs tankarna till glamrockmusiker? ;)

och var får jag tag på spräcklig spandex att sy en kroppsstrumpa av?

Ute vid näsuddens vindkraftspark på södra gotland gjorde idag Abraham Wen-Shang Chu, Taiwans högste representant i Sverige, ett besök för att samla kunskaper och erfarenheter om vindkraft.

Det lilla landet Taiwan, känt för sin produktion av elektronikprodukter, med 23 miljoner invånare på en yta inte större än en 12-del av Sveriges, importerar idag 99,3 procent av sin energi. Man är därför väldigt intresserad av nya och egna energikällor.

Förhoppningen är att utveckla vindkraften i landet och sedan också arbeta mot den stora marknaden i Kina - det land som släpper ut mest växthusgaser i världen.

källa: SVT

Att jag snart ska åka tillbaka till teneriffa börjar kännas påtagligt. Inte sådär som typ, åh, vad skönt att fly rusket och kylan, utan mer som en stor knut i magen. Jag har bott där i tre år nu. Först nu känner jag på riktigt att det är på tid att flytta hem igen. Särskilt när man träffar underbara vänner sådär en vanlig söndag och bara slappar tillsammans, inte gör något utsvävande eller Måste ha bra idéer, utan bara Är. Jag kommer sakna det.

Jag kommer sakna Stockholm. Har aldrig riktigt tänkt på det förrän nu, men för många är stockholm ett ord laddat med flärd och möjligen en del snobbighet, stress, betong och Uteliv. En enda bloggare jag följer är från stockholm. Resten är utspridda över hela sverige. Jag är varken flärd eller snobbig. Jag är född på Karolinska sjukhuset, uppvuxen här och har ett totalt oglamouröst liv. Älskar att vara hemma och pyssla, odla och ändå ha nära till en så stor Kulturstad som stockholm är. Jag går väldigt sällan ut på krogen numer men älskar alla små trånga rockklubbar och den mångfald av människor som finns här. Kulturkrockar och underground är vardagsmat. Precis så är det och jag skulle inte vilja att det var på något annat sätt för allt i världen.

Kontrasten mellan stockholm och kanarieöarna är smärtsamt stor. Trots att jag bott där i tre år, talar spåket, förstår seder och bruk någorlunda, kommer jag aldrig kunna vara en av dem. Jag är "Rubia" för de flesta, alltså ”Blondie” men detta har inte så mycket med hårfärg att göra. Skulle jag ha mörkt hår skulle det inte göra särskilt stor skillnad. Jag är Utifrån. Och det är svårt att komma in i ett så pass stängt samhälle som faktiskt finns där. Det är inte Spanien hur mycket man än diskuterar geografisk tillhörighet. Det ligger mycket närmre afrikas kust än spaniens. Människorna är annorlunda. Att tillhöra en subkultur är så ovanligt att folk vänder sig om och pekar på någon som ser annorlunda ut. Det finns inga punkare, emo eller hårdrockare, inget intresse för vintage, lagt hår eller vippiga kjolar att tala om. Hippies finns det däremot en del av. Det kategoriseras jag själv som när jag är där. Däremot inte alls när jag är hemma i sverige. Isoleringen från omvärlden är slående. Försöker man integrera sig i samhället räcker det att vara där i några veckor och man börjar tänka på ett helt nytt sätt. Det har varit en upplevelse, jag har lärt mig massor, både om mig själv och andra, men man kan inte bortse från fakta.

Hemma är alltid hemma.

Men vad gör man inte för kärleken.

"California white" släpptes som demo 2003