björk
Det är ju något väldigt speciellt med björkskog, så säg. Hur ljuset spelar på marken under träden, och hur ormbunkar alltid verkar vilja växa där.
Precis vid min grind ser man, när man tittar ut i skogen, det jag kallar för portalen. Det är en öppen vy mellan träden, rakt in i en mörk "port". Det är som en lockelse att gå dit bort. Att kanske upptäcka en hemlig dörr in i underlandet. men jag har inte tagit steget ännu:)
Jag hade många sagoböcker som barn, en favorit är en bok jag inte vet titeln på, men den handlar om troll och människor. kanske en klassisk "bortbyting"-saga. hursomhelst finns en fantastiskt vacker bild i slutet när trollpojken träffar en människoflicka i en glänta full av björk. ljuset strilar på dem mellan träden. den bilden har jag alltid burit med mig. och det är precis så det ser ut bakom mitt hus. jag tror det är därför jag älskar den här platsen så mycket. den påminner mig om sagorna. och samtidigt är den alldeles sann.
vargarna
Det var 2012 jag fick tag i den här boken. Det var en manlig shaman som talade om den när jag skrev ned namnet. I tre år har den legat i väskan, på sängbordet, på soffbordet, ibland i bokhyllan och ofta på andras bord när jag besökt vänner.
Det senaste året har jag varje gång jag varit i ett antikvariat letat efter just den här boken. Totalt fem stycken har jag hittat och gett bort. En dansk utgåva har jag fortfarande kvar att lämna vidare. Jag tänker att jag ska spara den tills jag besöker roskilde nästa gång, där jag har vänner som bor.
Det ska sägas att jag plöjer ganska många böcker på ett år. Ofta flera samtidigt, vissa blir jag färdig med på några dagar, andra återkommer jag till någon gång i halvåret.
Kvinnor som slår följe med vargarna; Myter och sagor om vildkvinnans arketyper av Clarissa Pinkola Estes har jag läst sedan 2012, men bara en enda gång. Anledningen är att det är en bok som på sätt och vis berört mig djupare än någon annan bok. Det är ingen skönlitterär bok, inte heller en faktabok. Det är något uråldrigt i vår natur som det berättas om; vilddjuret i vårt inre.
Och även om jag alltid vetat om och känt det där vilddjuret i mig själv när jag smygit i mörkret om natten, midnattsbadat under månen eller bara känt begäret att bryta upp och ge mig av ut i det okända, så är det just det som varit så svårt att sätta ord på. Det är det Clarissa gör i den här boken. Hon sätter ord på det vilda i en kvinnas själ. Och hon gör det väldigt vackert.
Jag har precis börjat läsa boken igen och kan gott tänka mig låta 3 år till glida genom dessa sidor. Och är det en enda bok jag skulle få tipsa om, alla kategorier, så är det just denna.
Boken är utgången, men kan hittas på bibliotek, antikvariat eller t.es bokbörsen.se
<3 skogen <3
övermannades av längtan ut imorse innan jag ens hunnit dricka kaffet som väntade. och är det nåt jag lärt mig för att må bra så är det att låta lusten styra när den kommer. därför blev det också några bilder denna morgon. känner mig peppad av jonnas underbara naturbilder och kärlek till varandet i skogen!! hennes blogg får mig alltid på bra humör. eller kanske är det hennes harmoni som når hela vägen genom skärmen, från västernorrland till min stuga utanför stockholm<3
det kreativa
Jag har för roligt med detta för att inte dela med mig av tankegångarna, så varsågoda; en lookbook från lomeyende Jewellery. Så befriande att få vara kreativ igen, på så många olika plan:) Det gör mig glad att ta den tiden.
och tack fina sofie och elizabeth för att ni ville ha kul med mig!! ;)
<3 på bergianska
igår som var alla <3 findag tog jag med mig J till Bergianska i Stockholm. ett finfint grönt tips för vårsugna tills snön smält bort!
Bergianska är en botanisk trädgård med stort växthus! Medelhavsträdgården med spirande fikonträd är det första man ser när man kommer in.
Granatäpplen på mogning, blommande rosmarinbuskar och ganska mycket färgprakt redan nu!
den kanariska trädgårdshörnan är jag mest ambivalent inför. både nostalgisk hem-glädje och lite ointresse känner jag inför den, då jag bott på kanarieöarna i fyra år. många av de här växterna hade jag i trädgården och betraktade på sätt och vis som ogräs:) fast de också känns lite vackrare nu.
<3
det finns flera rum med olika teman. kaktusrummet får mitt hjärta att banka lite extra! tror det är ljuset och att kaktusar på nåt vis känns lite barockt och boho på samma gång. och det översta kaktussnåret hade jag också i trädgården på teneriffa.
ormbunksrummet var nog Js favorit.
Lite mer från medelhavsträdgården samt fantastiska kanarieklockor. Efter ett tag fikade vi och träffade nya vänner till mig (Js gamla) inne i djungeln. Vi följde med dem hem och lyssnade på vinylskivor och jag beundrade Linneas samling av vintagehattar och skor som stod lite överallt. Fantastisk dag!
lust
börjar komma in i den kreativa processen igen. inte minst för att jag jobbar på min insida:)
inspireras av naturen och frossar även i pinterset förstås. det har varit lite av en tillflyktsort i sago-internet. mina pinterest-favoriter hittar ni här.
personligen både syr jag och gör smycken och eftersom jag älskar fotografiet så har det ofta varit startskottet till att skapa egna saker att fotografera. eller de går hand i hand. just nu är jag i lite bättre flöde än på länge och då gäller det att passa på. jag försöker agera på lusten i stället för alla andra känslor som kommer. särskilt i stället för de där känslorna av att varför? och vad är meningen med allt? men jag märker att när jag tar med kameran ut i naturen så är den nästan extra vacker. jag känner mig förälskad i alla dova färger, det halvdöda och motståndet hos det gröna gräset som frusit fast i isen.
så länge jag tillåter Lusten bestämma så går saker bättre. tanken med just smyckena är väl att börja sälja på riktigt så småningom men jag söker efter ett forum där det känns rätt. än så länge har jag inte tagit steget från att låta det vara mycket mer än en kraetiv impuls.
här
jag antar att stora delar av mig speglas här i bloggen. det är väl det som är meningen. jag har blivit bättre på att vara ärlig mot mig själv. bättre på att vare sig låtsas eller agera efter vad jag tror förväntas av mig. och även om det senaste halvåret varit en spegling av mycket mörkt i mig så är jag självklart mycket mer än så. jag tror på mycket gott här i världen, och känner stort hopp och tillit till att saker sker av en mening, eller ett syfte som kanske inte går att se här och nu. och är det inte så, att det sker per slump, så är det också ok, även när det gör ont.
jag vill inte låtsas att allt är bra, men det betyder inte heller automatiskt att det istället är dåligt. jag finner hellre skönhet i att bara vara, här och nu, än lägga all min energi och oro på hur det kunde blivit, vad som skulle kunna bli om bara..
jag märker hur detta väcker frustration hos en del jag möter. själva inställningen har en provocerande verkan. och den senaste tiden har jag inte heller varit övertygat om att det finns mening med saker som händer. när jag hjälpt till att gräva min egen grop så skulle det vara skönt att hitta nån annan att stå till svars för skiten som händer mig. att slippa ansvaret för en stund. och det gör jag också då och då. hittar andra syndabockar som jag i hemlighet (försöker) låta axla min smärta. men innerst inne vet jag att det inte hjälper mig. gropen blir allt djupare på det sättet.
och det som gör nästan ännu ondare är hur jag ser hur människor jag älskar lever på precis samma sätt.
hur den jag lever allra närmast lever med samma tomhet inom sig. samma längtan efter värme och trygghet men svårighet att definiera. samma svårighet att släppa tankarna, kontrollen. känna tillit. och visst är det en del som gör oss till människor också. sökandet och rädslan.
och hur visar man någon det lilla magiska man hittat utan att för den delen skrämma bort, skuldbelägga och pracka på i denna kultur av andlig svält, skepsis och statuskänsla av att "klara sig själv"? jag antar att vi vet att vi innerst inne har svaret på det.
jag börjar alltid med att lägga in en bild när jag ska skriva en ny post, och vet aldrig vad som ska komma fram medan jag skriver.
jag har alltid varit grubblare, sökare, driven av rädsla och nyfikenhet. men det största jag upptäckt och sällan uttrycker är hur förälskad jag är i allt omkring mig. det enkla, som när jag känner min egen kropp och allt den möter. när sinnena är öppna och upplever allt omkring, vare sig det är i skogen, med människor jag känner eller främlingar jag betraktar i en fullpackad galleria. det är förstås inte ett konstant tillstånd och jag känner ibland samma meningslöshet som de flesta upplever till och från. men att lyckas koppla upp mig till den där förälskelsen, det är det bästa hittills. för det är något som alltid finns där när jag vill. något konstant varmt och tryggt som bara väntar på vår uppmärksamhet.
juli
en känslosam månad har det varit. från eufori till mörker och smärta, mycket mullvadsgrått och guldigt solsken som lyser in i sprickorna.
jag följer min vän maeles växande mage. jag har fått frågan och det hedersamma förtroendet att vara med under hennes förlossning, som är beräknad om bara veckor nu. hon gör mig påmind om hur fint det är att våga lite på människor. både att förstå sin egen betydelse i andras liv, och känna hur levande det gör mig att ha nära relationer, vid sidan av min trivsamma ensamhet. men jag är inte alls mycket ensam längre och det känns också lite konstigt. han är med mig även när jag är ensam.
kanske är det den där inte ensamheten som plågar mig, den som alltid kommer finnas där. den som ingen annan människa kan fylla upp. jag mår bra och inte på samma gång, för att tillåta euforo är ett svårt och farligt steg. kanske är det en försvarsmekanism, jui högre höjd desto svårare fall. om man faller. det är ju faktiskt inte säkert.
jag vet att det är jag och ingen annan som kan ge mig det jag vill, och när jag påminner mig om det fylls jag av det där guldiga ljuset. och ser mer av hans.
mera lek
hej hopp nu är det vår. det kan man fira t.ex såhär. jag tog med mig bastian och doppade tårna i havet i helgen. solen gassade och vinden bjöd på storstilat fototillfälle. bastian ville dock inte visa sig i bild.
klänningen är framrotad ur min tonårslåda, älskar den med sina vårfärger såhär 14 år senare. lilablommiga koftan är en begamad hm och koftkappan är den senaste i raden av sweatercoats som jag sytt.
jag håller på att ransaka vad jag vill göra härnäst, ja alltså förutom att bli självförsörjande, bo med alla mina bästisar, vandra inkaleden, dansa varje dag eller åtminstone varje helg, skriva knasbarnböcker om snorkråkor och annat kul, resa runt i ekosverige och träffa ännu fler galenskapare(<3) osv. ja hursomhelst så har jag kommit på att jag villl fotografera mer. jag vill lyfta alla mina fina vänner. jag fnular just nu på hur man kan göra det både vackert, kul och viktigt.
jag saknar verkligen att släppa loss min kreativa sida!!
dansar
är tillbaka efter ett underbart dansäventyr på järnas kulturhus. känner mig så glad och upprymd och vill dela upptäckten av ett fantastiskt elvamannaband -Paraden
jag var 16 år när jag hittade Gabrielle Roths bok "Sweat your prayers" på bibliotkeket. Den blev starskottet till att jag började dansa. Jag dansade ensam och utforskade hur dansen påverkade mig, fysiskt och mentalt. De lömska tankarna om kroppens oduglighet luckrades sakta med hjälp av dansen. Många år senare gick jag hennes 5 rythms -kurs i Stockholm.
Det finns få saker som gör att jag känner mig så fri som i dansen. Ja, jag blir verkligen en bättre version av mig själv. Snällare, gladare, modigare och generösare. mindre fördomsfull också. längtar redan till frukost. då tar jag en ny svängom med paraden!
levande
solen tittade fram en stund imorse och jag passade på att värma vatten på spisen för att tvätta håret. det är sista dagarna på höstlovet nu och jag har tillbringat veckan ensam. krattat löv, tömt krukor och lyssnat på radio ett. försökt fundera på mitt framtida examensarbete men hjärnan har inte riktigt orkat med något viktigt alls. häromdagen gick jag en ny väg genom skogen. det började regna och jag höjde ansiktet istället för att krypa ihop.
många frågar mig om jag inte tycker det är läskigt att sova ensam. vara ensam, särskilt nu när det är mörkt. sanningen är att jag trivs med det. det utmanar mig och min rädsla. jag tycker inte längre om att bli skrämd och utsätter mig därför inte heller för det i onödan. ingen skräckfilm längre, trots att jag älskade det förr. jag ser inte heller på program som efterlyst och nyheterna, för vad skulle det tjäna för syfte? jag läser hellre tidningar och texter som ger en mer nyanserad bild. jag väljer att omge mig med sådant som lyfter mig. umgås med vänner som sprider värme och hopp. kramas massor när tillfälle ges. delar tankar och inspiration. även om livet inte alltid är lätt och jag ibland känner mig ensammast i världen.
en kväll när jag kom hem i becksvart mörker stod en vildsvinsflock och bökade bakom mitt förråd. glad för viltstängslet ställde jag mig nära och bara lyssnade. jag var inte säker på att det faktiskt var vildsvin, men fick det bekräftat nästa morgon när jag såg spåren. det kan låta konstigt, men jag kände mig så lycklig sen. mindre ensam kanske. mer levande.
i helgen kommer mamma och pappa på besök. jag bakar en kaka med äpplen från deras träd (jag saknar fruktträd, vill ha minst ett plommon, äpple och körsbär). tittar för 100e gången på krusbärsbuskarna i kruka som jag fortfarande inte planterat. fikonträdet har flyttat in på köksbordet och börjat tappa sina vackra blad.
innan solen försvann och gråtunga moln smög fram över himlen tog jag en smakbit av kakan och en kaffetår på trappen. kaffe med glass i, som min vän Maele lärt mig. hon är fransyska och jag lär mig lite om guldkant av henne. ostar och fräckisar och kramar blir det alltid när vi ses. och kaffe. med gräddglass i.
skördetid
sk
Ringblomma, mynta, maskros och en härlig hemodlad middag (utom brien förstås:) bl.a. har jag skördat i dagarna. ibland får man mysa i all sin självbelåtenhet. jag tror jag väljer att göra det nu;)
rik
årets första skörd är rädisorna! förutom jordgubbarna, rabarbern och kryddorna förstås men det är ju sånt som kommer av sig självt varje år, när man väl satt dem! hursomhelst så känner jag mig rik. tänk, en dag kanske jag kan leva hela sommaren bara på egna grönsaker (iår så gjorde jag allt rätt sent). planen är att fixa en jordkällare nu i sommar och med lite tur har jag också en del rotfrukter att stoppa ner där i höst:)
även om det är både hälsosamt och mysigt att odla egen mat så finns det också en del större grejer bakom mina motiv. just nu pågår i Järna en stor kampanj/festival med kurser om vår matjord -se en kort film om deras syften här!
idyll
Våren tog fart i veckan och det blev premiär på utomhusfrukost! Lite egenförtjänad grönska på det och ett sug efter sommar vilken fick mig att rota i boden efter tygstuvar att sy dynor av. I glada kulörer förstås. Skruvade upp en fågelholk i eken och bar många liter vatten. Plugg på det, ganska mycket rockklassiker, dans och hårtvättar över balja. Lite så var mitt sportlov. Inte alls särskilt äventyrligt men väldigt gött.
(Lägger märke till alla lata misstag jag gjorde i höstas nu när solen dyker fram och jag orkar ta itu med saker. Som att vattentunnorna borde ha tömts -en av de har fryst sönder. Och att jag måste förpacka mina prylar bättre -jag är förvånad över hur mycket i mitt förråd som har börjat mögla. Bästa sättet att lära sig kanske? Göra fel, göra om, göra rätt.)
flyt
jag efterlyste ett cementrör på nätet för ett tag sen. jag har nämligen kommit på att jordkällare, det måste man ha om man ska försöka sig på att odla en massa ätbart. kylskåpet duger ju knappast till nästa års skörd av potäter, rotfrukter och alla burkar vinbärssylt.
jag läste på lite och hittade en ritning på jordkällare som man gräver ner i marken istället för att täcka över som en kulle. om man gräver ner ett rör och bygger dubbla lock så får det samma funktion som en "vanlig" jordkällare. jag kollade först byggfirmor efter ett passande cementrör men inte hade jag trott det skulle vara så dyrt! sen undersökte jag begagnatmarknaden utan större resultat.
hur som haver, så vad upptäcker jag inte när jag rensar tomten och flyttar gammalt bråte om inte just ett sådant rör. först trodde jag det bara låg uppepå jorden men när jag började gräva så insåg jag att det är minst en meter djupt och orubbligt. ja helt perfekt med andra ord. jag behöver bara tömma det, tvätta rent och fylla på botten med grus för dränering. sen två lock på det och det är klart!
det kan man kalla flyt.
augusti (röret ligger under den trasiga "komposten")
november (voilà)
kryptisk
det är inte meningen att låta så kryptisk här i bloggen. jag märker det när jag läser den själv ibland. det är sällan som det jag skriver speglar det jag känner.
jag tar sakta förväl av mitt hem och minns genom foton allt som hänt här under de två år som jag bott här. jag packar ner småprylar och försöker sälja av så mycket onödigheter som möjligt.
egentligen finns det hundra saker jag vill skriva om och det jag mest tänker på nu har jag har inte riktigt våga säga öppet. men nu säger jag det. om en månad flyttar jag och jag ska köpa hus!
ett litet sommarhus med trädgård i närheten av skolan. det är svårt att förstå att jag ska ha något som är mitt eget att ta hand om, men det är precis vad jag önskat mig. allt går bara man vill:) det kommer bli så fint och hoppas ni vill följa med mig dit här i bloggen!
kolonilotten är ledsamt försummad med ogräsrensningen men jag litar på att permakultur-teorin hoppar jämfota av glädje över klövern och tistlarna som trängs mellan tomater och bönor. har det funnits någon fint med denna regniga sommar så är det iaf lättnaden när jag sitter inne på kvällen med ångest över att inte ha hunnit vattna-igen. och så hör jag tyst och stilla hur regnet börjar smattra mot fönsterbrädan. jag somnar alltid som bäst med öppet fönster då.
Dia de los muertos
I lördags bar det alltså av. Inte den riktiga Dia de los muertos, men man kan inte få allt! Jag preppade välkomstdrinkar i nya vingliga glas från myrorna innan gästerna kom.
Maele gjorde sig redo för en lång kväll och kom tidigt för lite förfeststämning!
Eric var ännu tidigare och det var hur bra som helst, vi hade inte setts på nästan två år!
Han hjälpte till att hacka lök och grädda pizzan som skulle bli tilltugg!
Jag var Frida Kahlo förstås:) Men tog det piano och sippade lite vit sangria innan omvandlingen var komplett
Sen kom fler fina gäster! Här är Maele, Genta och Agniezka
Elizabeth hade klockren sminkning som leopard
Hon kom med Björn som var djävulen, här utan horn
De hade Genta fått tag i
Aga som 50talsbrud, Amy Winehouse rentav kanske?
Docksöta Emma som söt docka
Det var så många fina kostymer överrallt! Här är vattennymfen Magda
som kom med Tomas
Linn var Rambo
Gypsywoman Maele
Tomas hade den mest uppseendeväckande kostymen, som Brüno och lockade till både det ena och andra! Här med Louise.
Sanna var lilla My
Efter pizzabak och drink kom flätorna till och rosorna på! Jag och Genta
Edison och Sanna var tjusiga 1800-talsvampyrer med spooky eyes
I unibrow-tävlingen slog Tomas mig!
Richard, även han saknad sen två år var målad som Turbonegrosångaren 
Kanadensiskan Dominic var läskig läkare
Edward kom som cowboy med riktig södernaccent
Jag med min bästa Frida-min
Det minglades och dansades och plötsligt var klockan halv tre.
När vi kom in på småtimmarna tog några taxi hem och musiken stängdes av. Men vi som var kvar var inte särskilt sugna på avslut.
Istället blev det livemusik. Patrick plockade upp en gitarr.
Sanna tog djemben
Och the howdy cowboy tog den andra gitarren
Själv låg jag på soffan och sjöng med i Hotel California och allt var det var
Viktor var också med
När klockan var kvart i sex tackade några för sig och tog första tåget hem. Resterande gäster klämde ihop sig i min säng och vi snarkade förmodligen ikapp.
Det var den finfina lördagen!
'
back to earth
Jag har ett nytt favoritställe
där man kan sitta hela dagen utan höra vare sig bilar eller bebyggelse
där man kan glömma alla måsten
och stanna halva dagen med hjälp av pannkakepicknick!
viktor pluggade lite medan jag mest lekte ronja på klipporna
vi stannade ända tills solen gick ned och jag fick vinka hej och tack för idag
'
roskilde
Hemma hos Rikke och Luis kan man slappna av. Efter fem dagar var jag mer laddad med energi än jag varit på flera månader. Hos de praktiserar man lite av en kollektivanda, man är inte bara en gäst på besök och det är så himla himla skönt!
Vi lagade mat, målade vardagsrummet och min föredetta som också var där bytte murbruk runt fönstrena. Fem dagar var inte alls nog egentligen, en del av mig skulle vilja stanna där resten av sommaren. Jag har funderat ibland på att Köpenhamn är nog min bästa stad efter stockholm, och på många sätt är den ibland faktiskt även nr 1. Kanske är det en känsla jag får för att det har aldrig varit Min stad. Skulle jag bo där är det möjligt att allt skulle vara annorlunda. Vännerna som bor där skulle det dock vara skönt att alltid vara nära.
Huset brevid Rikke och Luis hus stod tomt. Ett litet grågrönt trähus med hög skorsten och vildvuxen trädgård. Det fick mig att börja längta efter en förändring. Men än sålänge har jag så mycket att göra här hemma, och jag känner mig faktiskt hoppfull inför framtiden. Jag har redan gjort en del val som kommer vända allt till det bättre.
Som att jag börjar plugga något som är vansinnigt spännande. Idag har jag beställt kurslitteraturen!
translate
sommar
Nu har jag haft semester i en vecka och jag har inte gjort något vettigt under den här tiden överhuvudtaget. Precis som det ska vara alltså. Mestadels har jag vandrat i skogen, cyklat runt på grusvägar, premiärbadat och ätit massor av glass varenda dag! Jag har varit ensam mest hela tiden och även om det gör mig lite sorgsen ibland så har det varit väldigt nyttigt att bara få umgås med mig själv och bara vara. Följa rytmen.
Imorgon åker jag till Roskilde och hälsar på kära vänner (och förhoppningsvis ska jag fortsätta med slappandet och ätandet i en vecka till)
Hoppas ni har det skönt i sommarvärmen!
translate
