lomeyende

dansar

 

 

är tillbaka efter ett underbart dansäventyr på järnas kulturhus. känner mig så glad och upprymd och vill dela upptäckten av ett fantastiskt elvamannaband -Paraden

 

jag var 16 år när jag hittade Gabrielle Roths bok "Sweat your prayers" på bibliotkeket. Den blev starskottet till att jag började dansa. Jag dansade ensam och utforskade hur dansen påverkade mig, fysiskt och mentalt. De lömska tankarna om kroppens oduglighet luckrades sakta med hjälp av dansen. Många år senare gick jag hennes 5 rythms -kurs i Stockholm.

 

Det finns få saker som gör att jag känner mig så fri som i dansen. Ja, jag blir verkligen en bättre version av mig själv. Snällare, gladare, modigare och generösare. mindre fördomsfull också. längtar redan till frukost. då tar jag en ny svängom med paraden!

 

Vad underbart det låter! Och jag kan hålla med, ibland känns dans som den allra yttersta friheten.

Jag vill mest skriva och berätta att kombuchan jag gjort av din svamp (tror jag är inne på femte omgången?!) blir helt ljuvligt god! Det enda jag inte riktigt vågat mig på än är att dela den. Skulle vilja ge vidare till andra personer. Har du något tips? :)

Och tack, återigen, för en fin blogg.