lomeyende

Jag går igenom balkongen och drömmer mig tillbaka till sommaren när allt prunkade. När skotten spirade och det fanns sockerärtor att plocka varje kväll. Alla de där myskvällarna som inte riktigt hanns med eller infann sig pga stressen och känslan av att ha förlorat sina rötter och vält obamhärtigt. Vad mycket ro det gav mig ändå, att få trycka ner fingrarna i svart jord och vila i naturens kretslopp, när mitt eget var satt ur balans. Det har gett mersmak, även om det just då inte kändes som att jag vågade hoppas på något mer än bara komma upp till ytan igen. Förra veckan skrev jag kontrakt på 100 kvadratmeter trädgård i traktens naturreservat. Där ska det bli bönor, tomater, kryddor och blomkål nästa år. Jag har redan börjat hamstra material som stolar och annat. Dock är det ju höst och ganska kallt i luften för att börja gräva. Så länge får jag njuta av de sista balkongtomaterna som mognar tryggt på fönsterbrädan!

'