lomeyende

Eftersom jag inte har någon Tv hemma så har jag de senaste veckorna kört maraton på engelska klassiker. jag har plöjt Austens Mansfield Park, Emma, Stolthet och fördom samt Brontës Jane Eyre, The Tenant of Wildfell hall och såklart Wuthering Heights. Just Wuthering heights är favoriten. Kate Bush slog igenom med en sång på temat och som fd dyrkare av denna kvinna började min kärlek för den hjärtslitande sagan. Den har filmatiserats flera gånger men denna är min favorit. Även de andra versionerna hittar man på Youtube.

Igår hände följande på mitt nya jobb.
Jag stod och pratade med chefen över bardisken när jag kände att någon stötte till mig, eller kom åt mig snarare när denne gick förbi mig och instinktivt vände jag mig om. jag slutade prata mitt i meningen när jag insåg att det inte fanns någon där. jag vände mig åt andra hållet, ingen där heller. det var bara jag och chefen, han tittade undrande på mig och följde min blick runtom i rummet. jag kände mig tvungen att förklara. "jag var säker på att någon gick förbi mig, jag kände det mot ryggen". innan han hann säga något lade jag till "jaha ja det var väl kanske.. ett spöke!?" plötsligt sken han upp och jag såg att han helt gillat iden trots att jag bara skämtat. "ja det skulle det kunna vara, vi har haft synska personer här som sagt att det finns aktivitet. jaså du kanske har såna talanger du?!" säger han till mig och fortsätter. "du vet spegelväggen där nere i valvet, där bakom finns en gång direkt in till storkyrkans gravkammare. den var öppen fram till 30talet. valvet här nere användes till att förvara de döda innan de begravdes."

jag jobbar alltså i en restaurang som i århundraden varit bårhus. låt er inte avskräckas dock, kom gärna och fika! själv var jag så lyrisk över min upplevelse att jag gick på högvarv till halv fyra i natt, trots 10 timmarspass på jobbet!

translate
meeting with the past at work yesterday. the place is haunted and I'm thrilled!

igår morse hörde jag på nyheterna att körsbärsträdens blommor äntligen slagit ut.

jag grabbade kameran och begav mig till kungsträdgården

vilade på en bänk under de rosa molnen

och konstaterade att det var fler än jag som beundrade och fotograferade

translate
cherry blossom in the royal garden part 2

...att de snart gör film om nirvanas "uppgång och fall"..?

när jag var 14 år kanske så var nirvana och kurt cobain i mitt huvud ungefär 60% av all min tid. mycket grunge alltså. jag samlade på artiklar om hans död och svårtydda brev från hans livsdagar. min bästis och jag var helt uppslukade av den tragiska historien, såg dokumentärer och musikprogram som kunde skvallra om vad som egentligen hände den där dagen han dog, bara man var tillräckligt uppmärksam skulle man kunna dra i någon liten tråd och nysta upp hela sanningen. jag tapetserade med bilder på kurt och köpte nirvanaaffisher till min bror när han fyllde år. jag täckte för sovrumsfönstret med filtar och låg kvällarna i ända i mörkret och lyssnade till "in utero". svårmodet var aldrig långt borta. skivomslaget blev senare en hyfsat stor tatuering (som jag mot förmodan aldrig ångrat). ja ni hör ju själva..

helig var han för mig, ouppnåelig (såklart), visst var det knas men ändå logiskt just då. mina föräldrar skulle inte hålla med om det sista. jag gissar att de mest såg en hängiven, uppslukad besatthet. nu är bilderna nedtagna, skivorna dammar sorgset i bokhyllan och duggregniga sommardagar lockar mer än mörker och frusna höstlöv i rännstenen.
(när jag var tonåring var det alltid höst)

men så när jag läser i dn om courtney loves åsikt vad gäller en viss skådis som kurt knyter det sig i magen. film. om kurt. nej nej nej. det skulle han inte tyckt om. det är 14åringen i mig som vet detta. sympatiserar, väljer sida till hans fördel. det är nog många som blir glada över en film om nirvana men det kan jag inte bli. av ren trots.

fotografen anton corbijn gjorde för några år sen filmen "control" om Ian curtis, sångaren i joy division. en svartvit historia som fängslade så det gjorde ont och lämnade bröstet tomt och fullt på en och samma gång (den kan jag rekommendera men så var jag inget stort fan heller). kanske blir filmen om nirvana en liknande historia. jag vet inte vad jag tycker om det. jag kommer nog inte se den.. till en början

fotografier från 1998-2000 nånting..

translate
film about kurt cobain and nirvana...not the biggest hit so far

förra lördagen var det den årliga ceremonin i kungsträdgården för att fira körsbärsblomningen. träden själva verkade dock ha gått miste om datumet. jag och mamma var där och tittade.


men det fanns glada miner


fin klädsel


söta barnfamiljer


traditionell japansk dans mm (som jag tyvärr inte hann se mycket av)


och såklart hello kitty-godis, sushi och diverse annat ätbart från japan.

så fint med kulturkrockar!

translate
cherry blossom ceremony in kungsträdgården in Stockholm the 24th of april.

mitt favorit LP-omslag alla tider är kate bush "never forever" som sitter på väggen i mitt sovrum


de här fina illustrationerna går lite i samma anda och kommer från mayo. jag vill ha precis allihop!

translate
beautiful illustrations from mayo, reminds me of my favourite, the Lp cover of kate bush's "never forever"

På långfredagen vaknade jag med sång blommor och presenter. tjo!

det bjöds på en sorts cheesecake glass som jag knåpat ihop kvällen innan. den fick högsta betyg av samtliga fikagäster. (recept från Leila bakar)

jag och mamma gick på nordiska museet för att se utställningen "modemakt". föga imponerande tyckte jag men blev lyrisk över dockskåpsutställningen de har på samma ställe. köket ovan är perfekt inrett i miniatyr och över 300 år gammalt. liksom! det nedre skåpet är ca 100 år yngre.

På påskafton träffade jag Sofie som precis kommit hem från bröllopsresan i Indien. Hon var solbränd och fin. Vi fikade och tittade på Loka Kanarps serieutställning på kulturhuset. Skarpa serier om historiska kvinnor! Insåg när vi gick där varför namnet verkade så bekant, vi gick i gymnasiet samtidigt som Loka. Samma konstlinje men ett år under.

i present hade jag fått olika presentkort varpå jag bl.a. köpte mig den här fina koftan med jättenoppor på axlarna. den ska få agera istället för jacka nu i vår hade jag tänkt. åtminstone när det inte blåser.



sist men inte minst har jag ägnat hela dagen till att läsa serier (charles burns-black hole), lyssna på creedence och morrissey(från biblioteket) samt gå igenom gamla böcker med dagboksanteckningar och dikter.

fortsättning följer...

translate
Birthday and easter adventures 2010

Filmen är jättefin. svart humor, sorg och kärlek. jag älskar danska.

(i sverige heter den "dark horse"). och Tilly Scott Pedersen påminner så mycket om min fina vän Rikke som bor utanför Köpenhamn att jag blir helt sentimental.

translate
lovely, lovely danish film from 2007.

1.
2.


1. Säljer nu denna helt fantastiska Vintage blus på tradera (bilden är en länk)
2. I helgen blir det Vintagemässa och åh vad jag har längtat!

translate

1. New items for sale at Tradera (I ship only to scandinavia).
2. This weekend there is a Vintage Fair in Stockholm. Don't miss it! I won't!

Igår var jag på eftermiddagsbio med viktor. vi såg alice i underlandet till slut. i 3d.
sådär är betyget. tror jag hade gillat den mer i vanligt format. effekterna gjorde mig lite illamående. filmen var fin men inte riktigt så mycket burton som man hade kunnat önska. vid det här laget har väl de flesta fantaster sett filmen redan och att döma efter deras recensioner så tycker jag som de flesta.

kostymkavalkad fanns det dock att njuta av och det var ju som väntat. Helena Bonham Carter var min favorit filmen igenom. Skoningslös och fåfäng, haha.
Alice var himla fin också tyckte jag, hon hade mörka Burton-ringar runt ögonen och var heroisk fast hon egentligen inte vågade.

Efteråt åkte vi hem och bakade scones till middag.

bilderna är från häromveckan. skjorta, handskar och hatt vintage, kavaj och byxor sydda av mig, korsett från hm med utbytta band.


translate

Finally I've seen "Alice in wonderland". Helena Bonham Carter was the best.

sagor, krig, legender, ondsinthet, hopp, äventyr och kärlek
du har väl inte missat?

(väntar nu hoppfullt på alice in wonderland!)

translate

Min hittills största konsert-aha-upplevelse fick jag i somras i roskilde när Karen O kom ut i en mumieliknande klänning och palestinasjal hängande över ansiktet. hon började sjunga med sån känsla så jag ville både skrika och gråta och jag dansade tills benen knappt höll längre. det bästa var att det var helt oväntat. jag hade aldrig ens hört talas om Yeah Yeah Yeahs förut.

Nu är de aktuella med musik till filmen "where the wild things are" som har premiär idag!
(ni vet, med pojken i vargdräkt som flyr till ett fantasiland och blir kung över monstren)
Karen O har skrivit soundtracket.

translate

tva veckor.

inte mycket nytt att fortalja.

har rensat i tradgarden, typ, men har inte haft nagon sarskild lust att ta tag i saken pa allvar. torrt ogras och tistlar sticker upp overallt och alltihop kanns mig bara sa overmaktigt.

forra veckan var vi pa gran canaria och Womad, som ar en fyra dagars gratisfesival, rungande av toner mestadels fran afrika, vilket saklart ar ideallt med tanke pa att det ligger nara anda. dock var det irlanskan Imelda May som verkligen fick upp mina ogon och kroppen att hanga med i publikhavet av rytm. Rockabilly som avslutning pa hela spektaklet, fyra dagar i varmen.

i ovrigt har jag mest last. viktor och elisabeth hade ratt, som sa manga andra, om the twilight saga. ar inne pa breaking dawn, den sista boken i serien, nu. hittade den tillslut igar i en ny bokhandel har i puerto de la cruz. de hade haft oppet i en dag. i avsaknad pa en fortsattning till eclipse, eftersom det var sa forbannat svart att hitta sista delen dvs, sa laste jag om den igen, for att inte tappa suget.

har tillbringat hela formiddagen med att lasa.

det ar underligt hur fort tiden gar. om tva manader ar jag hemma igen. safe
och jag funderar rattsa ofta pa den framsta anledningen till det, brollopet.
ska bli sa kul. jag kommer grata och skratta.

kommer bilder harifran nar jag laddat mitt tjuriga kamerabatteri

vy över visby

patrask på scen

drog finklädd publik

moises visar grannpojken hur man spänner skinnet på en djembe

karamelläpplen med mandel hör ju till. åt en..tre stycken tror jag

vårt marknadsstånd

när jag var yngre var svenska petri tårar min favoritfilm. den här bilden känns bekant

hantverk när det är som bäst

hos smedjan blev jag gärna kvar

inte varje dag man kan köpa fullfjädrad rustning

mer smide

visby var full av spetälska i finkläder

och med läderdekorationer



våra grannar från ett vitryskt kloster sålde fint hantverk

på kvällarna bjöds det gyckel och eldshow

och magiskt nog saknade havet horisont

kanske som för att säga

just nu
behövs inget annat
än detta

en liten tidsresa

förutom loppisfynd, en spännande blick i någon annans ögon och diverse andra nöjen är denna film en av mina absolut värsta laster.

apocalypto har något som jag aldrig upplevt på film förut. jag kan inte sätta fingret på vad det är. kanske är det min fascination för utdöende kulturerr som gör att jag inte får nog. eller min fascination för mexico eller överhuvudtaget stamliv. vad kan man säga. det kan inte bara bero på det underbart visuella i denna underbara film.





den har rullat i dvdn några gånger om idag medan jag gjort annat.
trots att det är den näst nyaste film jag köpt (förra roskilde) så kan den mycket väl vara den film jag sett flest gånger av alla jag äger. de är inte få. och jag ser gärna om.

Igår gick Pippi på rymmen på (min) bästa sändningstid. Det vill säga lite sådär på seneftermiddan då jag har tid att handbrodera mina kommande plagg i lugn och ro.
Och åh vad glad och exhalterad jag blev när jag satte mig och tittade och upptäckte att Pippi på rymmen måste jag ändå ha missat som barn. För jag kände inte igen nånting. Inte ett smack. 
Och då fick jag upptäcka någonting nytt om nåt man trodde man redan visste allt om.

Sånt är härligt!