lomeyende

en blogg som jag läst väldigt länge och återkommer till då och då är Elsas. hon syns ju lite överallt nuförtiden så hon har kanske inte undgått så många.

hennes blogg representerar så mycket som jag inte är, gör eller lever efter. men ändå så finns något där som väcker längtan i mig. en lite pudrigare bild av vardagen. visst handlar den mycket om flärd och konsumtion men Elsa bjuder också på något som många glömmer bort att ta med sig i livet -att ha roligt och våga chansa för att göra det man vill och tror på. hon startade sitt eget företag på stapplande ben och drog igång en versamhet som är ganska unik -och hållbar. bl.a. samlar ho npå vintagebrudklänningar som hyrs ut till bröllop.

 

jag har valt att leva mitt liv som jag gör och det är inte för inte som jag vågat ta alla de stegen som fört mig hit. jag är inte uppfostrad att leva efter den vardagen jag nu har. jag inspireras av många, inte minst Elsa. inte för att min vardag är särskilt pudrig utan för att jag insett att man kan göra vad faen man vill. bara man bestämmer sig och tror på sin sak. 

 

jag sitter nu sjuklig i min lilla stuga och lyssnar på radio (aschberg). tvätt som inte vill torka ute i regnet hänger i takbjälkarna och jag har hål på yllestrumpan. oroar mig för hur länge sommarvattnet kommer vara påslaget och det faktum att jag är för trött att skörda de nu mogna grönsakerna i landet. och då känner man sig inte så inspirerande precis. mest bara som en vanlig latmask utan ambition.

men så läser jag lite Elsa och plötsligt känns det inte så jobbigt att ta disken och drömma lite om höstmyset med tända ljus. blir till och med sugen på att ta på mig finklänning (för är det nåt vi har Gemensamt så är de kärleken för gamla fina kläder) och det räcker. egentligen så är man väl lite smygexhibitionist trots allt. eller inte. och vad spelar det för roll egentligen. Elsa livar upp min vardag.