lomeyende

.

jag har en sån där gå-runt-och-skrota-period. åh vad jag tycker om det! den mesta tiden är jag kvar här ute i min förort. jag åker bara till stan när jag jobbar eller måste av andra skäl. jag upptäcker hemmet på nytt, omnejden och skogen. det måste vara solens förtjänst att jag känner mig alldeles lugn och mjuk inuti.

.

vissa dagar är tuffa, det är lätt hänt att alla dagar flyter ihop och sen hopar sig ansvaret som jag skjutit på, till en hård klump i magen. jag försöker hinna ikapp, men framförallt försöker jag välja mina strider och sålla bort allt det som inte är nödvändigt. otroligt vad mycket energi jag sparar genom att sluta låna tid från imorgon för att hinna med idag. vad mycket onödig oro som man bär på hela tiden. den senaste veckan har vi legat i varsin fåtölj och läst, jag och bror.

.

isoleringen gör gott, men det är tur jag har vänner som lockar fram mig ur skalet då och då. annars skulle jag nog växa fast här, på insidan.

.