lomeyende

 

 

 

 

 

är det hädelse att säga att jag längtar efter höst? tjocka lager av mjuka kläder, raggsockor och tända ljus. jag kan inte hjälpa det. men efter ett naket midnattsdopp igår kväll står man ju ut med några månader värme till.

 

det växer så det knakar i landet och precis som jag tänkt så kommer jag flytta snart. bort från lägenhet och växande blomkål. jag ska försöka ta med mig så mycket som möjligt. på nästa ställe blir jag kvar längre. jag lovar mig själv detta. minst två hela somrar. så grönkålen får tid att växa sig stor och hamna på min tallrik till jul. ungefär så tänker jag. 

 

jag är på väg någonstans där jag aldrig varit förr. i så många avseenden. jag står nästan inte ut med alla känslor. och samtidigt är det precis de som jag lever för.

 

det är inte hösten i sig som är det åtråvärda här. det är förändringen som är det. det nya hemmet. nästa fas i livet. det är den jag längtar efter.