lomeyende

Nu kära vänner, är jag i Mahabali puram söder om Chennai. Efter en mardrömsresa kom jag halvdöd fram flygplatsen, fick tag i en taxi och somnade nästan direkt. Några timmar senare möttes vi upp med Röda korset- gruppen och träffade södra Indiens fairtrade-samordnare under en nattsvart himmel. Någonstans där, bland vajande palmer, brisen som skiftade av hibskusdoft och sopor samt med en mage som redan fått känna lite på asien (på planet) hann jag ungefär tänka; jag vill hem.

'

Sen gick det bättre. Vi är fem elever kvar som slutför hela kursen med resan inkluderad och gårdagen bestod av både ätande, badande och förstås planerande för resten av resan. Mahabali Puram är en turistanpassad liten stad med långa sandstränder och shopping förstås, även om livet för många av invånarna verkar passera relativt opåverkat av oss besökare men redan i eftermiddag kommer vi åka vidare söderut och besöka bomullsodlare för Fairtrade i Jolarpet.

'

Kanske räknade jag med att bli överväldigad av alltihopa. Antagligen pga vad alla Indien-erfarna redan berättat för mig. Än så länge känns allt lugnt och omställningen känns inte så påtaglig, Mahabali Puram beskrivs liksom Goa som Indien light. Men man ska inte ropa hej för ingenting, snart blir nog både kropp och själ utsatta för prövningar, dvs när vi kommer ut på landsbygden.

'

Det var allt för nu. Over and (way) out (east).

'

läs även fairtrade-bloggen här

'