lomeyende

Igår hände följande på mitt nya jobb.
Jag stod och pratade med chefen över bardisken när jag kände att någon stötte till mig, eller kom åt mig snarare när denne gick förbi mig och instinktivt vände jag mig om. jag slutade prata mitt i meningen när jag insåg att det inte fanns någon där. jag vände mig åt andra hållet, ingen där heller. det var bara jag och chefen, han tittade undrande på mig och följde min blick runtom i rummet. jag kände mig tvungen att förklara. "jag var säker på att någon gick förbi mig, jag kände det mot ryggen". innan han hann säga något lade jag till "jaha ja det var väl kanske.. ett spöke!?" plötsligt sken han upp och jag såg att han helt gillat iden trots att jag bara skämtat. "ja det skulle det kunna vara, vi har haft synska personer här som sagt att det finns aktivitet. jaså du kanske har såna talanger du?!" säger han till mig och fortsätter. "du vet spegelväggen där nere i valvet, där bakom finns en gång direkt in till storkyrkans gravkammare. den var öppen fram till 30talet. valvet här nere användes till att förvara de döda innan de begravdes."

jag jobbar alltså i en restaurang som i århundraden varit bårhus. låt er inte avskräckas dock, kom gärna och fika! själv var jag så lyrisk över min upplevelse att jag gick på högvarv till halv fyra i natt, trots 10 timmarspass på jobbet!

translate
meeting with the past at work yesterday. the place is haunted and I'm thrilled!